En sammanfattning av mentorskapet

Med tungt hjärta lämnade jag in mitt inträdeskort och gick ut ur byggnaden SciLifeLab där jag spenderat två veckor av mitt mentorskap. SciLifeLab är ett samarbete mellan de tre universiteten Karolinska Institutet (KI), Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) samt Stockholms Universitet (SU). Jag fick möjligheten att genomföra mitt mentorskap i KTH:s avdelning hos vår fantastiska mentor, Serhat Aktay, tillsammans med min projektpartner Emelie. Serhat är en xRay och deltog i den allra första upplagan av Rays! Han har även senare varit med i arrangörsgruppen samt varit projektledare under flera år. Jag och Emelie blev hans första mentorselever, vilket har varit både roligt samt lärorikt.

Mitt projekt är inom bioteknik, specifikt bioinformatik, och handlar om att analysera hur leukemicellers genuttryck förändras vid 42॰C värmechock. Jag fick analysera celler som var single cell RNA-sekvenserade, dvs. en sekvenseringsmetod som beskriver RNA-molekylerna för individuella celler, i ett programmeringsspråk som heter R. Emelie använde samma metod, men analyserade istället hur genuttrycket förändrades vid behandling av ett cancerläkemedel vid namn Imatinib. Vårt projekt är väldigt intressant eftersom ingen cell är den andra lik trots att det är samma typ av cell och borde därmed, enligt vissa tidigare forskningar, bete sig likadant! Ingen av oss hade programmerat innan, så det var mycket nytt, men vår mentor hjälpte oss längs vägen. Vi hade även som tur var lärt oss en del programmering under Metodikveckan i Rays, vilket var oerhört användbart!

Under vårt mentorskap kom vi alltid till Stockholms centralstation relativt tidigt, så vi brukade gå en lång morgonpromenad till SciLifeLab. Ibland gick vi även för att köpa pluggsnacks till kvällen på vägen eftersom vi hade en del pengar över från matkortet vi fick. Vi blev tilldelade varsitt kontorsbord bredvid varandra i en kontorsavdelning. Där fick vi sitta och lära oss att använda programmet för att sedan applicera det till vår egen dataanalys. Trots att det inte riktigt var vår del av projektet fick vi ändå laborera i ett riktigt laboratorium med smittrisk skyddsnivå 2. Där odlade vi leukemiceller och experimenterade lite med dem. Genomgången av labbsäkerhet var ytterst viktig eftersom andra också använde laboratoriet till olika projekt!

Det har varit väldigt roligt att få en inblick av hur det är att arbeta inom forskning på riktigt, både i labb samt kontor. Alla där var trevliga och vi var väl omhändertagna av vår mentor. Det har varit ett mycket intressant samt händelsefullt mentorskap med många upp och nedgångar. Allt från lyckade experiment till fatala errors som gjort att datorn kraschade fem gånger under en dag. Det har varit två genuint fantastiska veckor!

An-Vy Nguyen

FÖRSTA DAGEN PÅ MENTORSKAPET

Nu är första dagen på Rays-mentorskapet avklarad! Efter en lång dag fylld med allt från löpning till läsning är vi nog alla lite utmattande.

Dagen började med att jag, Benjamin, och min projektpartner, Julina, vaknade en ungefärlig timme innan vi skulle åka (vilket visade sig vara på tok för lite tid för att duscha, äta frukost, packa ryggsäcken och sedan ha gott om tid att gå till tåget). Så började dagen på riktigt, genom att springa till tåget (rekommenderas ej i över 25 graders värme). Med en hel minuts marginal anlände vi till tågstationen och hittade alla mindre tidseffektiva mer ansvarsfulla Rays:are som redan var på stationen.

