Från Strängnäs till Milano och tillbaka igen

På vårterminen i tvåan chansade jag lite och skickade, utan stora förväntningar, in en ansökan till Rays. Om du hade talat om för mig då, att den där ansökan skulle ta mig ända till Milano hade jag nog skrattat åt din fantasi. Men skrattar bäst som skrattar sist, jag råkade visst bli antagen, jag råkade visst spendera fyra underbara veckor i Strängnäs och jag råkade visst vinna en stipendieresa till Eucys. Där ser man! I slutat av mars i år ställde jag och Ulrika Wennberg ut vårt medicinska Raysprojekt i Utställningen Unga Forskare.  Där gick det alltså så bra att vi blev utvalda att tillsammans med två andra svenskar representera Sverige i European Union Contest for Young Scientists 2015.  Tävlingen ägde rum i Milano mellan den 17:e och 22:a september och var en intensiv, spännande och helt fantastisk upplevelse! Vi var över hundra ungdomar från hela världen som ställde ut sina projekt inom vitt skilda områden och tävlade om fina priser. Tyvärr tog vi inte med oss något pris hem, men väl många nya insikter. Att prata med alla andra utställare var väldigt inspirerande och alla projekt var extremt imponerande. Självklart är det alltid roligt att få berätta om sitt eget projekt också, samt att få frågor från juryn som är insatta i ämnet.

Utöver tiden i utställningshallen stod det självklart även många sociala aktiviteter på schemat. Vi besökte både ett museum och världsutställningen Expo, lyssnade på föreläsningar och åt mängder av god mat. Sista kvällen tillbringades på en båt, kryssandes på Italiens näst största sjö. Resan avslutades med en magisk solnedgång över spegelblankt vatten och skyhöga berg. En av de konstigaste sakerna som hände under veckan var att vi fick besök av en av våra Rays-kompisar, som åkt hela vägen ner till Milano för att överraska oss! Det säger något om hur starka vänskapsbanden som knyts under Rays är. Jag är så glad att jag vågade ta chansen och söka och så tacksam för att jag fick möjligheten att utvecklas och tänja mina gränser. Utan Rays hade jag aldrig tagit mig så här långt! Vissa av alla personer jag mötte under dessa sex dagar kommer kanske se tillbaka på Milano som platsen där allt började.  Men oavsett hur fantastisk den här resan var, så kommer mitt startskott alltid att ha avfyrats i Strängnäs. Det var där allt började.

Klara

Tack för RAYS 2015!

Nu har arrangörsgruppen hunnit återhämta sig efter sommarens upplevelser under Rays. Efter fyra veckors oerhört hårt arbete avslutades forskarskolan med Rays slutseminarium. Fredag 10 juli presenterade samtliga elever sina forskningsarbeten vid Tekniska museet i Stockholm inför allmänheten, mentorer, familj och vänner. 110 personer satt i publiken då den ena presentationen efter den andra avlöste varandra efterföljda av publikens rungande applåder.

En jury bestående av verksamma vid toppuniversitetet MIT i Boston granskade och poängsatte elevernas rapporter efter deadline. De var rörande överens om den oerhört höga kvalitén arbeten från Rays håller. En jury på plats på Tekniska museet, bestående av alumner, hade det tuffa arbetet att bedöma presentationerna. Vid den avslutande prisceremonin tilldelades Bästa presentation 2015 till Alfred Isaac och Bästa rapport till Alexandra Berg. Priset består av biljetter till talareventet TEDxGöteborg i höst med tillhörande resa, övernattning och middag. Stort Grattis! Samtidigt ett jättestort grattis till alla elever för fantastiska prestationer!

Årets Rays är över. Det var verkligen en fantastisk sommar! Vi vill rikta ett stort tack till alla elever som varit med och gjort denna sommar oförglömlig. Ett lika stort tack till alla som varit med och hjälpt till med stort och smått sommaren igenom - utan er hade detta inte varit möjligt!

Trots att Rays tog slut för drygt en månad sedan fortsätter arbetet. Planeringen för Rays 2016 är redan igång och vi vill också passa på att önska alla elever ett stort varmt lycka till med kommande utmaningar.

/Arrangörsgruppen: Philip Frick, Sofia Svensson, Anna Broms och Serhat Aktay

Sista veckan i bilder

Bild1

Bild2

dsc00327_19536043945_o

img_9399_19668045515_o

Bild4

Tufft arbete under hell week (med undantag för födelsedagsfirande, samtal med alumnen Anton Möller på plats på forskarskola på MIT och yogapaus) och efter många långa dagar och nätter äntligen äntligen slutinlämning av rapporten!

