Tack vare Olle på Studio77 har Rays från och med idag en ny snygg hemsida! Det råkar dessutom sammanfalla med att ansökan till Rays 2012 öppnar.
Efter ett crescendo av ansträngning är nu Rays 2011 slut. I torsdags hölls de avslutande muntliga presentationerna. Det var rörande att se vilka fantastiska resultat våra underbara elever presterat.
Torsdagen var disponerad så att samtliga nio projekt presenterades på förmiddagen mellan 09:00 och 12:00. Till vår stora glädje kom ca 50 personer på besök under dagen. Tack så mycket till alla er som kom och lyssnade!
Efter de inledande presentationerna åt samtliga en gemensam lunch på Hotell Rogge. Till lunchen anslöt även socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Ett gäng elever fick chansen att sitta ner och prata med honom en stund.
Därefter begav vi oss tillbaka till Djäkne, det vill säga Europaskolans aula, för prisutdelning och avtackning. Pris till bästa rapport och bästa muntliga presentation delades ut av Ulf Kristersson.
Vi vill gratulera Anna Broms och Isak Nilsson för deras fantastiska prestation med sitt projekt “Strukturen av amöbor och koamöbor i två dimensioner” handlett av professor Mikael Passare vid Matematiska Institutionen på Stockholms Universitet. Vi kommer publicera såväl deras prisvinnande rapport som ett urval av de övriga rapporterna inom kort. Förhoppningsvis kan deras arbete vara en källa till inspiration och ett exempel på vad som faktiskt är möjligt att uppnå redan på gymnasiet.
Efter allt var klart i Djäkne begav vi oss tillbaka till boendet på Rogge skolan för en kortare omgruppering. Därefter åkte vi iväg in emot Stockholm. Destinationen hölls hemlig för eleverna in i det sista. Tillsist tillkännagavs att det var dags för trerätters middag i toppen av Kaknästornet. Vädret var strålande och utsikten likaså. Det var nästan för pampig och stort för att riktigt förstå, särskilt med tanke på hur trötta och utmattade alla var. En underbar kväll blev det likväl. Väl hemma igen många timmar senare blev det nattbad och promenad runt i Strängnäs långt in på småtimmarna. Såvitt jag vet var det en del som knappt gick och la sig alls… 
Under morgontimmarna på fredagen delades dessutom årets Summerbook ut till alla elever. I den fanns artiklar om alla elever, berättelser om vad som skett i sommar samt en massa roliga citat och minnen. Dessa ägnade vi flera timmar åt att signera och skriva i under fredagsmorgonen. Ett minne för livet som alltså även dokumenterats i en bok på ca 60 sidor.
Tyvärr måste även de mest fantastiska av resor ha ett slut, och framåt lunch på fredagen lämnade grupp efter grupp Roggeskolan. Tårarna rann och känslan av tomhet blev allt mer påtaglig. När kvällen närmade sig var det tyst och tomt överallt i såväl H-huset som A-huset. Inget var sig likt och vi handledare kunde knappt fatta att det var över.
Nu sitter jag hemma i min lägenhet i Göteborg och tänker tillbaka på allt som hänt de senaste veckorna, och under det senaste året av förberedelser. Jag blir rörd när jag tänker på allt roligt som hänt och allt hårt arbete som lagts ner för att göra Rays möjligt. Tack till Fredrik Langkilde, Gustav Johansson och Jenny Sul för att ni utan att tveka ställde upp på att jobba med Rays trots att jag inte trodde jag skulle ha råd med lön till er. Utan er hade det aldrig gått. Ni har varit så underbara att jobba med. Tack också till Mikael Ingemyr för att du ryckte in och stöttade oss sista vecka samt att du redan bestämt dig att jobba nästa år. Tack till alla företag som stöttat Rays med pengar. Jag tänker framför allt på AstraZeneca som var först med att ge oss ett stort stöd. Även Pfizer och Carl Bennet förtjänar ett extra tack för sina generösa bidrag. Ett stort tack till alla andra som gett pengar. Tack också till alla forskningsmentorer som upplåtit sina labb åt våra elever. Tack till Alexander Sehlström för allt arbete med vår grafiska profil och för stöd under året. Tack också till alla andra som varit med och bidragit på olika sätt. Ni är för många för att räkna upp, men jag är så otroligt tacksam för er hjälp. Rays hade aldrig varit möjligt om det inte vore för er samlade insats under det senaste året.
Tillsist vill jag tacka våra fantastiska elever. Utan er hade Rays aldrig varit mer än en abstrakt idé. Ni bevisade att Sverige har massor med ungdomar kapabla att forska på riktigt redan under gymnasiet. Era prestationer i sommar har övertygat mig om att Rays verkligen behövs och gett mig energi att nu börja jobba med Rays 2012. Kom ihåg, detta är bara början. Kram allihop!
