MÖT EN XRAY: "RAYS BLIR BÄTTRE OCH BÄTTRE FÖR VARJE ÅR"

Viktor Sundström deltog i Rays 2019. Hör i detta inlägg vad han tyckte om Rays, hans favoritminnen och varför han tycker att man ska söka till Rays.

Vad gör du just nu?

Jag läser min master i Applied Mechanics på Chalmers.

Vad har hänt efter Rays?

Det har hänt mycket sen Rays. En värnplikt, några år på Chalmers, en hel del ungdom/universitetstävlingar i forskning och så ett år som projektledare för Rays är ett axplock.

Vad har Rays betytt för dig?

Rays har betytt otroligt mycket. Det var min första inblick i forskarvärlden och första stora merit. Det är dels genom de "hårda" kunskaperna jag fick av att genomföra forskningsprojektet, men även mer "mjuka" kunskaper såsom att lära känna likasinnade (eller networka som det också kan kallas), att få presentera inför en stor publik, testa mina gränser för hur mycket jag hinner få gjort på 4 veckor och att inse hur otroligt kul forskning är! Jag har fortfarande kontakt med många Raysare från mitt år och känner nu en ännu större del av alumninätverket!

Vad är det bästa med Rays?

Möjligheten att släppa allt annat i fyra veckor och få fokusera helt på att delta i Rays. Att ha något så heltäckande är väldigt ovanligt.

Vilket är ditt allra bästa minne från Rays? 

Det är svårt att säga, har fantastiska minnen både från min tid som elev och som projektledare. Men inlämningen av slutrapporter är nog extra bra, både när jag lämnade in min 2019 och när jag tog emot 24 stycken från eleverna 2023.

Varför ska man söka till Rays?

Det finns inget att förlora! Ansökningsprocessen är inte helt olik att söka jobb eller till utlandsstudier och är en läroprocess i sig - och skulle en dessutom komma in så kan jag inte ens beskriva hur fantastiskt det är! 

Något mer du vill lägga till?

Rays blir bättre och bättre för varje år, så ju äldre det här inlägget är desto mer rekommenderar jag att du söker!

MÖT EN XRAY: "NÄR JAG SER TILLBAKA PÅ RAYS UPPFYLLS JAG MED GLÄDJE OCH MOTIVATION"

Filip Engelhardt var en av deltagarna på Rays 2023. Under sitt forskningsprojekt undersökte han möjliga orsaker till Alzheimers sjukdom.

Vad gör du just nu?

Jag är inne på sista terminen av gymnasiet där jag studerar naturprogrammet. Förutom att ladda upp inför studenten engagerar jag mig i diverse vetenskapsaktiviteter där jag fortsätter att bejaka mitt forskningsintresse efter Rays.

Vad har Rays betytt för dig?

Det är svårt att beskriva med ord vad Rays har betytt för mig. Den enorma gemenskap som jag upplevde under Rays är svårt att sätta ord på. Att träffa och lära känna människor som delar ett intresse för vetenskap och en generell nyfikenhet fick mig att inse ett antal saker. Först fick Rays mig att på riktigt definiera för mig själv vad en fantastisk grupp av människor är, där alla deltagare, arrangörer, och xRays skapade en omtänksam, motiverande, och sjukt härlig miljö. 

Rays fick mig också att inse att jag kunde engagera mig i forskning och vetenskapliga aktiviteter. Nu när jag närmar mig studenten och slutet på gymnasiet ser jag fram emot vidare studier på universitetet, och Rays har verkligen inspirerat mig att söka mig till utbildningar inom medicin och biologi. Exakt vad det blir har jag inte landat i men när jag ser tillbaka på Rays, tiden i labbet, kvällarna i mediateket, eller middagsdiskussionerna om alltifrån gammablixtar till dinosaurier uppfylls jag av glädje och motivation, och det vill jag försöka fortsätta göra efter gymnasiet och Rays.

Vad är det bästa med Rays?

