Vad lär man sig egentligen på Rays?

Forska på riktigt står skrivet många gånger på hemsidan. Men vad är det man egentligen lär sig under den mytomspunna intensiva månaden i Strängnäs? Här nedan listar jag några av de mest användbara, och udda sakerna, jag lärt mig under min tid på Sveriges bästa sommarforskarskola:

Latex

Jag har länge undrat vad riktiga forskare använder för att skriva sina proffsiga rapporter och fick nu äntligen svaret: Latex. Latex är ett typsättningssystem för att formatera allt från vetenskapliga artiklar till personliga brev och böcker. Istället för att själv behöva oroa sig om struktur och layout, beskriver man vilket innehåll man har och hur det ska se ut. Utöver en professionell utstrålning med stöd för snygga ekvationer är några av de största fördelarna det automatiska referenshanteringssystemet. Dessutom behöver man inte själv hålla reda på vilken ordning sina tabeller, figurer, ekvationer och referenser uppkommer i texten, utan man ger bara varje komponent ett eget namn som man snabbt och smidigt kan referera till i texten. Utöver detta numreras alla sektioner och subsektioner (och subsubsektioner!) automatiskt och med ett kommando kan man få programmet att generera en innehållsförteckning. Latex är verkligen fantastiskt och jag kommer definitivt fortsätta använda det för labbrapporter i skolan!

Python

Det har nog inte undgått någon att programmering är viktigare än någonsin idag. Däremot hade jag inte insett hur flitigt programmeringsspråket python används i forskningsvärlden. Under Rays har man fått lära sig att manipulera stora mängder data, göra snygga grafer och utföra blixtsnabba uträkningar med vektoraritmetik. Python är ett otroligt verktyg alla borde införskaffa till sin verktygslåda!

Att skriva en vetenskaplig rapport

Trots att man redan skrivit ett antal labbrapporter är det inte samma sak som att sammanställa en rapport om ett eget forskningsprojekt. Något jag uppskattade mest var all den feedback och respons man fick på sina texter. I varje steg av processen fick man tips på hur man kunde förbättra sig. Denna iteraktiva metod passade verkligen mig och jag kände hur ens kunskaper växte snabbt för varje version man skrev.

Uppskatta sömn

Det tog ett antal dagar på Rays innan jag insåg sanningen i handledarnas tips om att “få så mycket sömn du kan, du kommer att behöva det”. Nu förstår jag att 50 procent av min glädje kommer från en god natts sömn. Aldrig någonsin har jag uppskattat att sova lika mycket som nu.

Vara sig själv

Det är inte många platser där man kan dra ett matteskämt som genuint uppskattas, sitta och memorera så många decimaler i pi som möjligt på lunchen för att sedan spela brädspel på kvällen. Under hela Rays har jag känt en varm hemkänsla där jag äntligen känt att jag kunnat få utlopp för min sanna passion för naturvetenskap och teknik. Istället för att leva i en dubbel-identitet har den sanna nörden kunna komma ut och få hänga med 20 andra spännande nördar!

Starta och avsluta ett projekt

Många brukar tycka det är svårast att starta ett projekt men det kan också vara lika svårt att avsluta det. Speciellt i forskning där det egentligen aldrig finns ett slut blir det ännu viktigare att själv sätta gränserna. Att kunna knyta ihop säcken och gå vidare till nästa steg istället för att låta projektet flyta ut i all oändlighet. Under Rays behöver man arbeta under en tajt tidsplan vilket gör att man inte hade något val än att starta och avsluta sitt projekt inom en kort tidsperiod. Jag känner mig väldigt stolt över att kunnat göra något så pass stort på en så pass kort tid. Detta kommer jag därmed ta med mig hem till mina nästa projekt!

