Dagen började med att jag vaknade till maskiners buller, frysandes i en smal säng. Endast några få ljusstrålar nådde mina ögon och på andra sidan rummet satt min rumskamrat nyvaket upp i sängen. Förkylningen hade, precis som värken i nacken och tinningarna, sakta börjat smyga sig på mig och tillsammans med den ständigt påtagliga stressen från projektarbetet var inte ett studiebesök på ABB min högsta dröm. Efter ankomsten till Västerås och ABBs kontor, får hela gruppen vänta i knappt 20 minuter innan det visar sig att vi är på fel ställe. Det betyder både att en kvarts promenad väntar samt att vi blir en dryg halvtimma sena, vilket inte alls får min inställning till besöket att bli bättre.
Men min uppfattning om besöket var helt fel. Så fort vi kommer till rätt ställe blev vi varmt välkomna och omhändertagna av en glad kvinna vid namn Helena, som visar oss ned till framställda stolar. Där börjar vi besöket med att få en kort sammanfattning av företagets bakgrund och vision, innan vi tillsammans tar en snabb promenad till källaren där roboten FRIDA står. Denna robot är en häftig liten pryl som liknar en mänsklig överkropp till uppbyggnad och funktion. Anledningen till framtagandet av denna robot är att människor effektivare ska kunna jobba tillsammans med robotar utan att riskera att skada sig.
Nästa destination var där ABBs världsomnämnda HVDC-brytare för likström stod. Strömbrytaren, som stod i ett rum på ungefär 5x5 meter, förklarades snabbt av en ung och gladlynt kille. Därefter visade han den kraftfulla kondensator, med en kapacitet på 10 kV, som lade spänningen över strömbrytaren. Tyvärr var alla lite för hungriga, och eftersom vi var sena från början kollade vi på HVDC-brytaren i ungefär 5 minuter per grupp. Det var synd, eftersom jag personligen gärna hade velat höra och se mer av denna.
Dagen avslutades sedan med att gå till ytterligare ett tekniklabb, en trappa ovanför det rum HVDC-brytaren stod i. När vi kommer in i dagens sista labb träffas jag av en känsla som inget labb tidigare gett mig: Två luftiga, vita, fräscha rum med högt i tak ligger sida vid sida. Ett stort runt bord står i mitten av det första rummet, och en tv-apparat med touchfunktion visar en digital karta som hela tiden vandrar över ett pappersbruk i norra Sverige. Det finns också nyckelknippor med en liten pryl på, vars utseende påminner om ett USB-minne. Skillnaden är att det går två sladdar ut som man kan placera på kroppen, och används för att mäta stressnivån hos personen som använder produkten. I det andra rummet fanns en ögon- och geststyrd tv samt en robot med mikrofon och kamera, samt radiostyrning och projektor. Båda dessa intelligenta prylar kan användas vid otroligt många tillfällen, men kan kort och gott beskrivas med att de ska underlätta för människor att göra sina arbeten.
Detta sista tekniklabbet vi besökte, med sina olika roliga prylar, var absolut dagens höjdpunkt, fastän att båda de andra labb-besöken varit väldigt intressanta. Trots en dålig start på dagen, innehöll denna dagen flera upplevelser som jag alltid kommer komma ihåg. Helt enkelt var det väl värt vägen, väntan och värken.
/Ulrika Wennberg, elev Rays 2014
Taggade elever inför en dag på ABB.
Joakim Forsberg har fångat hela Rays-gängets totala uppmärksamhet.