Det bästa med Rays är att man får träffa fantastiska människor som delar ett driv för att lära sig, utmana sig, och söka svar på frågor som rör alltifrån universum till de minsta beståndsdelarna i celler. Det var otroligt roligt att få forska i ett forskningslaboratorium och att kunna utforska vetenskapliga hypoteser, samt skriva en forskningsrapport.

Rays handlar dock inte enbart om forskning, utan det som Rays gör så otroligt bra är att sätta ett gemensamt intresse för forskning i ett socialt sammanhang som skapar vänner för livet. Jag kommer ihåg det som igår när vi firade midsommar, paddlade kajak, hade movie-nights, och olika sittningar.

Vilket är ditt allra bästa minne från Rays? 

Ett av de absolut bästa minnena från Rays är när vi satt uppe en natt och skrev på våra rapporter. Det sedvanliga kaffet fylldes på i ständig takt och det klapprade från tangentbord runt om i "mediateket" där vi satt och arbetade. Jag tror att klockan var runt två på morgonen när 

tystnaden i rummet avbröts av det igenkännliga ljudet av en högtalare som startades och anslöt via Bluetooth. Helt plötsligt fylldes rummet av "Frenchcore" och det var dags för ett music break! I en kvart hoppade vi runt i takt med musiken och såg till att energin ständigt var på topp. Denna spontanitet och kreativitet i samklang med det hårda arbetet är verkligen ett signum för Rays och mediateket kommer för alltid vara en speciell plats för mig :)

Varför ska man söka till Rays?

Det finns en uppsjö av anledningar att man ska söka till Rays. Rays är en otrolig möjlighet att testa på forskning och att utmana sig i det vetenskapliga genom att få arbeta på ett forskningsprojekt genom hela den vetenskapliga processen – teoretiskt arbete, laborativt arbete, rapportskrivande samt presentation av arbetet. Du får även lära dig och öva upp färdigheter inom Python, LaTex, och andra verktyg som är användbara i det vetenskapliga arbetet under Rays, men också för livet efter Rays!

En annan anledning till att man ska söka till Rays är gemenskapen. Om du har ett intresse för vetenskap och forskning och samtidigt vill vara en del av en grupp som delar en nyfikenhet att lära sig om världen alla frågor, som älskar all-nighters i mediateket, och som verkligen bryr sig om och stöttar varandra ska du verkligen söka till Rays! 

MÖT EN XRAY: "ATT VARA I EN LABBMILJÖ OCH EXPERIMENTERA SJÄLV ÄR NOG DET BÄSTA SÄTTET ATT LÄRA SIG."

Jack Elliot Collier Ryder var en av deltagarna i Rays 2023. Hans projekt handlade om neurala stamceller, och om en metod som kallas gene knockdown.

Jack Elliot Collier Ryder deltog i Rays 2023. Hör i detta inlägg vad han tyckte om Rays, hans favoritminnen och varför han tycker att man ska söka till Rays.

Vad gör du just nu?

Just nu går jag sista året på gymnasiet och utöver mina vanliga studier jobbar jag på ett gym och forskar om hur olika delar av mushjärnor är sammankopplade vid ett labb på Umeå Universitet.

Vad har hänt efter Rays?

För mig var det inte jättelänge sedan jag gick på Rays, men det har ändå hänt en del saker sedan dess. Exempelvis skrev jag under hösten SAT, var med på Ung Vetenskapssport (UVS) fysik- och astronomiläger, och påbörjade projektet jag nämnde ovan. Jag har dessutom gått ett antal onlinekurser i bland annat linjär algebra och neurologi. Utöver detta har jag också gjort en hel del sidoprojekt där det mest tidskrävande var ett program som jämförde olika maskininlärningsalgoritmer för att förutspå stroke. Slutligen, det coolaste jag gjort, var då jag åkte och kollade på På Spåret-finalen live och pratade med både Kristian Luuk och Fredrik Lindström. 