Kommunicera vetenskap

När man sitter i ett hav av tidigare forskningsrapporter i mitten av forskningsveckan är tanken på att kommunicera sin vetenskap väldigt långt bort. Sitter ändå inte forskare bara på sina rum och tänker hela dagarna? Faktum är att själva forskning bara är halva arbetet. Oavsett hur banbrytande resultat man fått fram måste man kunna förmedla den kunskapen till andra. Vikten av att kunna göra sig förstådd och skapa en historia med analogier som alla kan relatera till har därför varit en värdefull lärdom inför framtiden. I slutändan har jag insett att det är just det forskning handlar om egentligen: att hitta ny information om vår omgivning och dela den vetskapen med andra.

Kort och gott har jag lärt mig otroligt mycket under min tid på Rays - For Excellence. Det har varit fyra intensiva veckor sprängfyllda med nya kunskaper och erfarenheter. Jag har dock inte bara lärt mig mer om verktyg och hur man bedriver forskning, men även lärt känna mig själv bättre. För det är verkligen en upplevelse att arbeta hårt mot samma mål som 20 andra likasinnade och inse att vi alla har kapaciteten att producera något så avancerat på så kort tid. Och för mig kommer inte Rays vara slut - utan hänga med mig långt in i framtiden!

Alice Heiman

Mentorskapsveckorna

Efter en vecka fylld med genomgångar, miniprojekt och annat kul var vi äntligen redo att ta oss an det slutgiltiga projekt vi skulle presentera på Tekniska Museet.

På morgonen 28 juni hoppade vi alla på Mälartåg för att för första gången bege oss in till Stockholm. På grund av pandemin var vi endast utspridda över SU och KTH, men det är inte något jag personligen beklagar mig över. Majoriteten av oss, inklusive Filip och jag, hade projekt i par, alltså med gemensam mentor, men några hade också fått egna mentorer. Väl på Stockholm Central började den riktiga utmaningen — att ta oss till forskningsanstalterna vi skulle spendera de kommande två veckorna på. Jag kan säga att några av oss var oroväckande nära att hoppa på tåget, istället för tunnelbanan med samma spårnummer.

I mitt och Filips fall var det AlbaNova vi skulle till, som är en byggnad delad av KTHs och SUs doktorander. När vi kom fram till AlbaNova möttes vi av vår fantastiska forskningsmentor Adam Johansson Andrews, som började med att introducera oss till ämnet vi skulle arbeta med — kosmologi, svarta hål och gravitationsvågor — och varm choklad-/kaffemaskinen. Det kom att vara mycket användbar information för de kommande två veckorna.

Den första veckan gick ut på att vi skulle bekanta oss med området, vilket innebar en hel del läsning av allt från kurslitteratur till vetenskapliga artiklar. En av dessa artiklar skulle vi sen basera vårt projekt på. Kosmologi var inte något vi hade fördjupat oss inom innan, så vi började bokstavligen från grunden med “An Introduction to Cosmology,” för att inte nämna “An Introduction to Modern Cosmology.” När de fem första forskningsdagarna var över hade vår kunskap om ämnet ökat snabbare än E. Coli under gynnsamma förhållanden.

På lördagen var det first milestone, som innebar inlämning av introduktionen och metoden, självklart skrivet i LaTeX. Vi skulle sen på söndagen presentera våra projekt. Det lät redan som om alla hade arbetat med dem i veckor eller månader. Under andra veckan började vi undersöka simuleringskoden vår mentor hade skrivit, som vi skulle använda oss av för att göra våra egna simuleringar av gravitationsvågor från sammanslagningar av svarta hål.

Hugo Johansson

Hugo och Filip jobbar på sitt projekt tillsammans med sin mentor.

Rays Olympics

Med First Milestone-inlämningen avklarad var det dags för en välförtjänt paus från rapportskrivandet. Under eftermiddagen samlades elever och handledare i värmen utanför Strängnäs domkyrka i väntan på att få göra upp i en intensiv tävling - det hade blivit dags för Rays Olympics. Tävlingen där de tre handledarlagen kämpar i ett antal, både fysiskt och psykiskt krävande (och såklart COVID-säkra) grenar. Det skulle visa sig bli en svettig, intensiv och nervpirrande drabbning i den tryckande värmen där deltagarnas uthållighet, kreativitet och förmåga till fokus och samarbete ställdes på sin spets.