Vi fick en vacker utsikt över Riddarholmen då vi rullade in i labyrinten som är Stockholm Centralstation. Efter att tillsammans ha navigerat Albano området (där Stockholms Universitet ligger) gick vi alla till respektive hus och avdelningen. När jag och Julina till sist blev insläppta på den Matematiska Institutionen bemöttes vi resort-liknande service, gratis kaffe och varm kaffe, samt kilovis med frukt fritt att plocka (för att inte ens nämna utsikten över mälaren).

Efter lite kaffe och choklad tog vi ett rum (med mer whiteboard- än väggyta) och vår handledare, Dongni, gick igenom så kallade “tidsdiskreta modeller” för epidemier. Det vill säga modeller för spridning av smittsamma sjukdomar, där man tänker att tiden går framåt stegvis istället för att flyta på oavbrutet. Det är inte jätterealistiskt, men gör det lite enklare att tänka på problemet på matematiskt vis. Imorgon ska vi fortsätta med “tidskontinuerliga modeller” (där tiden är lite mer kontinuerlig, och matematiken lite mindre diskret.)

Mot dagens slut hoppade vi på ett tåg vars oräkneliga “signalfel” gav oss gott om tid att få höra om de projekten och deras handledare. När vi tillslut ankom en halvtimme sent till Strängnäs tvingades vi ännu en gång skydda genom Strängnäs (den här gången för att hinna i tid till middagen). Efter maten blev det "tech-support-stuga" för oss (eftersom att dela kod inte visar sig vara lika enkelt som att dela ett Google Dokument).

Under introduktionsveckan viskades det om att någon dag göra pannkakor, och eftersom första dagen inte innebär alltför mycket arbete kunde pannkaksplanen äntligen sättas i fart. Dagen avslutades med mer eller mindre lyckad fräsning av pannkakor (toppat med nutella så klart) på rummet.

Resan på vägen till hajken var en berg-och-dalbana av känslor

Morgonen började runt 08:45 när vi samlades utanför boendet. Vi plockade på oss frukt och gick till bussen, som vi anlände en halvtimme tidigt till. "Man kunde ha sovit en hel halvtimme till!" utropade alla. Men hellre det än att komma sent. När vi väl satte oss på bussen hade vi en supertrevlig resa med sång och "vem kan nå högsta ton?"-tävling. (Överlag, som man kommer att märka senare, var sång en stor del av vår camping).

När vi anlände till Kanot Kungen fick vi en spännande förhistoria om stället, information om att vi skulle hålla utkik efter fiskgjusar, och blev skrämda med att det fanns vargar i området där vi skulle sova. Jag skulle sitta i en trebåt tillsammans med projektledaren som hade 40 timmars paddlingserfarenhet, så den första korta sträckan gick alldeles för enkelt. Men snart blev en av RAYS-eleverna sjösjuk, så vi fick byta kanoter. Nu var det tre helt oerfarna ungdomar som satt i en trekanot för nästan första gången i sina liv. Och det var då det riktiga äventyret började.

Jag är säker på att vår sträcka var tre gånger så lång som de andras, då vi zickzackade enormt mycket, aldrig fick till balansen och dessutom hade en av medkamraterna en tendens att ta bilder istället för att ro då och då, så ansträngningen blev ännu mer ihärdig. Vinden som tog oss flera meter tillbaka varje gång vi stannade för att vila var inte heller så hjälpsam. Det enda som motiverade oss att ta oss till nästa landställe (det var totalt fyra sträckor på vatten med landstigningar emellan) var en påse gifflar som en av oss hade med sig i väskan och projektledarens choklad. Men att vi ansträngde oss så mycket och la så mycket energi på att hitta den bästa strategin för hur vi ror och tar oss framåt gav till slut en stark känsla av gemenskap. Vi hade, minst sagt, mycket tid för att lära känna varandra bättre från alla sidor. Och fotografen i robåten fick faktiskt många vackra bilder, även om det var på bekostnad av min och den andras styrka:)

På plats fick vi lunch och äntligen vila vid brasan och ställa upp tält tills middagen kom. Jag måste nämna att RAYS verkligen tänker på sina elever – vi hade ett överskott av mat, man fick äta sig mätt och även för mig som äter vegetariskt fanns det obegränsat med korv och bröd.

