Här finns fler än 5000 ord beskrivna…
Viewing entries in
Blogg
På fredagskvällen gästades Rays av Gustav Borgefalk. Gustav berättade bland annat om sitt enorma intresse för tävlingar! Han har självt ställt upp i många tävlingar inom naturvetenskap och dylikt, och vunnit imponerande många av dem. Han har också varit med och startat hemsidan studentcompetitions.com. Det är en sajt som samlar ihop information om olika tävlingar som finns tillgängliga och presenterar dem på ett lättillgängligt sätt för att uppmuntra studenter att ställa upp och tävla. Han har också varit student vid Singularity University, ett nytt universitet i Silicon Valley som ämnar träna upp framtidens ledare så att de kan lösa några av de stora utmaningar som människan står inför. I grunden är Gustav ekonom, men tror idag att världens problem kommer lösa genom ett tvärvetenskapligt tänkande och vill gärna att t.ex. ingenjörer och ekonomer träffas och utbyter idéer med varandra.
Veckan går mot sitt slut och forskningsprojektens första deadline närmar sig. Det innebär att Rayseleverna på lördag ska lämna in en färdigskriven ’Introduction’ – den första delen i deras slutgiltiga rapport – tillsammans med en förteckning över alla källor som ska ingå i deras slutliga arbete. Under dagarna som gått har hela Raysgänget låtit sig inspirerats av ytterligare två föreläsningar. På torsdagskvällen var den 29-åriga forskaren Melissa Norström här som livligt berättade om det ämne hon siktar på att doktorera i till hösten; forskning kring HIV. Hon gav oss insikt i varför forskarna fortfarande inte lyckats hitta ett vaccin som biter på viruset, och vad hon själv planerar att göra åt saken. Melissa använder avancerad matematisk analys för att komma närmare gåtan, och tror att lösningen ligger i att få forskare inom medicin, fysik, matematik och datavetenskap att samarbeta.
Efter dagens forskningsmentorskap vände eleverna inte direkt tillbaka till sitt nuvarande hem i Strängnäs. Efter en middag i Stockholm stod istället hela Rays utanför ett av världens mest berömda matematiska institut: Institut Mittag-Leffler. Institutet, inrymt i en storslagen, hundraårig villa på Djursholm, huserar terminsvis många av världens mest framstående matematiker, samt publicerar tidskriften Acta Matematica, den högst ansedda matematiska tidskriften i världen.
Innanför porten kändes det lite som att resa tillbaka i tiden. Stora salar med snidat trä och rejäla bokhyllor andades verkligen erfarenhet och seriositet. Institut Mittag-Lefflers bibliotek rymmer en ovärderlig skatt av gamla vetenskapliga verk: de flesta volymer av olika matematiska tidskrifter som publicerats genom historien, och en stor samling av vetenskapliga verk innehållande böcker daterade ända tillbaka till 1400-talet (självklart Euklides’ Elementa). Först efter att ett exemplar av Kopernikus verk i original stals så låstes de allra värdefullaste böckerna in (t.ex. första utgåvan av Newtons Principia). I biblioteket fanns alla volymer av deras egen inbundna tidskrift Acta Matematica bevarade, varje utgåva sedan 1892. Det är fascinerande att institutet med så stark medvetenhet om sin historia ligger i framkant av modern matematisk forskning.
Lika fascinerande var föreståndaren Ari Laptev som visade oss runt i institutet, och hans berättelser om Institut Mittag-Lefflers uppkomst och syfte. Ari är bland de mest framstående matematikerna i Europa och är professor både vid KTH och Imperial College i London. Han har också fått publicera en artikel i tidigare nämnd tidskrift, Acta Matematica, där han löste ett över 50 år gammalt problem. Denna stod självklart i en av bokhyllorna så att vi kunde se den. Imponerande!
Efter besöket kändes det lite konstigt att en plats såsom denna är så okänt bland allmänheten i Sverige, trots att den finns rakt framför näsan på oss, här i Stockholm. Vi hoppas att fler i framtiden ska få upp ögonen för Institut Mittag-Leffler.
Efter sin andra dag på sina labb möttes eleverna på tisdagskvällen av en föreläsare i samma ålder som de själva. Det var Emma Ingo, elev på Europaskolan, som berättade om möjligheterna med att vara engagerad inom Förbundet Unga Forskare. Förbundet Unga Forskare är en organisation bestående av 14 000 ungdomar som brinner för naturvetenskap och teknik, och där Emma själv sitter i en distriktsstyrelse. Hon leder också en förening vid namn Europaskolan för Vetenskap. De jobbar med att stödja eleverna med kontakter, erfarenhet och pengar för att kunna genomföra vetenskapliga projekt. Hon avlutade med att berätta om Utställningen Unga Forskare som är en tävling för projektarbeten inom naturvetenskap och teknik. På måndag kommer Utställningens projektledare till Rays och då kommer eleverna få veta allt om denna möjlighet.
Två av forskningsprojektets dagar är nu förbi och det märks att eleverna redan är djupt inne i sina respektive projekt. Samtidigt har många slagits av hur kort tid två veckor egentligen är för att genomföra ett vetenskapligt projekt. Forskningsprojekt pågår vanligtvis över en betydligt längre tid, inte sällan ett år eller mer. Trots det är vi i arrangörsgruppen övertygade om att eleverna, med hjälp av den oerhörda motivation och nyfikenhet de redan visat, och med hjälp av varandra, kommer att prestera långt över sina egna förväntningar.
Idag började allvaret. För första gången skulle eleverna åka in till sina respektive institut och träffa sin forskningsmentor. Första dagen av riktig forskning och att dessutom göra det i ett riktigt labb innebar en del nervositet hos eleverna.