“Two four six eight, this is who we appreciate, not the king, not the queen, but the Ann-Kristin RAYS team”. Så lät en av tre hejaramsor som stod först på listan över alla tävlingar. Vi hade nämligen precis fått i uppdrag att hitta på en hejaramsa samt en tillhörande dans tillsammans i våra lag. Hejaramsorna bjöd på mycket skoj och skratt, däribland en Macarena-dans med egen låttext. Detta följdes av uppvisandet av posters som de tre handledarlagen hade fått i uppdrag att förbereda innan tävlingens början. Alla tre lagens kreativa sidor kom sannerligen fram i samband med detta. Ann-Kristin som DVD-logga, Miranda som Physalis och Markus en del av Swifts Tvättkartell omgiven av diverse tvättmedel och godissorter var otroligt fyndiga och minst sagt roliga.  

Näst på tur var tröj-stafett, som följdes av memorering av så många decimaler som möjligt i tredje roten ur pi tillsammans i sina lag. Det blev även en hektisk irländsk julafton med två som slog sina kloka huvuden ihop - bokstavligt talat. Detta fortsattes med kastning av pappersflygplan samt en intensiv äggkastning. När alla grenar var utförda, återstod det att se vilket det vinnande laget var. Det visade sig att två av lagen låg lika poängmässigt. Spännande! Detta löstes med en utslagsfråga som gick ut på att bestämma ledarnas sammanlagda längd. Vilka kom närmast det rätta svaret, 696 cm? Jo, Ann-Kristins handledargrupp såklart. Det var faktiskt otroligt lika svar mellan grupperna och den vinnande gruppen gick med en liten marginal segrande ur Rays Olympics. 

Denna tävling ställde många förmågor på prov, men var samtidigt ett utmärkt sätt för oss att slappna av och tänka på annat än projekt och rapporter. Den glädjefyllda andan som infann sig efter tävlingen följde oss resterande delar av dagen och många oförglömliga minnen skapades denna eftermiddag. 

Shirley Lidman

Paddeltur i det gröna

Efter en rolig men sen midsommarkväll fick Rays 21 elever äntligen ta det lugnt och njuta av helgen… Skulle man kunna tro i alla fall. Lördagen den 26 juni var det tyvärr tidig uppstigning för oss alla. Varför? För att vi skulle på hajk! Med baguettemacka i ena handen och morgontrötta ben vandrade vi till bussterminalen i Strängnäs. Efter en halvtimmes bussresa anlände vi i Åkers Styckebruk, där vi marscherade mot vår destination med rask takt. Där väntade kanoterna, dagens höjdpunkt.

Dryga 10 minuters genomgång och en flytvästpåtagning senare var vi alla ute på Marvikarna i robusta kanadensare. Bortsett från att de flesta av oss var nybörjare på paddling skulle jag påstå att det gick bra. I början hade vi svårt för att kontrollera båtarna och tog oss fram genom vattnet lite vimmelkantigt, men inte utan att också ta tillfället i akt och njuta av naturens symfoniorkester. Det var inte bara lugnt dock. I sann Rays-anda präglades paddlingsturen av gladlynt konkurrens, vilket i ett fall ledde till att en båt kapsejsade (säger inte vem det var som kapsejsade eller vem som orsakade det, ni vet vem ni är). Dessemellan stärktes banden av solidaritet mellan elever såväl som organisatörer när vi till exempel arbetade tillsammans för att bära de tunga kanoterna över hela tre övergångsställen.

