Imorgon är det redan mentorskapets sista dag. Samtliga har nu under snart två veckors tid arbetat med sina projekt på plats i Stockholm under handledning av en egen mentor (i form av en etablerad forskare vid något av universiteten). Vad innebär då egentligen mentorskapet och vad händer där? Nedan följer tre elevers tankar om de två veckor som varit och även en samling bilder från de olika projekten: Att forska eller att inte forska?
För några av oss är det kanske den stora frågan.
Under Rays har jag fått uppleva hur förbannat svårt det verkligen är att forska. Hur mycket tid, jobb och slit det krävs för att producera en handfull användbara resultat. Ibland vet man inte ens var man ska börja. Man förstår ingenting, man famlar i blindo och försöker fånga alla lösa trådar som glider ur händerna på en... Plötsligt får man en idé! Det känns som den första solstrålen efter veckor av konstant regn. Man grabbar tag i den och tänker att nu ska det funka! Det kladdas på papper, det laboreras, det hamras på tangentbord... tills man hittar en liten brist i teorin som krossar alla förhoppningar.
Hur kommer det sig då att jag mer än någonsin känner mig motiverad till att bli forskare framtiden? Jo, samtidigt är det ju så att inget går upp mot euforin som kommer av framgång och upptäckt av ny kunskap. Det kanske inte händer så ofta, men stimulansen räcker långt. Alla vi har haft väldigt olika projekt. Vissa har fått väldigt tydliga instruktioner, andra inte. Vissa har tyckt att det har varit för lätt, andra har kämpat med att förstå sig på svårt material. Vissa har fått jättespännande resultat, kanske till och med upptäckt något man sökt efter i flera år!
Oavsett har vi fått ovärderlig erfarenhet som kommer att hjälpa oss att kämpa och slita in i det sista när vi förhoppningsvis forskar i framtiden. Inte heller behöver vi vänta länge. Gymnasiearbetet väntar. Vi är redo!
Skrivet av Alexandra Polyakova
Lärdomar under Rays
Något jag inte riktigt förväntade att lära mig här är att det går att lära sig så otroligt mycket på otroligt kort tid. Lectures under första veckan i Matlab, LaTeX, metodik och annat samt både roliga och intressanta guest lectures av olika slag har lärt mig mer under en vecka än flera gånger så lång tid i skolan. Andra veckan - introduktioner till ämnen jag aldrig tidigare pluggat: kvantinformation, kvantkryptering och kvantoptik. Detta plus ännu fler guest lectures lärde mig återigen mer än vad tidigare trott var möjligt på en vecka! I skrivande stund är det endast två dagar kvar på mentorskapet (nooooo) och tidspressen börjar kännas av ordentligt. Min grupp har ägnat all tid so far åt teori och beräkningar , vilket innebär att vi (kanske) kommer att få göra den experimentella delen av vårt projekt imorgon eller på fredag-sista dagen av mentorskapet. Kommer att bli riktigt tight med rapportskrivningen, men AlbaNovas labb är tillräckligt coola för att man ska kunna tänka sig att offra lite sömn för att få labba där. Mentorskapen tror jag att alla har tyckt varit tuffa, sömnbristen som uppstår hjälper inte riktigt heller, men det är kul, man har fått ovärderliga erfarenheter och mest av allt- haft en sjukt härlig tid här!
/Elin Gustafsson
En tropisk morgon
Projektet jag och Ludwig arbetar med tillhör området tropisk geometri (abstrakt matematik, red. anm.). Jag tänker nu berätta om en händelse som verkligen visar hur tropiskt vi jobbar. För att undersöka olika polynom använder vi oss av ett program som testar olika möjligheter. På fredagen under vår första mentorsvecka skrev vi då skript till 20 datorer på Matematiska institutionens datorsal på SU som vi planerade köra under helgen. Hoppfulla om resultat steg vi då in i denna datasal på måndagmorgonen. Vad vi inte väntade oss var att när vi svängde upp dörren var det som att en våg av varm luft sköljdes över våra ansikten. Det kändes som att man befann sig i en bastu eller i ett växthus! Eller kanske i Amazonas tropiska regnskog? Innan vi svettades ihjäl kollade vi temperaturen på mobilen som visade 31,7 °C. Projektet började kännas exotiskt på riktigt!
/Daniel Eriksson
Daniel Eriksson och Ludwig Wemlén räknar på tropiska polynom på Stockholms universitet
