Årets elever och ledare samlade framför midsommarstången.
21 juni, midsommarafton: en dag till att glädjas åt att sommaren äntligen är här och att slappna av. Trots de konventionella konnotationerna till högtidsdagen började morgonen mycket hektiskt. Runt om i huset hördes stressat mumlande och tangentknapprande redan från tidigt tidigt på morgonen. Alla var totalt fokuserade på förberedelserna inför minipresentationerna som skulle hållas klockan 09:00 i Djäkne.
Min grupp hade övat på vår presentation till klockan ett på natten kvällen innan och för att hinna gå igenom allting en sista gång på morgonen tog vi oss till presentationerna en minut innan de skulle börja, en mycket god tidsmarginal i Rays-sammanhang. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men jag blev riktigt förvånad över hur bra och spännande allas presentationer var trots att vi bara hade haft några timmar på oss att sammanställa dem. Alla förklarade om sina projekt på ett lättillgängligt vis och de flesta vågade bjuda på sig själva trots att sammanhanget var formellt. Men, ingenting är perfekt, och efteråt fick vi personlig kritik av handledarna där främst mic-teknik och kroppsspråk stod i fokus för förbättring.
Med presentationerna avklarade gick vi vidare till att förbereda för midsommar. Tillredning av midsommarlunch stod först på listan över saker att göra, där vissa gjorde i ordning midsommarstången och andra förberedde pajer eller sallad. Personligen så stod jag i flera timmar och skalade och kokade potatis, en uppgift som på ytan inte ter sig särskilt underhållande men som i rätt sällskap utvecklades till en intensiv diskussion om optimeringen av potatishantering.
Efter vissa dröjsmål blev lunchen äntligen klar och hungriga gick vi ner till bryggan för att äta. Vid lunchen låg naturligtvis stort fokus på den goda maten som förberetts under förmiddagen men det som gjorde måltiden minnesvärd var samtalen: allt från raketbränsle till DNA diskuterades med glada miner och mycket skratt.
Efter lunchen blev det dans kring midsommarstången, en aktivitet jag under hela mitt liv har avskytt. Att hoppa runt som en groda fick mig först att dö lite på insidan men pinsamheten ersattes snabbt av en känsla av gemenskap och sommar. Jag kan inte säga att det var roligt, men vedervärdigt plågsamt var det i alla fall inte.
Sen blev det snabbt dags för att förbereda midsommarmiddagen. Denna gång fick jag baka en vegansk kladdkaka, men fortfarande med min huvudsakliga potatisskalarkompanjon, Filippa, som partner. Vi skulle göra en dubbel sats och låt oss säga att den andra satsen blev… annorlunda. Vi glömde sockret och de ingredienser vi rört ner blev till en mystisk deg. Lyckligtvis räddade vi situationen genom lite improviserade tillägg till smeten och ett rejält mått socker som stälde allt till rätta.
Midsommarmiddagen var fantastiskt rolig! Alla hade fått hemliga uppdrag skrivna på små lappar under sin tallrik vilket bland annat resulterade i ett frieri, ett tal om svett och ett helt ensemblespel. Jag utförde min plikt som Hampus livvakt vilket resulterade i att jag jagade ut honom på bryggan så att han inte skulle klämmas i ytterdörren, skyddade honom mot alla hotfulla Rays-elever och i allmänhet förhindrade att han dog på annat vis. Hampus verkade aningen frustrerad över mitt utmärkta arbete, men som sagt, jag var bara plikttrogen min lapp.
Dagen avslutades med den kryptiska aktiviteten “midsummer fun” och jag och några andra satte oss för att spelade kort. Ingen bedcheck men alla gick i sängs utmattade och glada, redo för att gå upp tidigt dagen därpå för att dra ut på hajk.
Nora Svensson Hahr