Direkt efter middagen körde vi mafia. Jag hade aldrig spelat med fler än de klassiska rollerna, men i kombination med antalet deltagare i den rundan blev det ett riktigt mind game. Det blev en ännu större twist när det visade sig att spelledaren hade blandat ihop tecken menade för detektiven, så detektiverna i vår runda hade alltså helt fel uppfattning om vem som var god och vem som var ond. Men byborna vann!

Men den bästa delen av kvällen (och kanske av hela den första veckan på RAYS) var vår bedcheck på vattnet. Några stycken, inklusive mig, fick för sig att dagens paddling inte var tillräcklig, så vi åkte ut på vattnet och ställde upp våra kanoter (med 2-3 personer i varje) på rad bredvid varandra. Vi höll varandras kanoter med händerna så de inte skulle åka isär. Jag minns inte exakt vad vi pratade och skojade om, men det var väldigt mysigt och värmande. Helt stilla vatten, mörkgröna träd och klippor tillsammans med dämpat ljus från solnedgången var bilden som utspelades framför oss. Sedan kom sjungandet in. Variationen var stor: allt från sea shanties till "Brev från kolonien", till Frank Sinatra och "Bohemian Rhapsody".

Runt 22:30 rodde vi tillbaka in på land och efter det blev det mer tid vid brasan (med lite improviserad dans) innan jag gick och la mig efter en dag full av intryck och aktiviteter.

Vägen tillbaka var mycket enklare. Jag fick testa att ro i en tvåkanotsbåt istället och dessutom var vädret mycket snällare. Den resan blev mycket angenäm då jag fick lära känna en annan spännande människa på lägret. Resan slutade med en stor vinst för ICA, då många av oss var sugna på fika efter ansträngningen.

Överlag skulle jag säga att dagarna på RAYS känns nästan drömlika eller som om man är en karaktär i en bok. Man har plötsligt dragits ut från den "riktiga världen" till en atmosfärisk plats tillsammans med ett stort gäng av olika, färgfulla, men samtidigt likasinnade människor. En plats där det känns som att alla bilar, byggnader och människor är gjorda för RAYS-elever. Vi får möjligheten att blanda viktiga forskningsprojekt med aktiviteter som paddling och camping, vilket gör dagarna fulla av både mening och nöje. RAYS kommer att vara, eller rättare sagt, är redan en minnesvärd period.

// Snezhana

Årets Midsommarfirande

Idag är det midsommar… Herregud vad tiden har gått fort här i Strängnäs, det har redan nästan gått en vecka!!!

I början av dagen fick vi klä upp oss och känna oss extra confident för att presentera våra mini-projekt för resterande grupper på RAYS. Det var otroligt kul tyckte jag! Att presentera för mig är någonting jag tar mycket glädje i att göra, och att få göra detta framför alla fantastiska människor på RAYS gjorde mig endast mer exalterad över att få presentera vårt arbete. Efter presentationerna fick vi grupp feedback och enskild feedback om våra projekt och presentationer, och jag måste säga att arrangörsgruppen var väldigt skarp med att hitta konkreta saker att anmärka på (både positiva och negativa).

Snart därefter var vi tyvärr tvungna att byta om från finkläder, men för fantastiska anledningar. Vi skulle nämligen förbereda inför midsommar ;) Arrangörsgruppen hade delat in oss i olika grupper efter önskan, där vi fick göra något av att: laga mat, bygga midsommarstång eller dekorera och göra kransar. Själv fick jag och mitt gäng i uppdrag att fixa salladerna och alla ägg i övre köket, vilket var väldigt kul. Vi blastade musik, sjöng och dansade, samtidigt som vi nästan skar upp fingrarna och kanske (bara kanske) käkade kall, god och söt vattenmelon (men bara kanske). Under tiden vi lagade mat fick vi en mycket härlig gäst som vandrade in i köket, nämligen en xRay vid namn Jack! Det var en otroligt härlig surprise att se en vän som jag inte har träffat på länge igen.

