Inför 2021 söker styrelsen nu efter en arrangörsgrupp - projektledare och två arrangörer. Se bifogad arbetsbeskrivning för mer information. Intresseanmälan tas emot via mejl till styrelsen@raysforexcellence.se fram till 31 augusti men hör gärna av er tidigare. Mejla eventuella frågor till samma adress.
Niklas Engelhardt Önne analyserade differentialekvationer som beskriver ett strängteoretiskt system av partiklar med hjälp av kaosteori under sitt deltagande i Rays 2019.
Möt Niklas Engelhardt Önne som deltog i Rays 2019. Läs vidare för att ta reda på vad Rays har betytt för Niklas och varför du också ska söka till Rays.
Vad gör du just nu? Jag läser sista året på gymnasiet. Som gymnasiearbete har jag fortsatt på mitt Rays-projekt, och är i regelbunden kontakt med min forskningsmentor som har hjälpt mig driva vidare forskningsarbetet. Dessutom fick jag under Rays kontakt med en annan forskningsmentor som jag senare, efter Rays, började ett projekt med. Detta håller jag också fortfarande på med.
Vad har Rays betytt för dig? Under Rays hann jag inte tänka så mycket på detta, men i efterhand har jag insett hur otroligt mycket det givit mig. Dels har jag fått fantastiska nya vänner och kunskap, men också en ny insikt i forskarlivet. På grund av Rays vet jag exakt vad jag vill göra i mitt liv. Jag har insett vad jag tycker är det roligaste i hela världen - nämligen att forska med projekt som mitt Raysprojekt. Det har verkligen visat sig vara en dröm jag inte visste att jag hade.
Vad är det bästa med Rays? Det bästa med Rays är enligt mig att det är utmanande. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att utvecklas, både som person och som elev. Rays ger en otroligt mycket, och jag känner att jag själv har förbättrats på så många plan utifrån den kunskap och erfarenhet som Rays erbjuder.
Vilket är ditt allra bästa minne från Rays? Jag kommer aldrig att glömma när vi satt vid lägerelden på hajken och pratade om allt möjligt. Det var en underbar känsla av samhörighet som är svår att beskriva. Det är svårt att välja bara ett minne från fyra veckor av kontinuerlig glädje, men minnet av att nästan varje morgon i två veckor komma till fysikinstitutionen på SU och mötas av en whiteboard full med komplicerade ekvationer står mig varmt om hjärtat.
Varför ska man söka till Rays? Man ska söka till Rays för att man verkligen brinner för naturvetenskap, matematik eller teknik. Så enkelt är det. Det finns knappt något bättre sätt att utvecklas inom sitt område genom ny kunskap och erfarenheter, och det är den bästa dörren till forskningslivet man kan tänka sig. Rays är ett minne för livet. Oavsett om man kommer in eller inte är det alltid en bra erfarenhet att ha skrivit ansökan. Bara det har hjälpt mig i efterhand med andra ansökningar.
Kata Burgmann deltog i Rays 2019 där hennes projekt handlade om att framställa ett skum av glycerolcitrat.
Möt Kata Burgmann som deltog i Rays 2019 och som nu ska precis söka till Uppsala för att plugga vidare inom kemi och börja forska. Hon berättar om vad Rays har betytt för henne och varför du också ska söka till Rays.
Vad har Rays betytt för dig? Rays har fått mig att inse att forskning verkligen är MIN GREJ! Utöver fantastiska vänner så har man skaffat sig kunskap om vetenskaplig metodik och tränat upp sitt disciplin rejält.
Vad är det bästa med Rays? Det bästa var att träffa likasinnade människor man arbetade tillsammans med i en stimulerande atmosfär. Vi peppade varandra och hade superkul ända in in småtimmarna när vi jobbade på våra rapporter.
Vilket är ditt allra bästa minne från Rays? Midsommarfirandet vi hade under Rays var en av de finaste midsomrarna jag upplevt. Maten var supergod (såklart den var, vi lagade den tillsammans) och några musik-kunniga sjöng en liten snutt också som livade upp stämningen ytterligare.
Varför ska man söka till Rays? Utöver att ha chansen att komma in på den absolut roligaste forskarskolan (i mitt och flera andras tycke) är ansökningsprocessen nyttig att ha gått igenom. Det kan krävas i framtiden att man vet hur personliga brev och essäsvar skrivs. Allt från att söka arbete till att söka till universitet utomlands kan kräva att man är van vid denna typ av självreflektion.
Annie Andersson deltog i Rays 2018.
Möt Annie Andersson som deltog i Rays 2018 och idag pluggar Physical Natural Science vid University of Cambridge. Hon berättar om vad Rays har betytt för henne och varför du också ska söka till Rays.