Så fortsatte vi i tre snabba timmar tills vi äntligen kom fram till campingplatsen. Där fick vi njuta av skönt väder, mat, bad och sällskapsspel. Ja, om det inte vore för myggen skulle jag påstå att det var idylliskt. När aftonens färger började dra sig fram över himlavalvet fick vi igång en brasa, den perfekta platsen för grill, mys och prat långt in i natten. När jag gick och la mig (ganska så sent kan jag tillägga) förvånades jag av hur mycket vi lyckades åstadkomma i bara en dag. Den mentala tröttheten från metodikveckans föreläsningar och miniprojektet byttes ut med fysisk och även emotionell trötthet, vilket var uppfriskande.

Dagen därpå var vi av omständigheterna tvungna att vakna tidigt igen. De flesta av oss hade inte sovit särskilt mycket, men gårdagens energi läckte in på söndagen vilket gjorde att vi kunde ta oss tillbaka med kanoterna. Tillbakaresan var mycket smidigare än väntat nu när alla var mer erfarna paddlare, och vi for över vattnet med fart och säkerhet. Emellertid lyckades vi hitta andra sätt att ha kul med båtarna, som när vi lyckades binda samman tio båtar och gjorde en enorm flotte. Dessvärre var det också denna idé som gjorde att vi sedan kom sent och var tvungna att springa som galningar till bussen. Tja, vi fick i alla fall gratis träning.

När vi slutligen återvände till hotellet i Strängnäs var vi dödströtta men oerhört belåtna, och dessutom mycket närmare varandra som människor vilket känns (i alla fall för mig) som hela poängen med en sommarforskarskola som Rays. Trots tröttheten, trots myggen, trots alla motgångar, lyckades vi återvända från hajken upplivade och redo för två veckor av spännande forskning. Det är vad jag skulle kalla en helg väl tillbringad.

Mvh,
Arman Aspromonti

Morgondimma över sjön.

"Små rays:arna, små rays:arna är lustiga att se"

Midsommarafton började med frukost från kl 7 i vanlig ordning, inte lika vanligt var den förväntansfulla stämningen som rådde. Timmarna mellan frukosten och presentationen av  miniprojekten lades på att klä upp sig så att man kunde hålla presentationen ordentligt. Slidsen till presentationen var man tvungen att lämna in strax efter kvällsmat på torsdagen. Det var en väldig skillnad på tillvägagångssätt mellan grupperna, vissa hade övat intensivt på torsdag kväll. Andra gled in på scen utan vidare förberedelser. 

Även inom min grupp var det en väldig skillnad på tillvägagångssätt. Mina gruppkamrater var någonstans i mitten av spektrat mellan militärisk precision och bananskal, de optimerade för att maximera sömn. De som känner mig vet var på skalan jag landade. Min grupp var på plats med god tidsmarginal, det var dock några som trillade in kl 9:00. Efter att en grupp hade presenterat hur man mäter den effektiva effekten hos en mikrovågsugn med hjälp av ett glas vatten var det vår tur. Vi klev upp på scenen och tog på oss myggorna (mikrofonerna). Stegen upp på scen följdes för mig av funderingar ifall jag skulle komma ihåg allt vi hade planerat. När det var min tur sprätte jag runt på scen i en fin kostym. Sekunden jag bytte till den sista sliden kom jag på att jag missat några detaljer (Ups!). Detta lät mig fundera på ifall det inte vore bättre att ha övat på presentationen i förväg. Vår presentation följdes av flera väldigt intressanta presentation av projekt som sträckte sig från insekters vingfrekvens till en uppskattning av Newtons gravitationskonstant.

Medan de andra gjorde viktiga saker som att bygga midsommarstång och att förbereda för lunchen åkte jag, Olga, Viktor, Miranda och Max (den andra (Kenning)) och handlade midsommarlunch, midsommarmiddag, frukost och campinglunch till 25 pers. Vi handlade vad Miranda hade planerat var lagom till midsommarlunch och midsommarmiddag, kanske lite mat skulle vara kvar tills efter paddlingen. 