Rays har absolut varit en drivande faktor till många av de här sakerna - jag fick till exempel höra om UVS fysik- och astronomiläger under Rays - och jag är därför verkligen glad att jag gick på Rays!

Vad har Rays betytt för dig?

Forskningsprojektet på Rays var otroligt kul och lärorikt. Jag fick ett projekt om neurala stamceller på Karolinska Institutet (KI) och jag kände att jag lärde mig otroligt mycket - inte bara om hjärnan och celler utan om forskning som helhet. Jag har alltid varit fascinerad av hur hjärnan fungerar och har läst otaliga böcker, men att vara i en labbmiljö och experimentera själv är nog det bästa sättet att lära sig. Utöver allt jag lärde mig för mitt ganska nischade projekt, lärde jag mig också otroligt mycket annat användbart. På Rays var det, bland mycket annat, föreläsningar om LaTeX, Robinson Crusoe, ledarskap och vetenskaplig kommunikation och jag kände att jag verkligen lärde mig mycket som är genuint användbart.

För vissa gick det dessutom att fortsätta med projektet efter Rays. Men eftersom jag bor ganska långt ifrån KI och mitt projekt kräver nästan uteslutande laborativt arbete var det inte en möjlighet för mig. Jag har däremot fått möjligheten nu efteråt att göra ett nytt projekt på Umeå Universitet då jag också forskar om hjärnan, och detta tycker jag tydliggör hur Rays verkligen kan påverka ens liv!

Vad är det bästa med Rays?

Rays har verkligen varit en av de roligaste sakerna jag varit med om och det finns flera anledningar till det. Jag skulle säga att det finns två huvudsakliga "bästa" saker med Rays. Den första är allt som man lär sig och den andra är alla fantastiska människor man lär känna. 

Om allt man lärde sig resonerade jag ovan, så nu lite mer om alla man lär känna. Rays har en fantastisk miljö. Man är i fyra veckor omringad av människor som är otroligt trevliga och roliga. När man bor så länge med människor så blir man också väldigt nära - speciellt eftersom alla har ett gemensamt intresse för vetenskap! Faktumet att man gör så många speciella och roliga aktiviteter hjälper dessutom verkligen med att lära känna de andra. Gemenskapen man bygger med alla på Rays är verkligen svår att jämföra med något annat och det är helt fantastiskt!

Vilket är ditt allra bästa minne från Rays?

Detta är en väldigt svår fråga eftersom Rays är fyra intensiva veckor med så mycket kul, men ett av de allra bästa minnena måste nog vara då jag lämnade in min slutliga rapport. Efter inlämningen firade vi i regnet och det var en fantastisk känsla att stå där med de alla andra som jobbat så hårt och fira att vi alla hade klarat av att skriva rapporterna.

Varför ska man söka till Rays?

Att söka till Rays är verkligen ett av de bästa besluten jag har tagit. När man är på Rays lär man känna fantastiska människor, man får forska om någonting som man själv tycker är intressant, man får lära sig om allt från himmel och hav, och man får på många sätt lära känna sig själv bättre. Om det är någon som överväger att ansöka så säger jag bara: gör det bara! Att söka tar inte så mycket tid eller möda och de erfarenheterna och upplevelserna man får av Rays kommer verkligen vara med en hela livet!

MÖT EN XRAY: “REDAN FRÅN DAG ETT KÄNDES DET SOM ATT JAG HITTAT EN PLATS DÄR JAG HÖRDE HEMMA”

Daria Chamoun (till vänster) var en av deltagarna i Rays 2023. Hennes projekt handlade om att använda Deep Learning-metoder för att känna igen tumörer i datortomografiska röntgenbilder.

Daria Chamoun deltog i Rays 2023. Hör i detta inlägg vad hon tyckte om Rays, hennes favoritminnen och varför hon tycker att man ska söka till Rays.

Vad gör du just nu?