Hell Week har börjat!

Igår inleddes Rays avslutande vecka, Hell Week, i och med inlämning av second milestone (dvs inlämning av forskningsarbetenas introduktion och metoddel). Dagen bjöd även på den avslutande föreläsningen med professor Lance Roades,  med analys av filmatiseringen av Hamlet och diskussioner om kopplingarna mellan tragedi och komedi. Efter lunch kom Stina Carlstedt, rekryterare för Harvard, på besök för att svara på elevernas frågor om ansökningsprocessen och om studier vid ett amerikanskt toppuniversitet. Kvällen avslutades med Rays talent show med fantastiska nummer av samtliga handledargrupper, poesi, tecknande, pianoframförande och stand up! "Hell Week", vad innebär då detta? (Det är inte det varma vädret som åsyftas). Under veckan ska de slutliga rapporterna av elevernas arbeten färdigställas. Samtliga lever nu i det svalt luftkonditionerade Mediateket där ett intensivt arbete pågår till sent in på nätterna för att knappa på rapporter och färdigställa resultat. På plats är nu också en stor grupp xRays (Rays-alumner) för att hjälpa eleverna med korrekturläsning och stöd.

xRays (och handledare) av olika årgångar samlas också för en återträff i mindre format med middag vid Ångbåtsbryggan.

Glada bilder från veckan: deadline, mediateket och brännboll mm.

IMG_9172

19319392852_8293cb0e60_o

dsc00017_19352278976_o

dsc00022_19190787528_o

dsc00055_19382437121_o

dsc00067_19190779768_o

img_9136_19189270310_o

IMG_9172

IMG_9203

Mentorskap!

Imorgon är det redan mentorskapets sista dag. Samtliga har nu under snart två veckors tid arbetat med sina projekt på plats i Stockholm under handledning av en egen mentor (i form av en etablerad forskare vid något av universiteten). Vad innebär då egentligen mentorskapet och vad händer där? Nedan följer tre elevers tankar om de två veckor som varit och även en samling bilder från de olika projekten: Att forska eller att inte forska?

För några av oss är det kanske den stora frågan.

Under Rays har jag fått uppleva hur förbannat svårt det verkligen är att forska. Hur mycket tid, jobb och slit det krävs för att producera en handfull användbara resultat. Ibland vet man inte ens var man ska börja. Man förstår ingenting, man famlar i blindo och försöker fånga alla lösa trådar som glider ur händerna på en... Plötsligt får man en idé! Det känns som den första solstrålen efter veckor av konstant regn. Man grabbar tag i den och tänker att nu ska det funka! Det kladdas på papper, det laboreras, det hamras på tangentbord... tills man hittar en liten brist i teorin som krossar alla förhoppningar.

Hur kommer det sig då att jag mer än någonsin känner mig motiverad till att bli forskare framtiden? Jo, samtidigt är det ju så att inget går upp mot euforin som kommer av framgång och upptäckt av ny kunskap. Det kanske inte händer så ofta, men stimulansen räcker långt. Alla vi har haft väldigt olika projekt. Vissa har fått väldigt tydliga instruktioner, andra inte. Vissa har tyckt att det har varit för lätt, andra har kämpat med att förstå sig på svårt material. Vissa har fått jättespännande resultat, kanske till och med upptäckt något man sökt efter i flera år!

Oavsett har vi fått ovärderlig erfarenhet som kommer att hjälpa oss att kämpa och slita in i det sista när vi förhoppningsvis forskar i framtiden. Inte heller behöver vi vänta länge. Gymnasiearbetet väntar. Vi är redo!

Skrivet av Alexandra Polyakova

Lärdomar under Rays

Något  jag inte riktigt förväntade att lära mig här är att det går att lära sig så otroligt mycket på otroligt kort tid. Lectures under första veckan i Matlab, LaTeX, metodik och annat samt både roliga och intressanta guest lectures av olika slag har lärt mig mer under en vecka än flera gånger så lång tid i skolan. Andra veckan - introduktioner till ämnen jag aldrig tidigare pluggat: kvantinformation, kvantkryptering och kvantoptik. Detta plus ännu fler guest lectures lärde mig återigen mer än vad tidigare trott var möjligt på en vecka! I skrivande stund är det endast två dagar kvar på mentorskapet (nooooo) och tidspressen börjar kännas av ordentligt. Min grupp har ägnat all tid so far åt teori och beräkningar , vilket innebär att vi (kanske) kommer att få göra den experimentella delen av vårt projekt imorgon eller på fredag-sista dagen av mentorskapet. Kommer att bli riktigt tight med rapportskrivningen, men AlbaNovas labb är tillräckligt coola för att man ska kunna tänka sig att offra lite sömn för att få labba där. Mentorskapen tror jag att alla har tyckt varit tuffa, sömnbristen som uppstår hjälper inte riktigt heller, men det är kul, man har fått ovärderliga erfarenheter och mest av allt- haft en sjukt härlig tid här!