Kort efter att vi var klara med alla sallader, traskade jag ner till bryggan där hela byggare-bob gänget och alla dekoration och midsommarkransgänget höll till. I en blandning av fulla Strängnäsbor och en massa blad och blommor hittade jag den resterande delen av våra härliga RAYS kamrater. I uppgift fick jag och några andra hämta mer blad, och det blev lite av en utmaning att se hur mycket man kan hålla i en hand (såklart vann jag ;) ). Efterspelet av detta ledde till att jag donerade mitt huvud till forskning (en fin kamrat testade massa kransar på mitt huvud lol).

Några minuter (ganska många minuter) senare, var det äntligen dags att börja midsommarfirandet på riktigt!! Alla gick tillbaka till boendet och bytte till otroligt fina och somriga kläder. Under middagen hade varje person fått 2 stycken uppgifter att utföra, där en av dem var samma för alla (det var att sjunga Barbie klockan 20:00, mycket episkt). Personligen fick jag att jag skulle få med alla i allsång minst 2 gånger, vilket jag tyckte var väldigt kul då jag är mycket förtjust i att sjunga. Andra fick mycket spännande saker också, som att skriva en kärleksförklaring till en utvald person, som valdes ut av de 2 andra RAYS eleverna som arrangerade den delen av eventet, eller att exempelvis få en i Arrangörsgruppen blöt (vilket vi lyckades med otroligt bra, han hoppade i vattnet med kläderna på), eller att argumentera mot allting någon annan person säger till en (vilket var väldigt kul att utnyttja när man förstod att det var deras uppdrag den dagen (bara synd att jag upptäckte det när dagen nästan var över)).

Emellanåt hade vi problem med midsommarstången dock… Byggarna bob var mycket skickliga, men tyvärr var inte vindarna på deras sida den kvällen (bokstavligen, vindarna var inte på sidan av stången, de var rakt på framsidan av den så det blev mycket yta och vinden lyckades välta hela stången). Som tur var, lyckades vi rädda situationen genom att några av oss höll uppe stången och andra slog in spikarna igen med en makeshift hammare (en överflödig träbit lol).

När stången äntligen var uppe igen var det dags att dansa runt stången! Efter lite krig med högtalaren blev det go allsång runt stången, och det blev allt från att hoppa som små grodor till att dansa i armkrok. Majoriteten av oss kunde inte särskilt många midsommar låtar utantill, men som tur var hade vi en räddare som tog upp lyrics och fick med oss alla i låtarna tillslut.

När midsommarfirandet avslutades med dans kring stången, var det dags att agera fotograf igen. Vi tog otroligt många bilder på hela gruppen och på arrangörsgruppen (samt Lance!!!). Jag fick som tur vara med på bilderna då jag anlitade min xRay-vän till att ta alla bilder på oss.

Det var allt för denna fantastiska dag, men nu är det dags att gå vidare och njuta av de resterande 3 veckorna av RAYS.

Tack för mig, och tack för att ni läste så här långt!! Vi ses förhoppningsvis snart igen ;)

Astronomiska hälsningar,

Dani Zuhair

EN DAG AV SPÄND RÄDSLA FÖR ATT RÅKA UTTALA LATEX FEL

Äntligen här.

Efter en relativt lugn söndag med introduktioner och sällskapslekar har vi nu kommit igång med Rays på riktigt. Lektionerna drog igång 8:15 och vi lämnade knappt klassrummet före kl 21, men det kändes som att dagen slutade nästan innan den hade börjat.

Vetenskaplig metodik, hur man skriver i LaTeX och en speedrun av grunderna i python stod på schemat idag. Vi sattes på prov direkt och skulle gå fram till tavlan för att presentera kända experiment och bra frågeställningar. Om du råkade ta mer än någon enstaka minut på dig avbröt Arman mitt i en mening och schasade bort gruppen från scenen.