Just nu så går jag den sista terminen på gymnasiet, på VRG i Stockholm! Dessutom är jag med i några vetenskapliga event och tävlingar, samt försöker forska vidare på mitt projekt från Rays!

Vad har Rays betytt för dig?

Under min tid på Rays blev jag utmanad till mina gränser. Detta skapade en stark gemenskapskänsla bland oss deltagare. Vi hjälpte varandra att hålla motivationen uppe, trots utmaningarna. De pauser vi tog tillsammans, vare sig det var för ett nattbad, att göra en ansiktsmask eller att baka, blev minnesvärda stunder nu i efterhand. 

Varje lektion på Rays var otroligt intressant och de sträckte sig till allt möjligt från ideellt arbete till fysikens fenomen. Kanske var den mest betydelsefulla lärdomen jag tog med mig från Rays den feedback jag mottog under den sista intensiva veckan av rapportskrivning. Den individuella återkopplingen jag fick gav mig möjligheten att finslipa min rapport, och bidrog till att fördjupa min förståelse för mitt arbete. Den feedbacken hjälpte inte bara min dåvarande rapport utan alla rapporter som jag har skrivit efter det. Alla råd om hur man presenterar en presentation på bästa sätt är något som jag har tillämpat i alla presentationer jag gjort. 

Nu, flera månader senare, har jag fortfarande kontakt med majoriteten av deltagarna och även med flera xRays från tidigare år. Detta fantastiska nätverk hålls vid liv genom regelbundna träffar och evenemang.

Vad är det bästa med Rays?

När jag reflekterar över min tid på Rays, hittar jag det mest passande att beskriva den som fyra av de mest formgivande och berikande veckorna i mitt liv. Den akademiska kunskapen var djup och ämnesinnehållet utmanande, men det var också färdigheterna vi lärde oss, som kommer att vara användbara långt bortom klassrummets väggar, som lämnade ett intryck. 

Men för mig var det inte bara den akademiska aspekten som gjorde Rays speciellt. Det som framträder mycket är den starka gemenskapen och de meningsfulla vänskaperna som vi har byggt under de fyra veckorna. Redan från dag ett kändes det som att jag hittat en plats där jag hörde hemma, omgiven av individer som delade min entusiasm för vetenskap och min passion för kunskap. Här var studier och avkoppling inte två separata världar. De blandades harmoniskt och skapade en miljö som var lika lärande som den var avkopplande. 

Nu, när Rays kapitel har avslutats, återstår inte bara minnen utan starka relationer som jag är säker på kommer att vara länge. De vänskaper jag skapade, byggda på gemensamma ambitioner och delade upplevelser, kommer att hålla i många år framöver!

Vilket är ditt allra bästa minne från Rays?

Att välja ut ett enskilt favoritminne från min tid på Rays är en utmaning, eftersom varje ögonblick där var speciellt på sitt sätt. Men om jag ska framhäva några minnen som verkligen sticker ut, så hamnar midsommarfirandet, hajken och våra gemytliga sittningar högt upp på listan. Dessa stunder gav oss alla en välbehövlig paus från studierna och möjlighet att verkligen umgås. Att tillsammans planera och förbereda – från att bygga imponerande midsommarstänger till att arrangera kvällens middag – skapade en känsla av gemenskap. Och den där tillfredsställande stunden när vi till sist kunde sitta ner, dela samtal och skratta, njuta av utsökt mat och ibland ta ett svalkande kvällsdopp var bland de roligaste stunder på lägret. 

Men ett minne som verkligen är unikt för min tid på Rays är de timmar jag tillbringade i mediateket. Där, omgiven av andra motiverade elever, satt vi ofta uppe sent och arbetade med våra rapporter. I mediateket rådde en stämning av samarbete och gemenskap, där man alltid kunde få hjälp, oavsett om det var från en handledare, xRays eller en elev. När skrivandet blev för intensivt, fanns det alltid någon att dela en välförtjänt paus med. Mediateket blev mer än bara en studieplats för mig; det var en plats där ovärderliga minnen skapades – från filmkvällar till djupa diskussioner och skratt. Det var en plats där inte bara min rapport tog form, utan också många värdefulla vänskaper skapades.