Men när tåget från Stockholm anlände på eftermiddagen insåg vi handledare snabbt att de hade haft en väldigt rolig och lärorik dag. Under middagen fick vi höra om allt från blåmusslor i Östersjön till fraktaler med en väldig inlevelse. Många hade redan en klar målsättning för sitt projekt och längtade efter att få åka tillbaka under morgondagen och fortsätta sina projekt.
Som avslutning på denna intensiva dag fick eleverna lyssna till en föreläsning av Anders Wall-stipendiaten Simon Forsberg. Simon berättade om sin forskning inom bioinformatik, ett blott tjugo år gammalt forskningsområde i gränslandet mellan biologi, matematik och datavetenskap som försöker finna svar på några av biologins mest centrala frågor.
Tjenixen! Mitt namn är Sharon och jag är elev här på Rays 2012. Det har nu snart gått en hel vecka - en vecka fullspäckad med föreläsningar, rapportskrivande och lära kännandet av nya vänner. Det har varit väldigt intressant, men förstås även lite stressigt och mycket att ta in. Som tur är hjälps vi alla åt och ser till att göra det bästa av situationen.
Innan jag kom till Rays visste jag inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Hur skulle vi bo? Hur skulle allt gå till? Vilka var alla andra elever som blivit antagna precis som jag?
När jag slutligen anlände till Strängnäs och äntligen fick träffa alla kände jag direkt att det här skulle bli riktigt bra. Alla var supertrevliga och man blev verkligen varmt välkomnad. Vi blev tilldelade rum, vilka vi bor i två och två, och äter frukost och lunch i en skolmatsal alldeles bredvid. Middag äter vi på en restaurang i närheten. Jag tänkte att jag skulle berätta lite kort hur en dag här på Rays har sett ut nu den första veckan.
Dagen börjar med frukost klockan 7.30. Därefter beger sig vår karavan av forskaraspiranter längs den nu ganska välkända sträckan mellan boendet och Technicum på Europaskolan. Väl på Technicums klassrum bildas snart ett spindelnät av datorladdare och alla sitter snart bänkade med datorerna framme i högsta hugg inför dagens första föreläsning. Vid lunchtid börjar vandringen tillbaka för lunch på skolan för att direkt efter åter gå tillbaka till Techniucum för ytterligare föreläsningar. Därefter är det middag på Nattis (en restaurang) då det alltid är lika roligt att komma på vilken maträtt man förbeställt. Efter sista vandringen hem är det sist men inte minst ”bedcheck” med varje handledargrupp – mysiga gruppsamtal om dagen som gått inklusive en liten överraskning. Vattenmelon på kvällen sitter ju inte helt fel!
Allt har ju dock inte varit som en dans på rosor. Vi har bland annat utfört ett miniprojekt med en rapport som skulle lämnas in i torsdags. Detta är anledningen till att de allra flesta av oss elever inte fick mycket till sömn natten till inlämningen… Inte nog med det, vi fick också lära oss använda ett nytt program för att skriva våra rapporter i - något som ledde till en del frustrationsutbrott och svordomar titt som tätt. Alla verkade en aning lättade när deadline för rapporten passerats.
Efter denna första vecka är jag mycket hoppfull inför de kommande tre veckorna här på Rays. Det är verkligen ett härligt gäng jag hamnat med, och vi har otroligt roligt tillsammans. Detta är en upplevelse värd att ta vara på så länge den varar!
Här kommer lite bilder på alla glada Rays-elever:)
Det var lördag och dags för hajk. 18 taggade ungdomar och 5 ledare gav sig ut i Södermanlands sjöar för att paddla kanot, kriga och berätta spännande historier.
I hajken blev det snabbt två grupper: de tävlingsriktade samt kanotnjutarna. Jag själv vet inte hur det såg ut bland kanotnjutarna, men längst fram i loppet tävlade jag och Mikael mot Kei och Eyvind, ett lopp som slutade i både blod, svett och tårar. Mer blod och tårar skulle det bli, ett låtsaskrig där taktik och smidighet sattes i fokus. Det var dags för Capture The Flag.
Två lag delades upp: Johannes handledargrupp vs. Nicoles. Det toppade laget ’’Smartiesarna – Både goda och smarta’’ fick delas upp mellan de andra lagen för att göra tävlingen någorlunda jämn (i dubbel bemärkelse).
Lag Johannes var taktiska. Löjtnant Emil Öhman dirigerade upp en taktik som kan liknas vid en traditionellt italiensk fotbollstaktik, det vill säga utan anfallare. Lag Nicole försökte sig tvärtom mer på en Barcelona-?inspirerad strategi med mycket attack. Försvarstaktiken visade sig fungera bättre. Snabbt hade Lag Nicole fler soldater i vårt fängelse än ute på fältet. I game 1 klev då menig Sharon Berkowicz fram och norpade flaggan. 1-0 Lag Johannes i halvtid, vid sidbytet.
Andra halvlek inleddes likadant. Lag Nicole dominerade men fick snabbt halva laget i vårt fängelse. Då började Sharon åter smyga sig in på fiende-campus, likt en vessla. Många briljanta distraktionsspel, alla beordrade av Löjtnant Emil, ledde till att Korporal Fredrik kunde sno åt sig flaggan och göra Lag Johannes till det vinnande laget. Nyckeln till segern var främst en stabil defensiv men även en kreativ offensiv.
Segern firades med grillning och senare marshmallows?mys och berättande av historier, som handlade om allt från kärlek till vildhästryttare.
Detta summerar en helg som fick gruppen att närma sig varandra och som dessutom fungerade som en belöning efter en tuff vecka.
Nu ska jag sova. Zia later!