Handlingen utfördes militäriskt utefter Mirandas lista. Vi handlade bland annat 32 baguetter, 5 kg pasta, ca 35 liter dryck (det var för lite), 1.5 kg choklad och ett knappt kilo marshmallows. Det mest intressanta med handelsrundan var att få hem allt då vi hade en väldigt liten bil för ett handelsuppdrag av denna skalan. Det slutade med att vi demonterade (bara ett insynsskydd i skuffen) bilen lite för att få in mer i skuffen, Max fick en kasse mat mellan benen, och alla i baksätet fick en påse nybakade baguetter i knäet tillsammans med insynsskyddet till skuffen. Kort sagt var det väldigt trångt. 

När vi kom hem till Strängnäs möttes vi på ångbåtsbryggan av 18 hungriga kompisar och en liggande majstång. Efter en kort utläggning bland handledarna och att maten som inte skulle ätas direkt räddats, var det dags att äta lunch. Lunchen bestod av några av baguetterna med en massa olika pålägg, till baguetterna serverades även ett brett utbud av juicer. 

Lunchen följdes av mycket skratt och sång runt midsommarstången. Midsommarstången hade byggts av material som inhandlats på byggmax samt växter som plockats på vägen till och från byggmax. Tillgång på lyxigt material lät oss bygga den högsta majstången i Rays historia, 7 meter och 85 centimeter. Enda nackdelen med majstången var att den var så hög att den hade svårt att stå (8 meter är mycket mer än man tror). Vi löste det genom att ha tre personer som höll i stången medan de andra dansade, dessa byttes varje par danser för att alla skulle få dansa.

Efter dansen var det dags att laga kvällsmaten. Jag fick i uppgift att göra en bönsallad, midsommarägg och lite såser. Det gick väldigt snabbt, och vi blev klara först med god marginal. Detta lät oss inse att vi inte var avundsjuka på de som hade fått i uppgift att koka 5 kg pasta samt en massa potatis, med två spisplattor. Det slutade med att maten blev lite senare än planerat men det var extremt värt väntan. Maten var FANTASTISKT god, och dukningsgruppen hade gjort ett utomordentligt jobb. Det kändes verkligen som att äta på lyxrestaurang.

Midsommarmiddagen var väldigt trevlig. Men det som kanske gjorde middagen mest speciell var att alla hade fått en utmaning som var hemlig för alla andra. En av utmaningarna var att fria, en annan var att skriva och uppföra en hejarklacksång till rays. På en skala fick jag ett väldigt enkelt och försynt uppdrag. Jag skulle citera Newton varje gång jag smakade på något nytt. Där var mycket skratt under middagen, i stort och mycket på grund av lapparna.

Dagen avslutades med att alla spelade maffia (genre: mordmysterium) tillsammans. Där var många som spelade för första gången, vilket bar med sig mycket förvirring. Efter bara några rundor vann filip genom att bli hängd (i spelet så klart). På bedchecken sammanfattades dagens upplevelser, och jag blev påmind om att jag hade hållit en presentation samma morgon. Många var ganska trötta, så det var skönt att kunna lägga sig i tid inför en lång paddeltur på morgondagen.

Johan Olof Alm

Midsommarstången reses av några elever.

Första veckan på Rays 2021

Nu kommer första blogginlägget! Det har varit två stressiga veckor så inlägget kommer en vecka sent. Tro dock inte att detta är något negativt för första veckan har varit helt underbar, vi har fått göra allt från att leka med \LaTeX och Python till att ha underbara litteraturdiskussioner med vår fantastiska litteraturprofessor från Seattle, Lance (hope I’ll see you soon). Jag fick dessutom starta veckan med att fylla år, så Rays fick en klockren start för mig (alltså tårta på bedcheck och blommor från projektledaren)! 