Vi kom snabbt igång med Miniprojekten, som verkar vara en slags uppvärmningsrunda inför vårt Rays projekt. För min (fantastiska) grupp innebar det att springa runt och filma pupiller på obehagligt nära håll. En annan grupp råkade utsätta ett bi för biblisk tortyr och en tredje fick, enligt vad jag ha hört, gå på mysig promenad och plocka blommor.

Framåt femtiden var vi alla nära att tuppa av i våra stolar efter en dag av spänd rädsla för att råka uttala LaTeX fel. Men efter en god middag och trevliga samtal var vi pigga och tillbaka i klassrummet igen för att lyssna på bästa Lance föreläsa om Hamlet. Ni kanske undrar varför vi spenderar timmar med att diskutera (för att inte tala om att läsa) Hamlet på en vetenskaplig sommarforskarskola. Tro mig, det gjorde vi också. Men Lance förklarade hur vi behöver humanioran för att förstå världen vi lever i och värdet av en varierad och inte alltför specialiserad utbildning. Jag satt iallafall som i trans och slukade upp vartenda ord om misslyckat föräldraskap och obrytbara cykler av hämnd.

Efter en trevlig wind down med sällskapsspel (som jag och mitt lag såklart vann) så tog jag på mig träningskläder och sprang en runda genom vackra Strängnäs. De gamla husen och segelbåtarna som guppade lugnt blev ett väldigt bra avslut på en väldigt bra dag. Fortsätter det såhär kommer Rays garanterat bli en av de roligaste sakerna jag någonsin gjort.

FÖRSTA DAGEN PÅ RAYS

När jag satt på tåget i morse var jag full av förväntan. Jag var äntligen på väg till Rays och Strängnäs. Alla deltagare hade fått kontakt med varandra sen tidigare. Trots att de flesta av oss aldrig träffats rådde en välkomnande och familjär känsla. Vi stöttade varandra kring tågkaos och besvärliga inläsningsmaterial för våra kommande projekt. 

Väl framme i Strängnäs fick jag äntligen träffa de personer som jag kommer att spendera de kommande fyra veckorna med. Efter att ha bekantat oss med boendet vandrade vi nedför en av Strängnäs många kullerstensgator.  Genom ett antal presentationer introducerades vi till Rays som koncept & fick lära känna våra handledare i arrangörsgruppen lite bättre. Höjdpunkten på dagen, lära-känna-lekarna, prövade samarbetsförmåga, minne och tålamod. Jag kommer aldrig att glömma ”fotleken”, som enklast kan beskrivas som ett spel där målet är att få medspelarna att tappa balansen. Det var svårt. Även speed-dating segmentet fastnade hos mig, då man under en minut fick möjligheten att diskutera allt från filosofiska och vetenskapliga frågor till mer banala saker med personer man inte känt i mer än en timme.

Dagen avslutades med bedcheck. Det innebär att en grupp elever, en handledargrupp, reflekterar över dagen tillsammans med sin handledare. Att ha en bestämd tidpunkt att koppla av och diskutera potentiella problem är en stor trygghet.  

Om det är någonting diskuterats rikligt under dagen är det våra projekt. Alla deltagare har blivit tilldelade mentorer och inläsningsmaterial. Att lära sig mer om vad de andra deltagarna ska forska om har varit intressant. Det är en bredd av forskningsområden vi har blivit tilldelade. Allt från fysik och matematik till biologi och datavetenskap förekommer. När jag hör de berätta om sina projekt märker jag att de delar samma entusiasm som jag. Mitt projekt handlar om att klassificera ett astronomiskt objekt som antingen ett svart hål i mitten av en galax eller en supernova. Genom inläsningsmaterialet jag fått av min mentor har jag lärt mig om de utmaningar som uppkommer när man ska kartlägga astronomiska föremål. Metoderna är många, avancerade och inte alltid helt intuitiva. 

