Max Kenning, författare av blogginlägget, under midsommar.
Wow, nu är det äntligen dags. Med en veckas förberedelser i LaTeX, vetenskapligt skrivande och fantastiska gästföreläsningar var det äntligen dags att få åka till sitt universitet, få träffa sin forskningsmentor och få börja forska. Dagen dessförinnan präglades av prasslandet av papper från vetenskapliga rapporter om allt från neurologi till supernovor. Med en stark grund, och en nypa nervositet, hoppade vi på tåget vid Strängnäs station och rörde oss in mot storstaden.
Min forskningspartner, Viktors, och min dag började tidigt. Runt 04:00 klev vi upp, gnuggade oss i ögonen och satte på en kanna kaffe. 05:00 var vi ute från boendet; 05:30 gick tåget. Trots att de allra flesta forskningsprojekten började 09:00-10:00, var vi vid KTH 07:30 – redo för dagen. Där träffade vi vår mentor, Christophe, som hjälpte oss installera all nödvändig programvara för de kommande veckorna.
Juste, kanske ska nämna det också: jag och Viktor håller på med en projekt om beräkningsströmningsdynamik (Computational Fluid Dynamics, CFD), och hur olika parametrar påverkar spridningen i en fluidlogisk oscillator (Fluidic Oscillator). Det var många nya intryck från första dagen på mekanikavdelningen på KTH, och den gick förvånadsvärt snabbt. Efter några timmar av att felsöka den avancerade simulationsmjukvaran, käkade vi lunch på en närliggande restaurang, följt av några timmar till av fortsatt felsökning. "Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge”, eller vad är det man brukar säga?
Dagens höjdpunkten var dock besöket till kvant-labbet vid Albanova som vår handedare hade ordnat. Där fick vi bland annat se Sveriges coolaste plats! Nämligen KTHs kvantkylningssystem, ett maskineri som håller dess innehåll vid ca. 20 mK. Snacka om ‘coolt’ !
Väl tillbaka på boendet, möttes vi av en god middag och en fantastisk gästföresläsning, väl kompletterat med snack om ens första dag, nya intryck, människor och alla de nya rapporter som man skulle läsa. Kort efter dagens ‘bedcheck’ samlades många taggade Rays-elever med ett glödande engagemang i en av Europaskolans lokaler för att fortsätta läsa på inför de kommande veckorna.
Det är verkligen faschinerande att få höra om vad allas projekt handlar om, allt från nedbrytningsbara plaster, till maskininlärning och självklart: strömmningsdynamik. Rays har verkligen lyckats med att matcha projekten till oss deltagarna, då de reflekterar våra intressen som gör det intressant för både oss, och de forskningsmentorer som hjälper oss på vägen.
Trots att bara en dag har gått ser jag fram emot veckorna som kommer. Genom alla intryck, all kunskap och alla människor vi träffar utvecklas vi, som framtida forskare, som nyfikna tonåringar och som människor.
Det var allt för mig!
Max Kenning