En del av eleverna framför brasan under hijken.
Efter en engagerande men dock något hektisk vecka (där dessutom en majoritet redan hade sovit för lite) är det nog ingen underdrift om jag påstår att alla såg fram emot att få koppla av till helgen, fira midsommar tillsammans och åka på hajk. Föga anade vi det program som komma skulle...
Midsommarfirandet präglades i stort av en sak: mat. Oavsett om man just då lagade mat i någon form, åt mat som man tidigare hade lagat eller om man just höll på att smälta den hemlagade maten man tidigare hade ätit så var mat en del av aktiviteten. I mitt fall innebar det under dagens första del att skära, panera och steka nio stycken auberginer. Dessa fyllde efter cirka tre timmars arbete lite drygt fyra serveringsfat och ställdes fram till lunchen. När maten hade ätits (och alla var proppmätta) fortsatte dagen i liknande stil, det vill säga med mer matlagning.
Ett gäng hade under förmiddagendagen tillverkat Strängnäs’ genom historien praktfullaste midsommarstång, och runt den dansades innan lunchen på ångbåtsbryggan till takten av allt från ”små grodorna” till ”björnen sover”. En händelserik middag följde på kvällen. Efter flera incidenter som innefattade såväl frierier, svaret på livets viktigaste fråga och mycket sång, så avslutades dagen med limbo, dans och ett improviserat ingenjörsvetenskapligt midsommarexperiment.
Nästa morgon var det tidig uppstigning: då stod paddlingshajk på tur. Några smärre missöden skedde: busstrafiken hade insjuknat i ett svårt fall av helgtrafiksparalys och gick alltså inte förrän nån timme senare än planen, och jag (som skulle visa upp mina scoutiga kanotskills) lyckades tappa en kanot i marken det första jag gjorde. Totalt sett trivdes dock alla ute i det varma vädret, den svalkande vinden och den friska luften.
Kvällens och eftermiddagens bad, korvgrillning, marshmallowsgrillning, mafiaspel och stämningsfulla bedcheck gav alla deltagare en superchans att bonda ännu mer än de redan hade gjort under den föregående veckan. Många tyckte stämningen var så bra att de stannade uppe sent (i efterhand kanske till och med senare än de borde...) för att prata och umgås. Nästa dags paddling tillbaka, bussresa hem och städning av boendet skedde följaktligen under lugnare och klart tröttare former än gårdagen. Allt i allt ett trött och prima avslut på en krävande men spännande första vecka!
Felix Steinberger Eriksson