Varför ska man söka till Rays?

Att söka till Rays erbjuder en unik kombination av akademisk utmaning och personlig utveckling. Deltagarna engageras i rigorösa studier och dyker djupt in i komplexa ämnen. Samtidigt utvecklas praktiska färdigheter inom rapportskrivning med verktyg som LaTeX och Python, men även andra lärorika lektioner inom den vetenskapliga sfären. 

De erfarenheter och den kunskap som samlas under tiden på Rays är ovärderliga. Att ansöka till Rays är en fantastisk idé för den som är passionerad om vetenskap och forskning. Det är en plats där du möter likasinnade individer som delar ditt intresse för naturvetenskap. Dessutom erbjuder Rays en minnesvärd upplevelse som du kommer att bära med dig resten av livet.

Om du brinner för vetenskap och är nyfiken på hur det är att forska inom ett specifikt område, är Rays stället för dig!

Sök till arrangörsgruppen 2024!

Rays, Research Academy for Young Scientists, är en forskarskola för elever som läser andra året på gymnasiet och som i framtiden vill bli ledare inom teknik, naturvetenskap eller matematik. Rays finns för att Sverige skall vara en världsledande forskningsnation inom naturvetenskap och teknik och för att hjälpa unga talanger att tidigt nå sin fulla potential både som forskare och ledare.

Arrangörsgruppen består av en projektledare och tre arrangörer och har som ansvar att planera och genomföra forskarskolan. Vi söker nu arrangörer och projektledare.

Under året brukar arrangörsgruppen sammanträda två till tre gånger för s.k. arbetshelger för att planera Rays. Arbetet innefattar rekrytering av mentorer för elevernas forskningsprojekt, marknadsföring mot potentiella elever, förberedelser av föreläsningar samt sociala aktiviteter. Rays står för resekostnader, boende och mat under dessa arbetshelger. Utöver detta sker en stor del av arbetet löpande under året.

Under sommaren kommer arrangörsgruppen bo med eleverna under fyra veckor i Strängnäs. Skolan brukar inledas söndagen före midsommar. Arrangörerna kommer ha ansvar för varsin handledargrupp bestående av 7 - 8 elever, vilka de kommer ha närmare kontakt med och stötta under programmets gång. Utöver arbete med handledargrupperna kommer arrangörerna även genomföra de sociala aktiviteterna och föreläsningarna, hålla i t.ex. midsommarfirande och kanottur, samt hjälpa eleverna med deras rapportskrivande under sista veckan av programmet. Arbetet under sommaren är avlönat. Projektledaren har, som under resten av året, ansvar för att organisera och planera arbetet samt för administration.

Vid intresse av att vara arrangör och/eller projektledare skicka ett mejl till styrelsen@raysforexcellence.se senast 31 augusti så bokar vi in en intervju. Vi uppmuntrar även att en mejlar oss på samma adress eller läser mer här på hemsidan för mer information om Rays och sommarprogrammet.

En lyckad första vecka med ett socialt avslut

Som så många andra betonat så flyger tiden på Rays förbi i en takt som hade fått Einstein att darra, och det instämmer jag verkligen med. Vi har nu gått två veckor på Rays och det innebär att ungefär halva tiden är förbigången och utöver att ha klarat av en intensiv metodikvecka, har vi både påbörjat och avslutat den första mentorsveckan. Detta har varit en av de mest lärorika veckorna av mitt liv och det har verkligen skett så mycket – både i form av laborationer, men också i form av flera föreläsningar och roliga aktiviteter.