Vad har Rays betytt för dig? Rays betydde en push in i det okända, det var någonting som tog mig längre än vad jag kunde komma bara via skolan och tvingade mig att utnyttja min fulla förmåga. Rays är personlig utveckling.
Vad är det bästa med Rays? Att hitta jämnåriga likasinnade, folk som är precis lika intresserade (nördiga) inom samma områden som en själv.
Vilket är ditt allra bästa minne från Rays? Det ligger lika mellan att gå in i labbet första gången, lämna in rapporten och att ta ett tidigt morgonbad efter att ha varit uppe hela sista natten.
Varför ska man söka till Rays? Om man vill utnyttja sin fulla förmåga, lära känna massa spännande människor och få många nya möjligheter i framtiden så ska man definitivt söka till Rays!
Hade du inte möjlighet att uppleva årets presentationer på Tekniska museet eller vill du uppleva dem igen? Nu finns årets presentationer tillgängliga på vår Youtube-kanal! Du hittar videorna nedan.
Trevlig filmstund!
Julia, författare av blogginlägget, och hennes handledargrupp Bromance under Rays Olympics
Med first milestone-inlämningen hängandes över en var det flera som arbetat med rapporterna ända in i småtimmarna på lördagen. En trött stämning kunde alltså skönjas vid frukostbordet på lördagsmorgonen. Trots tröttheten, eller snarare tack vare kaffet, fortsattes ändå knapprandet från datorer från tidig morgon till deadlinen, 12.00. Med ett fåtal sekunder kvar innan 12.00 och några smärre sår från upploppet mellan Technicum och Mediateket i Strängnäs, lämnades (trots, bokstavligen, blod, svett och tårar) lyckligtvis alla rapporter in i tid. Inlämningen innebar emellertid inte någon vila för oss: på eftermiddagen var det nämligen dags för Rays Olympics! Fast först, mat. Efter ett antal hektiska timmar i mediateket var vi mer än välförtjänta av att avnjuta maten från Europaskolans kök.
Energin från maten kom väl till hands inför eftermiddagens aktivitet, Rays Olympics.
Rays Olympics bjöd på en massa skoj och skratt. Det var ett bra avbrott från vardagarna, som i övrigt huvudsakligen präglades av rapportskrivning och forskning. Rays Olympics var också ett ypperligt tillfälle att komma varandra närmare - både bokstavligt och bildligt talat.
När vi anlände till gräsplanen utanför Strängnäs domkyrka stod fotografering högst upp på dagordningen. Det var alltså dags att visa upp vår fotogeniska skicklighet och ta kort i handledargrupperna (Jonssons Frestelse, Painapple och sist men definitivt inte minst - Bromance) tillsammans med artistiska verk som hade målats. Målningarna bjöd på allt från julmat och streckgubbar till lidande ananaser och taekwondosparkar.
Med 22 stycken vetenskapsnördar på plats för att tävla är det nästintill oundvikligt att en enda sekund ska gå utan att det snackas taktik om hur varje tävling kan optimeras för ett så snabbt och felfritt resultat som möjligt. Följaktligen var det även det som gjordes. Efter timmar av skratt med apelsin-förflyttning, tröjstafett, transport av godisnappar med hjälp av tandpetare, silvertejps-race, spelkortsöverföring, irländsk julafton, kramar på en tröja och äggkastning, var Rays Olympics slut för i år och det bar av mot badet. Med ett soligt väder och humör traskade 22 ungdomar för att svalka av sig efter eftermiddagens händelser. Väl vid havet var det full fart och lek. Volter, akrobatiska hopp samt, givetvis, bomben var olika metoder att ta sig i vattnet. Glädjen från badet gav oss hopp inför kvällens inlämning av våra slides till morgondagens presentationer.
Rays är ju, som bekant, en sommarforskarskola där ungefär 20 av de mest motiverade eleverna från Sverige och Finland träffas för att forska på riktigt … OCH, självfallet, för att spela Minecraft. Spelandet gjorde att sammanhållningen blev ännu bättre och man kan väl inte säga något annat än I’m so proud of this community. Dagen avslutades, som vanligt, med bedcheck. Men även efter bedcheck knappade folk på sina datorer inför morgondagens första riktiga presentation av forskningsprojekten. Kort och gott - en händelserik, strålande och excellent dag!
/Julia
Sista dagen för andra veckan på Rays är nu över, och den utmärkte sig särskilt med Scavenger Hunt på eftermiddagen! Scavenger Hunt på Rays är en tävling där man ska utföra uppgifter och ta kort när man utför dem. Uppgifterna är ofta pinsamma och Raysrelaterade, och man har bara en viss tid på sig. Uppgifterna står på en lista och man ska försöka bocka av så många som möjligt. Exempel på uppgifter var när vi skulle bilda Rays’ logga med våra kroppar, eller när vi skulle dansa vals med äldre främlingar.
