Idag markerade halvtid för elevernas tid hos sina mentorer p KI, SU, och KTH. Berättelserna vi i arrangörsgruppen fått höra från forskningsmentorskapen är många, och här följer några exempel:
Sofia och Felix har ägnat större delen av första veckan till att sätta upp ett komplicerat kvantmekaniskt experiment på Stockholms universitet, och förstå varje komponent, i syfte att testa Heisenbergs osäkerhetsprincip. Idag, när experimentbordet med laser samt alla komponenter var riggade, visade det sig att laserns intensitet fluktuerade för mycket för att experimentet skulle kunna genomföras, och vi väntar med spänning på morgondagen för att se hur de löser problemet.
Niklas och Dennis programmerar ett förarlöst robotfordon i form av en segway - ett högt fordon som balanserar på två hjul och håller balansen med hjälp av ett gäng differentialekvationer. Idag proklamerade Niklas att han hade gjort ett framsteg. ”Roboten har lärt sig att åka balanserat och stanna efter exakt fyra meter”, sade Niklas, ”och det är väl ungefär fyra meter fram till trappen.” och så knuffade han iväg sin segway. Den synbart sköra manicken rullade obevekligt fram mot trappen medan publiken började skruva på sig alltmer. Med bara ett par decimeter kvar till trappan reste den sig plötsligt lodrätt upp och stannade i stabilt tillstånd.
Vincent gav sig idag ut i skogen och mätte träd med tumstock. Han är nämligen i färd med att konstruera ett program som, utifrån blott en mobilkamera och mobiltelefonens inbyggda gyroskop, ska kunna bestämma volymen av de träd som finns i synfältet. För skogsindustrin är denna typ av modernisering och effektivisering mycket välbehövlig, och Vincents lösning kan komma att revolutionera hela branschen.