Mitt projekt handlar om hur metoden ”gene silencing” fungerar på neurala stamceller och det genomförs på karolinska institutet. Vi har undersökt varaktigheten av ”gene silencing” på olika gener vilket förhoppningsvis blir applicerbart för upptäckten av exempelvis behandling av MS. Det är ungefär en månad sedan jag fick höra om mitt projekt och jag kände direkt att det lät som ett roligt och intressant projekt, trots att jag inledningsvis inte riktigt förstod vad det var vi skulle göra. Nu när vi kommit i gång känns det dock verkligen så bra och jag tror en stor anledning till det är att jag haft en handledare som varit tålmodig och alltid besvarat mina frågor med engagemang och tydlighet.

Utöver forskningen som skett under dagarna har vi också börjat skriva på våra slutliga rapporter. Enligt mig har skrivandet varit ett fantastiskt komplement till laborerandet, då jag under dagarna exempelvis isolerat RNA i praktiken, och sen kommer jag hem och skriver in det i rapporten. Under helgen höll alla dessutom presentationer om deras arbeten som en förberedelse inför slutpresentationen. Detta tyckte jag verkligen var kul, både eftersom jag själv fick öva på att presentera mitt arbete, men också eftersom man fick höra om alla andras intressanta projekt.  En av mina favoritdelar av Rays har varit att träffa så många otroliga människor och detta tydliggjordes ännu mer då man fick höra alla tala om sina forskningsområden med så mycket engagemang. Mitt projekt handlar om biologi, men det är långt ifrån alla som gör, exempelvis hölls presentationer om kvantmekanik, havsvågor och lasrar ämnade för att döda cancerceller. Vi har dessutom fått föreläsningar från några speciella gästföreläsare om exempelvis volontärarbete och ideella organisationer, att presentera vetenskap, stress ur ett medicinskt perspektiv och en av mina personliga favoriter: hur det är att plugga fysik på universitetet.

I och med att vi hunnit göra allt detta skulle man tro att vi inte gjort någonting annat – men då skulle man verkligen ha fel. Exempelvis arrangerades tävlingen ”Rays Olympics” som var en femkamp med tävlingar som krävde blod, svett, tårar och en villighet att se ganska dum ut när handledarna fotograferade. Vi har dessutom hunnit med en ”scavenger hunt” då det i stället var vi själva som skulle ta dumma bilder på oss själva när vi exempelvis skulle få en bild när vi dansade med en främling. En sittning med temat zoo arrangerades dessutom på lördagskvällen och jag tyckte det var otroligt kul att få uppleva lite av studentlivet. Utöver detta har vi under veckans gång till och med åkt på studiebesök på AstraZeneca och slutligen arrangerades en På spåret-inspirerade tävling med namnet ”Rails for excellence”.

Nu har vi alltså blivit klara med ungefär hälften av detta sommarläger, och även om jag vet att den ökända titeln ”hell week” snart kommer att täcka min kalender, så ser jag otroligt mycket fram emot dessa två kommande veckor. Jag vet att många sömnlösa nätter med lite för mycket koffein i blodet spenderade nedgrävda i vetenskapliga artiklar står framför mig, men jag vet också att vi kommer skapa oförglömliga minnen. De två veckorna som hittills passerat har varit bland de bästa i mitt liv, och jag vet att liknande saker väntar.

Ut på tur aldrig sur!

Hej bloggen!

På Rays känns det som att tiden sprintar fram likt Usain Bolt på hundra meter, dagarna susar förbi snabbare än vi ibland hinner uppfatta. Vi befinner oss nu i forskarskolans andra vecka, och i skuggan av våra snabbt förflutna dagar tar vi en välbehövlig paus för att reflektera över de äventyr vi har upplevt tillsammans. Och vilket äventyr kan vara mer minnesvärt än den dagen vi ersatte rapportskrivning och inläsningsmaterial med skog och paddlar?  I detta inlägg ska jag försöka ge er en glimt av just den dagen, en berättelse om utmaningar, och otaliga stunder av skratt och vänskap som bara kan hända här på Rays.