Till tonerna av Highway to Hell och The Final Countdown avslutades kl 17:30 Hell Week i Mediateket. Den sista rapporten landade i högen med tjugo sekunders marginal efter att Henrik sprungit i full karriär ifrån skrivaren tillbaka till inlämningsplatsen påhejad av resten av gänget. Musiken gav det hela en väldigt episk karaktär. Efter det gick vi till hotell Rogge och frossade i räkor med limeaioli. Bra belöning mitt i allt hårt arbete. Sedan ca 19:30 är vi tillbaka i Djäkne för att öva på presentationerna tills imorgon. Hela schemat har repeterats i detalj och förhoppningsvis skall vi orka igenom dagen. Med tanke på att presentationerna och prisutdelningen utgör kulmen för en period av otroligt intensivt arbete kommer de garanterat vara förknippade med en hel del adrenalin bland såväl elever som handledare. Nervositet, adrenalin och trötthet utgör grund för en spännande dag imorgon. Alla är i och för sig väldigt bra förberedda så allt tyder på succé.
Nu måste jag tillbaka till arbetet med att koordinera bedömningen av alla rapporter samt planeringen av de sista detaljerna inför imorgon. Omdömen ifrån läsare runt om i landet har börjat trilla in och det gäller nu att sammanfoga dem till en enhetlig betygssättning av rapporterna. Må bäste forskare vinna.
Nu är det nära. Om tre timmar och trettio minuter stänger möjligheten att lämna in sin rapport. Frenesin i Mediateket är påtaglig. Alla små korrigeringar som går att hinna med infogas i LaTeX. De som lämnar in efter deadline får inte sina rapporter bedömda alls, vilket innebär att det gäller att skynda sig nu. Hårda bud, precis som i verkligheten.
För att hålla energin uppe finns kaffe och fika ständigt på standby utanför. Alla elever får även löpande support med alltifrån meningsbyggnad till konfidensinterval av oss handledare.
När vi handledare inte ger support så förbereder vi bland annat kvällens bedömningsprocess. Elevernas rapporter kommer skickas ut till såväl professorer som studenter på universitet och högskolor runt om i landet. De kommer ge omdömen till rapporterna baserat på bland annat vetenskapligt tänkande, tydlighet och grundlighet i genomförandet. Sent i kväll kommer sedan alla omdömen samlas ihop och vi kommer välja ut den som imorgon ges utmärkelsen för bästa rapport.
Det är dock inte det enda som händer just nu. Jenny arbetar tex. febrilt med att få klart vår så kallade Summerbook. I vår Summerbook finns såväl porträtt av eleverna (skrivna av andra elever) som artiklar om allt vi varit med om. Det finns även roliga historier och anekdoter från de senaste veckorna samt sånt som “Most memorable quotes”. Den skall i eftermiddag tryckas för att sedan delas ut till eleverna imorgon. Allt i sann RSI-anda.
Slutligen arbetar vi med att förbereda det sista inför avslutningsceremonin. Vi verkar få ca 60 personer på besök vilket känns väldigt hedrande mitt i semestern. Efter avslutningsceremonin är det dessutom så att vi handledare kommer röva bort eleverna till hemlig ort för avslutningsmiddag.
Med tanke på allt detta är det nog bäst att återigen gå tillbaka till arbetet. Just nu befinner vi oss i en av de beryktade “work hard” episoderna. Det man får trösta sig med att de alltid kommer precis innan “play hard” episoderna ;)
Även om inte varje detalj är korrekt (eleverna har tex. inte bara varit på KTH utan även KI och SU) så är det kul att Rays får vara med i tidningen. Tills nästa år hoppas vi lyckas lyfta vår publicitet till nationell media, men man måste börja någonstans. Tack till såväl Anders Bauer som Otilia Bogen för deras insats!
Efter en lång natt där vissa valt att övernatta i vår arbetslokal Mediateket är vi nu inne på andra dagen av Hell Week. Aktiviteten är febril trots den begränsade nattsömnen. Allt för att hinna klart i tid. Med tanke på de sedvanliga problem som uppstår med alltifrån kompilatorer som krånglar, bilder som inte vill samarbeta, tabeller som skall formateras och formler som skall korrekturläsas, så kommer varje minut vara värdefull fram till imorgon kväll.
Vi har utlovat lite mer detaljer rörande vad det är för typ av projekt eleverna jobbar på. För att ge er en så rättvis bild som möjligt kommer därför här några mini-intervjuer med eleverna om deras projekt. Vi börjar med Ivar och Freddie.
Daniel: Vad jobbar ni med för projekt?
Ivar och Freddie: Vårt projekt handlar om laserfysik. Vi har undersökt kristaller som skall användas för att dubblera frekvensen av en infraröd laser till synligt blått ljus. Den blåa lasern skall i sin tur användas för att pumpa en ställbar laser. En ställbar laser är en laser vars våglängd går att variera.
