Följande inlägg är författat av Nea Ruth, som under Rays forskar om specifika egenskaper hos infrarött ljus.

Dörren öppnades och vi klev in i Institut Mittag-Leffler.

Huset, vars väggar inneslutit så många framgångsrika matematiker, andades historia. Det andades matematik. Arkitekturen var sagolik. Ett rum med väggarna fyllda av matematiska tidskrifter i vackra pärmar från golv till tak skulle kunna få vilken matematikintresserad som helst att tappa greppet om vad som är upp och vad som är ner. Luften vibrerade av kunskap. Bok efter bok fick arrangörsgrupp som elev att tappa verklighetsuppfattningen, förmodligen för gott. Det var vi och böckerna, böckerna och vi och det var som om inget mer än sällskapet av litteraturen krävdes för överlevnad. Inte vatten, inte mat, inte sömn och absolut inte tåget tillbaka till Strängnäs. Trollbundna av böcker om allt från astronomi till biokemi. Tiden att följa sina egna regler och fysikens lagar kan ha slutat gälla. Besöket började förstås efter ett tag gå mot sin slut ändå. Vi tog foton, beundrade utsikten från institutets tak och kastade några längtansfulla blickar tillbaka mot bokhyllorna. Vår professionelle pianist Felix fällde upp locket på en flygel och spelade ett adjö. Tonerna svävade genom doften av gamla böcker och skapade mönster av dammkornen som stannat till för en stund i luften. Tiden hade stannat. När sista tonen klingat smektes de bokryggar som var inom räckhåll för oss och vi stegade ut. Vi kunde nästan höra hur dammkornen sakta började dala ner igen när vi stängt dörren efter oss, när vi återvänt till verkligheten.

Visst har jag påstått att jag finner matematiken vacker tidigare, men efter besöket på Institut Mittag-Leffler fick det en helt ny innebörd. Besök som detta påminner mig om det otroliga i att få vara del av en grupp där alla kan förstå exaltationen i att finna en originalupplaga av Einsteins verk, en grupp som kan diskutera kvantmekanik vid frukostbordet för att sedan sitta uppe hela natten och skriva vetenskapliga rapporter för forskningsnöjets och utmaningens skull. En samhörighet endast Rays kan ge.

/Nea

DSC_8315

DSC_8332

DSC_8425