Tävlingen utfördes i sina handledargrupper, och det innebar tre grupper av åtta. Min grupp var redo att få revansch från tidigare tävlingar och startklara klockan 13:00 i mediateket när tävlingen skulle börja. Vi fick listan, kollade igenom de lättaste uppdragen, och satte igång omedelbart. Vårt första mål var att lyckas skrämma Saga, vår handledare. Jag smög ifrån gruppen och smet under ett bord i närheten av Saga där jag väntade på att mina lagkamrater skulle göra sig redo med kameran. Det blev väldigt lyckat, och genom att visa den bilden för Hanéle (en annan handledare) så blev hon glad och vi fick därmed checka av vårt andra uppdrag.
Eftermiddagen fortsatte med diverse uppgifter som bland annat involverade mig att ha klänning, och att stå på händer på andras ryggar för att bilda en mänsklig pyramid. En av uppgifterna som nämndes innan var att bilda Rays’ logga med oss själva. Så då lade de flesta i mitt lag sig snabbt ner och bildade bokstäverna medan jag fick, lite halvt våldsamt, korrigera Oscars ben och armar för att likna ”*” som finns i loggan. Avslutningsvis klättrade jag upp i en lyktstolpe och fotade laget.
När klockan började närma sig sitt slut sprang vi tillbaka till mediateket för att ladda upp våra bilder. Med mycket skratt gick vi igenom vad vi hade fotat under dagen och valde de bästa att lägga upp. Senare på kvällen under bedchecken när vi utvärderade dagen, kunde alla intyga att det hade varit en överraskande rolig aktivitet som våra kära handledare hade anordnat, och alla var nöjda. Med det sagt var det bara att sova ut för en ny underbar vecka med mentorskap.
Tack för mig!
/Rasmus Häggkvist
Klaudia Jaworska, författare av blogginlägget
First Milestone - avklarad. Första delen av rapporten, introduktion och metod, lämnades in i lördags och presentationerna hölls på söndag morgon. En oerhört skön känsla.
Arbetet med rapporterna började redan i måndags, första dagen på mentorskapet som Max redan har berättat om här på bloggen. I början kändes det överväldigande. Hur ska lilla jag klara av att skriva en introduktion och en metod som håller den höga standarden av en vetenskaplig rapport? Under första veckan på Rays fick jag en introduktion till LaTeX, som jag nu skulle använda till att skriva min rapport. Det kändes lite läskigt, men samtidigt väldigt spännande att få använda mina nya kunskaper.
Jag började skriva på min rapport så fort jag bara kunde. Mitt forskningsämne, supernovor, intresserar mig extremt mycket så därför var jag ivrig med att skriva ner allt jag fått lära mig under mentorskapet. På kvällen samma dag, fick vi en gästföreläsning av Johannes Orstadius, om hur en bra introduktion bör se ut för att hålla en hög nivå och samtidigt vara lätt att förstå. Föreläsningen var väldigt inspirerande och jag blev bara ännu ivrigare att skriva på min egna rapport.
Under hela veckan arbetade jag med mitt projekt på KTH varvat med rapportskrivning. Jag passade på att utnyttja mina duktiga kompisar här på Rays för att få respons, vilket resulterade i att min rapport blev mycket bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Att få respons kan kännas läskigt, det är att sätta sig själv i en position där andra har tillåtelse att döma och kritisera något man har arbetat hårt på. Även fast det kan kännas lite obehagligt, är det verkligen enormt fördelaktigt att ta del av andras kunskap för att kunna förbättra sin rapport. Jag hade även den stora fördelen av att min forskningsmentor läste igenom och gav respons på min introduktion och metod. Det var väldigt givande att få tips från någon man själv ser upp till.
Nu i efterhand vill jag tacka mig själv för att jag påbörjade arbetet med rapporten i tid. Även fast jag började tidigt, fick jag någon gång stanna uppe sent för att verkligen hinna klart. Att sova är underbart, men jag uppskattar också sena kvällar med rapportskrivning, musik och gemenskap här på Rays.
Avslutningsvis vill jag säga att jag är förvånad och nöjd över min egna prestation under First Milestone. Genom hjälp och stöd från handledare, mentor och kompisar kom jag längre än jag själv trodde att jag kunde, och det känns så härligt. Jag ser verkligen fram mot att få arbeta vidare med mitt projekt. Nya utmaningar väntar och vi här på Rays är redo att ta oss an dem, tillsammans.
Klaudia Jaworska