Soluppgången grydde ljus och tidig, och medan de flesta andra kanske var djupt nedsjunkna i sömn, var vi på Rays vakna och redo. Trots att vi fortfarande var lite sömniga och blinkade mot morgonens första strålar, fanns det en tydlig atmosfär av förväntan i luften. Vi samlades vid busstationen, var och en släpandes på sovsäck och ryggsäckar som var packade till brädden. I dessa väskor fanns allt från nödvändiga överlevnadsverktyg till de mest skiftande personliga ting - kanske inte alla strikt nödvändiga för vårt äventyr, men definitivt viktiga för att skapa den rätta stämningen. Och ingen resa skulle vara komplett utan den trofasta digestivekexen som många av oss ansåg vara en oumbärlig del av vår överlevnadsutrustning!

Vid ankomst till sjön hälsades vi välkomna av den ena och enda kanotkungen, en källa till lokalhistoria och kunskap, som gav oss en introduktion till platsen och några värdefulla tips om bästa rutten att ta - inklusive varningen om den skrämmande tunneln. Med stor glädje kastade vi oss in i vattnet, parades slumpmässigt med en annan person, redo att gemensamt lära oss mer om varandra - förhoppningsvis utan att hamna i vattnet! Det var en otroligt spännande utmaning för mig, särskilt eftersom jag bara har kanotat några få gånger tidigare.

Några timmar senare, anlände vi slutligen till vår destination. Uttröttade men hungriga, kastade vi oss över maten. På Rays, hittar vi alltid något sätt att omvandla även en jobbig aktivitet som att bygga tält till ett roligt spel. När solen nådde sin zenit och värmen blev för intensiv, var vi alla redo för ett uppfriskande dopp i sjön. Några vågade sig på att hoppa från de högre klipporna, medan andra som jag avnjöt solens strålar från strandkanten.

På Rays är det aldrig brist på underhållning, även något så trivialt som att sätta upp ett tält kan förvandlas till en lek. Flera minispel följde och när solen började bli obehagligt stark, sökte vi alla tillflykt i sjön. Några vågade sig på att hoppa från de högre klipporna, medan andra som jag avnjöt solens strålar från strandkanten. Vi hängav oss även åt mer kanotpaddling och så kallat "kanotvältning" (de som vet, de vet…). Dagen kulminerade runt vår ”lägereld”. Jag använder ordet i citationstecken eftersom det rådde eldningsförbud, men tack vare den kreativa lösningen med tacochips på grillen och eldljud, kunde vi alla föreställa oss att vi satt runt en knastrande lägereld. Kvällen avslutades med en ny version av Mafiaspelet, nu med en extra karaktär - den minnesvärda korvgubben. Trots att vi kanske stannade uppe lite för länge, och jag gick ut ur spelet först var det väl värt det för alla skratt och goda minnen vi skapade.

Även om kvällen kom med en känsla av utmattning, med trötta ben och värkande ryggar, skulle vi inte ha omformulerat en sekund av vår dag. Vi samsades om varje upplevelse, delade varje skratt och mötte tröttheten tillsammans. Dessa ögonblick av sammanhållning är vad som skapar den ovärderliga och minnesvärda tiden här på Rays.

Att öppet och ostört kunna samtala med varandra, det var en av dagens stora höjdpunkter för mig, och säkert för många andra. Det är vårt signum, denna tillitsfulla och stödjande atmosfär. Vi startade dagen som ett team och avslutade den som en än mer sammansvetsad enhet, berikade av de gemensamma upplevelserna och minnen som vi kommer att ta med oss långt efter forskarskolan är över.

Daria Chamoun

Metodik och felmeddelanden i LaTeX

Hej bloggen!

Tiden fortsätter flyga förbi i nästan ljusets hastighet här på Rays. När vi nu tagit oss an den andra veckan av forskarskolan känns det naturligt att blicka tillbaka forskarskolans första vecka. Denna veckan kallas inom rayssammanhang även för “metodikveckan” – men vad sker egentligen under metodikveckan och vad får vi elever möjlighet att lära oss? Jo, det är precis vad detta blogginlägg kommer att berätta om.