Nästa vecka sätter mentorskapet igång, men innan dess ska vi lära oss om vetenskaplig metodik. Hur skriver man en vetenskaplig rapport? Vad är Latex för något? Hur håller man ett tal? Mitt mål för de kommande dagarna är att lära mig så mycket som möjligt. Att lära känna alla andra deltagare ska också bli väldigt roligt. 

Sofia Nordblom

Hej! Jag heter Allan Ismail och råkar vara en av de 21 deltagarna som ska delta i årets upplaga av Rays! Nu har ju första dagen passerat och det har varit helt fantastiskt att få lära känna alla; i skrivande stund är det en bit över midnatt och det beror helt på att jag inte kan sluta tänka på Rays, allt från hur fantastiska alla deltagarna är till hur otroligt kul det kommer vara under denna månaden. Det har varit väldigt pirrigt inför Rays måste jag dock medge. Jag har fått träffa min handledare Yutong He, en doktorand inom fysik på SU, och blev då introducerad till min projekt som handlar om att detektera högfrekvens-gravitationsvågor, otroligt intressant! Det solklart bästa med den första dagen var när jag var ute och gick på en promenad med några av de andra deltagarna och vi såg en helt fantastisk solnedgång över Strängnäs vackra miljö: ”Wow, jag kommer tillbringa en hel månad här i denna fina stad med dessa fantastiska människor” var tanken som slog mig.

Allan Ismail

ANTAGNA ELEVER TILL RAYS 2024

Vi kan nu med glädje meddela vilka elever som har blivit antagna till Rays 2024 och får spendera sommaren i Strängnäs! Efter en lång och intensiv process med många sökande på hög nivå är vi i arrangörsgruppen oerhört stolta över att kunna presentera årets elever. Vi är övertygade om att vi tillsammans kommer skapa minnen för livet! 

Här har ni möjlighet att lära känna de antagna eleverna något närmare.

Allan Ismail

Allan läser andra året på det naturvetenskapliga programmet vid Katedralskolan Växjö. Vid sidan av sina studier läser han även fristående kurser i matematik vid Linnéuniversitet. Han intresseras av matematik, fysik, kemi och lingvistik, och han får utlopp för sina intressen via deltagande i ett flertal vetenskapliga tävlingar.

An-Vy Nguyen

An-Vy går på Tycho Braheskolan i Helsingborg där hon läser det naturvetenskapliga programmet med medicin som profil. Det hon gillar att fördjupa sig i är genetik, bioteknik och patologi. På sin fritid tränar An-Vy taekwondo på en hög nivå och har vunnit flera tävlingar.

Augusta Wiltermuth Rampe

Augusta går naturvetenskapliga linjen på ProCivitas Helsingborg. Hon är intresserad av bioteknik, till exempel hur det kan tillämpas inom medicin på saker som CAR-T cellterapi. Hon har även tävlat i biologi och kemi, till exempel European Olympiad of Experimental Science, och ägnat sin fritid åt simhopp och gymnastik.

Benjamin Henriksson

Benjamin har haft ett brinnande intresse för vetenskap och matematik så länge han kan minnas. Intresset har resulterat i att han läst klart många kurser på det svenska gymnasiet, och numera läser International Baccalaureate Diploma Programme i Italien. Vid sidan av sina studier tillbringar han tiden med att bland annat segla vid den italienska kusten.

Dani Zuhair

Dani går på Katedralskolan i Lund där han läser det naturvetenskapliga programmet. Han är delaktig i flera vetenskapliga föreningar, och deltar just nu i ett forskningsprojekt inom astronomi. Han är även intresserad av annan fysik, exempelvis kvantprickar, samt mer kreativa aktiviteter såsom musik.

Emelie Liu

Emelie studerar sitt andra år på det naturvetenskapliga programmet vid Göteborgs Högre Samskola. Tidigare har Emelie deltagit i AstraZenecas sommarforskarskola och International Summer School at University of Cambridge. Under sin fritid gillar hon att engagera sig ideellt och att spendera tid i simbassängen som simtränare.