Utöver inspirationsföreläsingarna och information om vetenskaplig metodik har vi fått testa rapportskrivande och att arbeta under stress genom att göra ett miniprojekt (notera att ”mini” under Rays kan betyda något annat än vad man är van vid). Jag och min grupp, blev tilldelade att undersöka förstasifferfrekvensen hos någon form av data, första steget fick bli att bestämma vilken data. Det blev BNP och primtal, vilket ledde till att vi fick skriva ett Python-script som genererade över 50 miljoner primtal. Detta mynnade sedan ut i varsin rapport och en gemensam presentation framför våra studiekamrater, med klädkod!

Det måste också nämnas att det har blivit ett särskilt typ av sommarlov när man stiger upp kl. 06.00 och går och lägger sig vid kl. 01.00, eller bara att man har en deadline på en labbrapport. Drar till matsalen som förhoppningsvis har kaffe så man kan vakna och börja arbeta. Till alla vänner där hemma som måste tycka jag är helt galen som valt detta, har jag detta att säga: Ni har inte upplevt Rays!

Max Eriksson under första veckan av Rays

Utöver plugg och stress har jag fått nya vänner, och socialt känns alla redan efter en vecka väldigt tajta. Det med att Rays skapar vänner för livet känns självklart! Men det är inte bara mina studiekamrater som är trevliga, utan arrangörsgruppen är helt underbar! Alla utom en är xRays (gamla Rays-elever) så de förstår det man utsätts för och vill verkligen hjälpa till att göra dessa veckor till det bästa som de kan bli. Dessutom är projektledarens föreläsningar om hur man talar inför folk, eller ledarskap, några av de roligaste och givande föreläsningarna jag varit på. Det kan däremot bli lite förvirrande när man delar namn med projektledaren. Jag tycker därför alla gemensamt kan komma överens om att jag är den rätta Max. 

I slutet av veckan firade vi också midsommar och åkte på hajk, men detta ska dock inte jag prata mer om utan det får ni läsa i kommande inlägg.

Max Eriksson

Antagna elever till Rays 2021

Under fjolåret lös Rays med sin frånvaro. Den rådande pandemin gjorde att den dåvarande arrangörsgruppen fattat beslut om att ställa in Rays 2020. Vi har dock nu efter besked från såväl Folkhälsomyndigheten, regeringen och information från regioner kunnat fatta beslut om att Rays 2021 äntligen kommer bli av!

Rays 2021 blir den 10:e jubileumsupplagen av forskarskolan och den har redan nu präglats av ett rekordantal ansökningar av drivna och kompetenta elever. Vi i arrangörsgruppen är därför stolta att kunna presentera årets 21 antagna elever till Rays 2021.

Hugo Johansson

Hugo läser andra året på Kattegattgymnasiet i Halmstad. Han brinner för programmering och har använt sina kunskaper för att förgylla sin omgivning genom exempelvis Lidar teknologi. Nästa år ska han börja läsa universitetsmatematik på Halmstad Högskola. Utöver det akademiska är Hugo en mountainbike-fantast. 

Sebastian Dellrup

Sebastian studerar sitt andra år på ProCivitas i Malmö på den naturvetenskapliga linjen. På sin fritid tar Sebastian extra kurser om aerodynamik och har publicerat en populärvetenskaplig artikel om aerodynamik på Partikular. Han har även deltagit i kemiolympiaden och satsat på elitcykling. 2015 vann han SM-silver i cykling.  

Elliot Hansson

Elliot pluggar andra året av naturprogrammet på det Internationella Engelska Gymnasiet i Stockholm. Elliot har under 2021 varit chefredaktör på Partikular och ansvarat för publikationen av vetenskapliga artiklar på plattformen. Elliot brinner för astrofysik och startade en “Space Club” där han konstruerade raketer. Utöver detta intresserar sig Elliot för investering och har grundat flera organisationer för att sprida kunskap om det till fler unga. 