Efter att vi anlänt till Europaskolans lokaler i Strängnäs på söndagen var det på måndagen dags att dra igång med föreläsningar. Vi fick lyssna på intressanta ord om vetenskaplig metod, referenshantering, LaTeX, och hur man skriver en naturvetenskaplig rapport. Under måndagen fick vi även lyssna på en föreläsning om hur man håller sig mer organiserad, i synnerhet om det vetenskapliga arbetet och studier, men också mer allmänt i vardagen. Senare under veckan hölls det även föreläsningar om Python, hur man “skriver matematik”, statistik, och hur man kommunicerar väl inför en publik. Man skulle alltså kunna sammanfatta det som gicks igenom under metodikveckan som en sammanslagning av mycket av den kunskap som är bra att ha för att kunna skriva, arbeta, och presentera på ett naturvetenskapligt sätt.

Som ni kan läsa var det ett fullspäckat schema från dag ett, men jag tror att alla här på Rays håller med om två saker: vi har det så otroligt roligt, och vi lär oss nya saker som aldrig förr. Just att lära sig nya saker känner jag är lite av ett signum genom Rays, och så även under metodikveckan. För för att kunna skriva vetenskapligt och presentera forskning på ett naturvetenskapligt och tydligt sätt, som vi lärt oss under den gångna veckan, krävs det att man har koll på rapportstrukturer och goda kunskaper inom programmering (för oss främst Python) och LaTeX. Sedan har metodikveckan inte enbart behandlat naturvetenskap, utan vi har även haft föreläsningar kopplade till den kända romanen Robinson Crusoe, av Daniel Defoe, där föreläsaren Lance Rhoades ledde fyra seminarier om humaniora.

Metodikveckan har inte heller enbart bestått av föreläsningar, utan vi har fått möjligheten att testa teorin som tagits upp på föreläsningarna genom att bland annat göra övningar i LaTeX och Python. Sedan har vi under metodikveckan även planerat, genomfört, och presenterat ett miniprojekt – det så kallade “mini project”. Till att börja med blev vi indelade i grupper och tilldelade ett projekt. Själv skulle jag och min grupp undersöka en mikrovågsugn effektiva effekt.

Genom att mikra vatten (i säkert två timmar) lyckades vi samla in data som vi kunde använda för att bestämma den effektiva effekten. Därefter analyserade vi datan och med hjälp av Python och nyinförskaffade kunskaper om LaTeX skrev vi ihop en vetenskaplig rapport om experimenten. Rapporten kom mot slutet av metodikveckan att ligga till grund för presentationer som vi höll för varandra, där vi presenterade de områdena vi forskat om. Det var en otroligt spännande upplevelse och en bra möjlighet att testa på att presentera vetenskap, men också ett bra tillfälle att öva mer på tala inför publik. Jag tyckte också att presentationerna var ett bra tillfälle att öva sig på att fånga publikens uppmärksamhet och att under arbetsprocessen behöva värdera data och tänka efter vilken data som på bästa sätt förmedlar våra experiment.

Om jag ska välja något som kommit mig extra nära hjärtat denna vecka är det just LaTeX. Jag skulle vilja börja med att beskriva mitt förhållande med LaTeX som ett klassiskt “hate-love relationship”. Ibland kan det vara oerhört frustrerande att få stora röda felmeddelanden för att man glömt en parentes eller ett snedstreck. Dock är det bland den mest fantastiska känslan när LaTeX inte skriker med röda felmeddelanden, då man inte kan sluta förundras över det fantastiska typsnittet, och hur otroligt fint och proffsigt det ser ut.

När jag och alla vi andra på Rays blickar framåt mot det “stora” projektet är jag säker på att den kunskap vi tagit åt oss under metodikveckan kommer vara otroligt användbar. Samtidigt är jag även säker på att det vi gjort under metodikveckan kommer vara till allas vår nytta under resten av våra liv.

//Filip