Hanna Andrae

Hanna Andrae går den naturvetenskapliga linjen på ProCivitas Malmö. Med Formel 1 som drivkraft är Hanna främst intresserad av matematik och fysik. Hon har även deltagit på diverse vetenskapliga evenemang och tävlingar, till exempel Kemiolympiaden.

Henrietta Nilsson

Henrietta har sen sin barndom varit nyfiken på att utforska världen. Idag får hon utlopp för sin nyfikenhet inom biologi och kemi på det naturvetenskapliga programmet vid ProCivitas Malmö. Vid sidan av gymnasiet har hon valt att fördjupa sig i flera kurser, bland annat en onlinekurs från Harvard om cellbiologi med fokus på mitokondrien.

Isac Carlsson

Isac har diverse intressen, allt från körsång till naturvetenskap och matematik. Det senare lär han sig om på den naturvetenskapliga linjen på Katedralskolan i Uppsala. Hans vetenskapliga intresse är brett, men inkluderar bland annat elektromagnetism och neurala nätverk. På fritiden har Isac optimerat eget raketbygge.

Jakob Hüttner

Jakob läser det naturvetenskapliga programmet med profilen forskning vid Norra Reals Gymnasium, Stockholm. Han fördjupar sig gärna i meteorologi, vätskedynamik eller något rymdrelaterat. Det är hans rymdintresse som har resulterat i ett stort engagemang inom olika astronomiska föreningar.

Julina Savela

Julina har spenderat ett år på The Lawrenceville School i USA, och går nu naturvetenskapliga linjen på Campus Viktor Rydberg där hon är involverad i flera olika föreningar. Julinas främsta intressen är matematik, programmering och schack, och hon har kombinerat dessa intressen genom att koda ett schackbräde.

Kasper Johansson

Kasper är en fena på matematik, och har utöver sina studier läst analys vid Lunds Tekniska Högskola. Till vardags studerar han sitt andra år på det naturvetenskapliga programmet i Helsingborg. Under sin fritid spelar han fiol i en symfoniorkester och följer Helsingborgs IF:s matcher.

Klara Bragesjö Björkén

Klara går naturvetenskapliga linjen på P A Fogelströms gymnasium. Hennes främsta intressen är fysik, bland annat kvantfysik, samt matematik, vilket hon lär sig mer om på Stockholms Matematiska Cirkel. På fritiden gillar Klara att engagera sig ideellt inom naturvetenskapliga organisationer, samt spela tvärflöjt.

Marie Delort Brazee

Marie utvecklade ett naturvetenskapligt intresse tidigt vilket resulterade i att hon började programmera men hon är även fascinerad av fysik. Just nu läser hon på Lowell High School i San Francisco med inriktning på matematik, fysik och systemvetenskap. Årligen brukar Marie med sitt team delta i internationella robotiktävlingar och vid sidan av brukar hon även spela piano och sjunga.

Moumal Al-Juboori

Moumals intresse för medicin väcktes av en onlinekurs i neurovetenskap från Harvard. Han går naturvetenskapliga programmet på ProCivitas Malmö, och är särskilt intresserad av fysiologi och patologi. På fritiden ägnar sig Moumal åt en bredd av aktiviteter, såsom musik, grafisk design och bordtennis.

Nadia Kuritzén

Nadia går naturvetenskapliga programmet på Campus Viktor Rydberg. Hon är intresserad av astrofysik, särskilt svarta hål och mörk materia, och deltar därför som forskningsassistent för ett projekt inom astrofysik. På fritiden är hon aktiv i flera organisationer med syftet att främja naturvetenskapligt intresse, och gillar även matlagning.

Oscar Berg

Oscar läser sitt andra år på det naturvetenskapliga programmet vid Viktor Rydberg i Stockholm. Han fördjupar sig gärna i kärnfysik och modern fysik såväl som mekanik och matematik. Utöver studierna har han även drivit ett UF-företag med sina vänner och även blivit svensk mästare i styrkelyft.