Arman Aspromonti

Arman läser sitt andra på Kungsholmens Gymnasium Stockholm. Arman brinner för fysik och har engagerat sig i flertalet vetenskapsorienterade föreningar, bland annat Unga Forskare och Ung Vetenskapssport. Han blev utvald att representera Kungsholmens Gymnasiums 540 naturelever. På fritiden engagerar sig Arman med musikproduktion. 

Emilia Sörlen Hagrot

Emilia studerar andra året på Norra Reals Gymnasium. Hon brinner för kemi och biologi och har forskat både hos en professor och en master student där hon hjälpt deras forskning. Emilia har även deltagit i tävlingen European Union Science Olympiad. På fritiden har Emilia flertalet andra engagement, bland annat volontärarbetar hon, är en privatlärare, spelar tennis och ägnar sig åt orientering. 

Elsa Zachrisson

Elsa pluggar andra året på Brinellskolan i Fagersta. Hon har sedan grundskolan, när hon fick läsa gymnasiekurser inom ämnet, tyckt att matematik varit roligt och intressant. Inom naturvetenskap tog hon sig till Sverigefinal inom EUSO. Hon brinner för att förstå hur atomer integrerar med varandra och den strålning de avger. Utöver det akademiska gillar Elsa att rida och spela blockflöjt. Hon är även en tävlingssimmerska.

Tilde Berglind

Tilde läser sitt andra år på Jensen Gymnasium i Örebro. Hon har ett stort intresse för de stora frågorna inom fysik. Exempelvis hur förhåller sig Einsteins teorier med egenskaperna av svarta hål? Tilde är en del av Masterminds, en grupp av de mest högpresterande eleverna där de deltar. Hon har även deltagit i flertalet tävlingar, exempelvis Skolornas Matematiktävling. På fritiden spelar hon innebandy och schack. 

William Sonnerklev

William studerar på ABB industrigymnasium i Västerås. Han brinner för programmering och har redan tentat av flera kurser på Mälardalens Högskola. Hans intresse har lett honom till utvecklandet av flertalet projekt, bland annat en fjärrstyrd robot, kretskort och verktyg inom numerisk analys. Utöver sin programmering är William engagerad i musik och har vunnit tävlingen Låtskrivarfestivalen.

Johan Alm.

Johan pluggar sitt andra år på Polhemskolan i Lund. Han brinner för teknik och ingenjörskonsten. På sin fritid deltar Johan i Lund Aerospace and Rocketry Association där han har som uppgift att optimera konstruktionen av raketer. Han deltar även i flertalet internationella programmeringstävlingar. Utöver detta älskar Johan att läsa illustrerad vetenskap och spela rollspel. 

Olle Lapidus
Olle läser andra året på NTI Gymnasiet Johanneberg. Han har en stor aptit för programmering och har deltagit i flertalet tävlingar i Sverige. Bland annat placerade han sig på tredje plats i finalen av Programmeringsolympiaden och blev utvald till att representera Sverige i International Olympiad of Informatics (IOI). Utöver detta sitter Olle som ordförande i sin skolas elevkår och har varit en aktiv scout. 

Nicolas Liu

Nicolas läser naturvetenskapsprogrammet på Göteborgs högre samskola och drivs av en vilja att lära sig mer om matematik och naturvetenskap! Han har även efter en karriär som tävlingssimmare gått vidare till att undervisa i sporten. Han älskar även att resa och spelar både piano och fiol.

Solveig Englund

Solveig läser på Europaskolan Strängnäs där hon både utmanar sig själv genom den naturvetenskapliga spetsutbildningen, men även förtroendeuppdrag inom organisationer som “Europaskolan för Vetenskap” Europaskolans Astronomisällskap samt konstförening. Med många utmärkelser och ett brinnande intresse för såväl fysik som matematik är Rays som skuret för henne.

Olga Borbély

Olga är en passionerad elev från Södra Latins gymnasium som inte bara utmärker sig genom sina prestationer skolan, utan även för hennes bredd inom naturvetenskapen. Hon brinner för extremerna; från astronomin ner till kvantmekaniken. 

