Dagen satte igång med en lite speciell workshop; en övning i att förfalska historien. Eleverna delade upp sig i grupper, där varje grupp fick i uppdrag att skriva en mycket kort artikel om ett visst fält. Men varje grupp skulle också smyga in ett fel i texten, till synes med referens till en trovärdig källa. I värsta fall skulle ett sådant fel i verkligheten leva vidare och sprida sig från forskningsrapport till forskningsrapport tills det blir vedertagen sanning. Det märktes att denna dag var dagen innan Miniprojektets deadline. Raster, måltider och promenader utnyttjades för att diskutera projekten, och långt in på natten pågick fortfarande livliga diskussioner om experiment och rapporter.
Under kvällen besöktes vi av en person som gjorde starkt intryck. Per-Olof Hulth, professor i experimentell astropartikelfysik från Stockholms universitet, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien, och tidigare ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning, berättade om den världsledande neutrinodetektorn ICECUBE på Antarktis. Detta är världens största instrument med sina dryga miljarder ton. Neutrinoteleskopet består nämligen av ett mycket stort antal ljuskänsliga detektorer som borrats flera kilometer ner i den antarktiska isen, för att leta efter signaturer från olika partiklar. Per-Olof var en av de forskare som grundade anläggningen en gång i tiden, en anläggning som i högsta grad är med i kampen om nästa revolutionerande upptäckt om Universum.