Selma Laouar

Selma bor i Malmö och läser just nu sitt andra år på det naturvetenskapliga programmet på ProCivitas. Det är främst fysiologi som väcker Selmas intresse och hon är extra intresserad av inducerade pluripotenta stamceller (IPS-celler) främst för deras möjligen inom regenerativ medicin. Vid sidan av studierna har hon deltagit i olika vetenskapliga tävlingar men dans är även en stor del av hennes liv.

Simon Grafström

Simon, som går naturvetenskapliga programmet på P A Fogelströms gymnasium, har ett stort intresse för matematik. För att fördjupa sig i detta har han gått matematikkurser på universitetsnivå, och deltagit i diverse läger och tävlingar. Han har även ett intresse för fysik, till exempel oförklarliga fenomen inom kvantfysiken.

Snezhana Polishchuk

Snezhana hade tidigt en förtjusning för de naturorienterade ämnena samt matematik. Hennes intresse utvecklades och idag läser hon andra året på det naturvetenskapliga programmet vid Kunskapsgymnasiet i Norrköping. Hennes stora intresse för biologi har resulterat i att hon deltagit i forskning om bröstcancer vid Stony Brook University. Vid sidan av sitt naturvetenskapliga intresse så älskar Snezhana även att dansa.

Sofia Nordblom

Sofia läser sitt andra år på det naturvetenskapliga programmet med en spetsutbildning i matematik i Göteborg. Hon är intresserad av programmering, teknik och fysik vilket är en av anledningarna till att hon deltagit på olika vetenskapliga läger via flera olika organisationer. Dessutom har hon deltagit i finalen för CanSat, en tävling som går ut på att göra mätningar med en egenbyggd satellit.

MÖT EN XRAY: "RAYS BLIR BÄTTRE OCH BÄTTRE FÖR VARJE ÅR"

Viktor Sundström deltog i Rays 2019. Hör i detta inlägg vad han tyckte om Rays, hans favoritminnen och varför han tycker att man ska söka till Rays.

Vad gör du just nu?

Jag läser min master i Applied Mechanics på Chalmers.

Vad har hänt efter Rays?

Det har hänt mycket sen Rays. En värnplikt, några år på Chalmers, en hel del ungdom/universitetstävlingar i forskning och så ett år som projektledare för Rays är ett axplock.

Vad har Rays betytt för dig?

Rays har betytt otroligt mycket. Det var min första inblick i forskarvärlden och första stora merit. Det är dels genom de "hårda" kunskaperna jag fick av att genomföra forskningsprojektet, men även mer "mjuka" kunskaper såsom att lära känna likasinnade (eller networka som det också kan kallas), att få presentera inför en stor publik, testa mina gränser för hur mycket jag hinner få gjort på 4 veckor och att inse hur otroligt kul forskning är! Jag har fortfarande kontakt med många Raysare från mitt år och känner nu en ännu större del av alumninätverket!

Vad är det bästa med Rays?

Möjligheten att släppa allt annat i fyra veckor och få fokusera helt på att delta i Rays. Att ha något så heltäckande är väldigt ovanligt.

Vilket är ditt allra bästa minne från Rays? 

Det är svårt att säga, har fantastiska minnen både från min tid som elev och som projektledare. Men inlämningen av slutrapporter är nog extra bra, både när jag lämnade in min 2019 och när jag tog emot 24 stycken från eleverna 2023.

Varför ska man söka till Rays?

Det finns inget att förlora! Ansökningsprocessen är inte helt olik att söka jobb eller till utlandsstudier och är en läroprocess i sig - och skulle en dessutom komma in så kan jag inte ens beskriva hur fantastiskt det är! 

Något mer du vill lägga till?

Rays blir bättre och bättre för varje år, så ju äldre det här inlägget är desto mer rekommenderar jag att du söker!