Viktor Kollberg

Viktor, som nu läser rymdteknik på Rymdgymnasiet i Kiruna, har både arbetat som matematiker, praktiserat på KTH samt drivit ett eget företag , samtidigt som har får utlopp för sin inre naturvetare på Sveriges enda skola med fokus på rymdteknik. Hans största intressen omfattar organisk kemi och biologi.

Alice Chemali

Alice läser andra året på Procivitas i Malmö och har ett brinnande intresse för tillämpad matematik, fysik och ekologi. Hon har utöver sitt krävande gymnasieprogram läst en digital kurs från Harvard University inom Programmering.

Max Eriksson

Max läser naturvetenskapsprogrammet på Backängsgymnasiet och har arbetat som studiecoach på flera olika företag. Han är även politiskt aktiv inom det Liberala Ungdomsförbundet där han även skriver för medlemstidningen. Hans största intressen är fysik och matematik.

Alice Heiman

Alice studerar på Viktor Rydberg Gymnasium Odenplan, och är en djupt erfaren och nyfiken programmerare som redan innan hon gått ut tvåan på gymnasiet varit yrkesverksam på ett Start-up, en webbyrå, och ett sommarläger för programmering. Bland hennes meriter finns även en vinst i Utställningen Unga Forskare och representation i det Svenska forskningslandslaget.

Tuva Källberg

Tuva läser teknikprogrammet på Sven Erikssongymnasiet  och har praktiserat som både forsknings- och lärarassistent och har en rad av utmärkelser för att styrka hennes engagemang inom naturvetenskap. Hon är även djupt intresserad av astrofysik och medicin.

Filip Henriksson

Filip läser det anrika programmet International Baccalaureate på Frankfurt International School. Han har tidigare bott, studerat och vunnit akademiska priser i Hong Kong. Dessutom har han redan genomfört flera större forskningsprojekt och brinner för matematik och fysik.

Shirley Lidman

Shirley brinner för programmering, och dess applicering inom sjukvården och bioteknik. Hon läser andra året på Kungsholmens Gymnasium i Stockholm och har en rad  med förtroendeuppdrag, tävlingar och utmärkelser för att visa på sitt djupa engagemang för såväl naturvetenskap som kultur.

Hector Krentzel

Hector läser på Gymnasieskolan Sacré Coeur i Wien och brinner för att lära sig nya saker. Han är en allätare när det kommer till naturvetenskap och intresserar sig för både kemi, fysik och matematik och har imponerande, internationella utmärkelser och meriter för att styrka det.

Vi i arrangörsgruppen ser fram emot att lära känna dessa framstående elever och hoppas att deras sommar på Rays kommer vara lärorik och rolig!

Möt en xRay: "Rays var de fyra bästa veckorna i mitt liv"

Rasmus Häggkvist deltog i Rays 2019 med ett projekt inom kognitiv neurovetenskap.

Möt Rasmus Häggkvist som deltog i Rays 2019. Läs vidare för att ta reda på vad Rays har betytt för Rasmus och varför du också ska söka till Rays!

Vad gör du just nu? Pluggar rymdvetenskap och driver en skolkanal på TikTok

Vad har Rays betytt för dig? Rays var de fyra bästa veckorna i mitt liv. Att få forska, lära känna supercoola människor, utvecklas som person, och utöka min förståelse inom beteendevetenskap har varit helt fantastiskt. Så många likasinnade människor på samma plats var extremt ögonöppnande.

Vad är det bästa med Rays? Eleverna där i kombination med den djupgående forskningsupplevelsen man fick.

Vilket är ditt allra bästa minne från Rays? Kanotpaddling när solen lyste och alla verkade vara som en familj efter bara en vecka.

Varför ska man söka till Rays? Om man vill vara omringad av människor som älskar vetenskap och som inte vill något annat än att lyfta upp en och hjälpa varandra så ska man söka Rays.