/Elin Gustafsson

En tropisk morgon

Projektet jag och Ludwig arbetar med tillhör området tropisk geometri (abstrakt matematik, red. anm.). Jag tänker nu berätta om en händelse som verkligen visar hur tropiskt vi jobbar. För att undersöka olika polynom använder vi oss av ett program som testar olika möjligheter. På fredagen under vår första mentorsvecka skrev vi då skript till 20 datorer på Matematiska institutionens datorsal på SU som vi planerade köra under helgen. Hoppfulla om resultat steg vi då in i denna datasal på måndagmorgonen. Vad vi inte väntade oss var att när vi svängde upp dörren var det som att en våg av varm luft sköljdes över våra ansikten. Det kändes som att man befann sig i en bastu eller i ett växthus! Eller kanske i Amazonas tropiska regnskog? Innan vi svettades ihjäl kollade vi temperaturen på mobilen som visade 31,7 °C. Projektet började kännas exotiskt på riktigt!

/Daniel Eriksson

Daniel Eriksson och Ludwig Wemlén räknar på tropiska polynom på Stockholms universitet

Rays olympics

Söndagen började lite nervöst med presentationer under formella former inför resten av gruppen, i par eller individuellt, av bakgrund och syfte till elevernas respektive forskningsprojekt.  Vad har alla egentligen sysslat med nu under en veckas tid? Svaret blev bland annat:  "Kvantfysik!", "Cancerforskning!" "Hur hanterar man mätningar på ögat?" och "Hur kan man med solens hjälp befria en stad från avgaser?". Syftet med presentationerna var naturligtvis att få träning inför de avslutande presentationerna på Tekniska museet 10 juli. Under eftermiddagen blev stämningen genast mer avslappnad och lättsam då samtliga handledargrupper under mycket stoj och stim tappert kämpade under Rays Olympics. Efter framtagandet av mycket vackra lagskyltar stod klassiska grenar på schemat som satte såväl samarbetsförmåga  som äggkastningstalang och snurrighet på prov. Därefter gick den första föreläsningen med professor Lance Roades från University of Washington  av stapeln. Under veckan kommer Lance att diskutera och analysera Shakespeares Hamlet med eleverna.

DNA-sekvensering och en djupdykning in i hjärnan

Under den andra veckan av Rays har vi under kvällstid, efter att alla kommit tillbaka från mentorskapen, haft äran att gästas av tre olika gästföreläsare. Först ut var Mette Lillie från Sveriges Lantbruksuniversitet. Mette har nyligen kommit till Sverige från Sydney för att göra sin postdoc-tjänst och berättade för oss om framstegen inom DNA-sekvensering. Hon pratade också levande och entusiastiskt om sin forskning på grodor på Nya Zeeland och kycklingar i USA. Christian Broberger forskar vid Karolinska Inistutet om hypotalamus och dess kopplingar mot hjärnbarken. Han gav eleverna en inblick i hur det är att forska inom neurovetenskap och berättade bland annat om hur neuroner ändrar sina elektriska signaler under påverkan av olika hormoner.

Slutligen gästades vi av Hanno Essén från mekanikavdelningen på KTH som gav eleverna en föreläsning om naturvetenskaplig allmänbildning. Han berättade om sitt eget sätt att ordna grundämnena i det periodiska systemet och pratade också om eventuella framsteg inom kall fusion.

Efter en hektisk första vecka med många nya intryck från mentorskapen och gästföreläsare är det dags för en helg fylld av arbete, lite sömn och mycket skoj!

Bedichecky checkibedy

Efter en dag fylld med ny kunskap, god mat och en fantastisk trevlig föreläsning, var det äntligen dags för den efterlängtade bedicheckyn a.k.a. bedcheck. Under bedchecken äter vi popcorn, och ibland godis (när Serhat är på bra humör). Vi pratar dessutom också om hur det har gått på mentorskapen, och vad som har varit bra och dåligt under dagen. Röster om bedcheck:

Anton: ”Det är roligt att höra vad alla andra har gjort under dagen!”

Karolina: ”Mysigt!”

Erica: ”Bedcheck är bedcheck.”

Av: Alberte och Daniel