Daniel: Var och med vem har ni utfört era experiment?
Ivar och Freddie: Vi har varit på Albanova och utfört våra experiment på institutionen för laserfysik. Vår mentor har varit professor Fredrik Laurell, men vi har även fått mycket hjälp av Niels Meiser och Kai Seger.
Näst på tur står Serhat och Sebastian.
Daniel: Vad jobbar ni med för projekt?
Serhat & Sebastian: Vårt projekt har bestått av att genom att använda E.coli bakterier framställa ett protein som finns i influensavirus.
Daniel: Varför vill man göra det?
Serhat & Sebastian: Influensan har varit (och är fortfarande) en mycket farlig sjukdom. I dagsläget är det ingen kris, men man vet inte så mycket om tex. det protein vi framställt. Det är intressant att lära sig mer om hur detta protein fungera för att man skall kunna framställa så bra mediciner som möjligt. Influensavirus blir mer och mer resistenta mot dagens mediciner och det är därför viktigt att vi fortsätter leta efter nya behandlingssätt.
Daniel: Var har ni varit och med vem har ni utfört era experiment?
Serhat & Sebastian: Vi har varit på Stockholms Universitet på avdelningen för biokemi och biofysik. Vår mentor var Robert Daniels.
Daniel: Vad har varit den viktigaste lärdomen av projektet?
Serhat & Sebastian: Det har varit lärorikt att prova på att jobba i ett labb. De flesta har nog inte en bra bild av hur det fungerar i ett labb. Det är inte ens säkert att man har labbrock på sig. Det är mer avslappnat än vad man tror. Vi jobbade även en hel del med en mastersstudent vilket var roligt eftersom han inte var så värst mycket äldre än oss.
Efter två intensiva veckor på forskningsinstitutioner runt om i Stockholm har vi idag inlett det som kallas Hell Week. Med start imorse kl 07:30 och cirka 60 timmar framåt så skall alla elever få klart sina rapporter. Samtliga rapporter skrivs såklart i LaTeX och skall disponeras efter konstens alla regler.
Med tanke på det teoretiska djupet i projekten och den mycket begränsade tid som finns tillgänglig så gör denna vecka sig väl värd namnet. Samtidigt gör en period av riktigt hårt arbete att man ännu mer uppskattar resultaten och de belöningar de medför. Det är dessutom så att det är en nyttig förberedelse inför framtida universitetsstudier där tidspress och teoretiskt djup hör till vardagen.
På torsdag avslutar vi så Rays med ett tre timmar långt vetenskapligt seminarium (09:00-12:00) där eleverna presenterar sina projekt och resultat. Detta följs av en kortare avslutning (13:30~14:15) med prisutdelning där vi kommer få hedersbesök av socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Ulf kommer agera prisutdelare och även vara med under lunchen för att ta del av elevernas upplevelser. Vi kan glädjas åt en gedigen publik på ca 60-70 personer under avslutningen. De av er som läser och som kommer komma på avslutningen kan notera att klädsel är formell, ifall det inte framgått av de inbjudningar ni fått.
Nu måste jag dock tillbaka till arbetet. MATLAB och LaTeX supporten stänger kl 01:00. Det är alltså gott om tid kvar att få hjälp att koda ikväll. Mer uppdateringar om läget i rapportbunkern följer löpande.
Alla discipliner inom naturvetenskapen är numera beroende av kraftfulla datorer. Om det så gäller kemi, biologi, neurologi, partikelfysik eller simuleringar av flygplan så behövs datorer i vilka man kan göra sina beräkningar.
För att få lite perspektiv på detta besökte vi idag Parallelldatorcentrum (PDC) som är ett superdatorcentrum vid KTH i Stockholm. Där fick vi en rundtur av Erwin Laure (PhD) som är Avdelningschef för PDC. Han visade oss bland annat deras flaggskepp kallad Lindgren. Lindgren (efter Astrid) är ett Cray XE6 system och rankas som den just nu 31:a snabbaste datorn i världen.
Vi fick även lyssna till en fascinerande föreläsning om betydelsen av parallell programmering för att bryta ner komplexa simuleringsproblem i mindre delar och sedan köra dem på många kärnor simultant. Lindgren har tex. ca 34.000 kärnor som kan arbeta parallellt. De största datorerna i världen, tex K computer i Japan, har ca 550.000 kärnor som kan arbetar parallellt. Det är dock inte trivialt att översätta problem till parallell programmering utan kräver en hel del utbildning. Det var därför roligt att tidigt kunna visa våra elever att kunskap om programmering och datorer i framtiden garanterat kommer vara relevant oavsett vilken disciplin man väljer att forska inom.