Viewing entries tagged
forskning

Hell week och inlämning

De senaste dagarna har det arbetats intensivt i Strängnäs. Rays sista veckan går traditionellt under namnet "Hell week" då eleverna arbetar hårt med att sammanställa sina forskningsprojekt i rapporter. Från tidigt på morgonen till sent på natten har det hörts knatter från tangenterna och frustration har blandats med glädje. Igår klockan nio på kvällen var det äntligen dags att lämna in. Till tonerna av "The final countdown" sprang eleverna till skrivaren för att skriva ut sina arbeten och räcka över dem till projektledare Serhat Aktay. När alla tillslut lämnat in firades det med bubbel nere på ångbåtsbron. Nu återstår endast morgondagens presentationer på Tekniska museet i Stockholm, sedan är Rays 2017 över.

Ebba: "Första mentorsskapsveckan"

Miranda och Ebba labbar på Karolinska Institutet.

Miranda och Ebba labbar på Karolinska Institutet.

Idag är det lördag, vilket innebär att vi kan bocka av den första mentorskapsveckan. Sedan i måndags har vi alla fått vistas på antingen Karolinska Institutet, KTH eller Stockholms Universitet tillsammans med handledare från respektive universitet. Det har varit fem lärorika dagar fyllda med utmaningar och otroligt mycket nya intryck, kunskaper och kontakter.

I skrivande stund har alla kommit igång med sina projekt, som handlar om allt från mikrobiologi till kvantkryptering. Det är väldigt intensivt, men också kul, att på så kort tid få sätta sig in i ett ämne och delta i den forskning som är aktuell inom just det området som man intresserar sig för. Känslan att vara omgiven av experter inom ens område är speciell, och det är otroligt inspirerande att få ta del av den forskning som bedrivs och att faktiskt få en inblick i hur det är att arbeta som forskare.

Imorgon är det dags för vår första milestone: vi ska presentera den forskning vi gjort hittills för handledarna och de andra deltagarna. Det ska bli superspännande att höra vad alla kommit fram till och få lära sig lite nytt om alla olika ämnen!

/Ebba Örtenblad, Rays 2017

Louise: Miniprojects

Silence fills the room, only the sound of fingers tapping vigorously on their keyboards fill up the space. The mini project is due this afternoon, and us students are eager to finish the project that was assigned just a few days ago. The mini project covers a large span of areas, each group executing an experiment to solve their own unique problem. One group was tasked with finding a trend among the most viewed videos on Youtube, while another had to find the height of the church in Strängnäs using two distinct methods. Strängnäs is the theater of our project, the backdrop that we use and to which we have worked tirelessly to put on a great show.

The earlier part of the week was spent in the classroom, learning the ins and outs of LaTeX and Python, as well as the composition of a research paper. Rather than remaining in the classroom, we applied our new knowledge to a hands on experience. The mini project serves as a condensed version of the greater project we are about to start that will take on a new level of effort. It prepares us for the greater challenges we will face in research the following weeks, letting us dip our toes in research before jumping in. Although a bit tricky sometimes, the mini project has helped students gain experience within research to then build upon as the program continues.

/Louise Mellqvist, Rays 2017

Att forska på fritiden

Hanéle Backlund deltog i Rays 2015 och har sedan dess fortsatt att forska på KTHs avdelning fö Träkemi och Massateknologi.

Hanéle Backlund deltog i Rays 2015 och har sedan dess fortsatt att forska på KTHs avdelning fö Träkemi och Massateknologi.

Många av Rays elever fortsätter att forska även efter att Rays är över. Fortsätter man inte med sitt projekt så har man knytit många kontakter och det går enkelt att hitta annat man kan göra. En av dem som forskar vidare är Hanéle Backlund, elev på Rays 2016. Här berättar hon om sin forskning. 

Vi var nog alla överens om att vi gärna haft mer tid för våra projekt under tiden på Rays. Forskning är ju trots allt något som tar lång tid. Efter Rays kontaktade jag därför mina mentorer på KTH och frågade om jag fick komma tillbaka. Nu arbetar jag alltså extra på labbet och har möjlighet att fortsätta med projektet. Jag kan i lugn och ro fortsätta med de frågeställningar jag och Louise arbetade med i somras. För tillfället undersöker jag om vår metod för mätning av cellulosaarea fungerar även på cellulosa med betydligt mindre ytarea. Sedan ska jag testa hur selektiv vår metod är, dvs om den är unik för just cellulosa. Jag kommer även att genomföra försöken under andra förutsättningar för att kunna fastställa hur specifik metoden är.

Att fortsätta med projektet är väldigt roligt och ger extra stimulans. Det finns väldigt mycket utrymme för mina egna idéer, vilket är fantastiskt. Labbet har blivit lite som mitt andra hem där jag gärna spenderar tid efter skoldagen. Innan jag hade varit på Rays hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle snöa in mig såhär djupt på beräkning av koncentrationer och spektrofotometri. Nu vet jag att jag vill arbeta på labb i framtiden. Jag uppskattar verkligen mitt jobb, dock saknar jag Louise i labbet. Inte heller kommer jag att komma över att sakna hela Raysgemenskapen. Men att fortsätta med projektet ger mig ungefär samma känslor som under Rays, man lever med sitt projekt, helt uppslukad. Och jag älskar det.

Andreas Möller och Saga Jonsson: Första dagen på mentorskapen

 

Igår åkte alla elever in till Stockholm för att träffa sina mentorer och påbörja sina forskningsprojekt. Såhär skrev Andreas Möller och Saga Jonsson igår kväll när de återhämtade sig från alla nya intryck:

Idag var första mentorsdagen. Det innebär att vi alla fick träffa våra mentorer och få en djupare förståelse för projekten vi ska arbeta med de kommande två veckorna. Vi är utspridda lite här och där; vi ska vara på Alba Nova, Stockholms Universitet, KTH och Karolinska univeritetet. Upplevelserna av dagen har varit väldigt spridda. Såhär svarar Samuel och Emilia på frågan: ”Hur tycker du om dagen som gått?”

“Det var väldigt skönt att komma igång, man har ju längtat väldigt länge. Samtidigt var det en ganska rörig dag, men det löser sig i slutändan, så nu är jag taggad på att fortsätta” - Samuel Tober

“Man var glad att det var dags, men samtidigt var man nervös över att träffa sin mentor. Lyckligtvis visade det sig att man inte hade något att vara nervös över. Allt blev bra, och det var jättehäftigt” - Emilia Rieschel

Andreas berättar själv om dagen:

”Själv måste jag säga säga att jag har haft en toppendag! Mitt projekt handlar om genering av slumptal med hjälp av kvantfysik (med andra ord: jag får leka med lasrar värda 2 miljoner kronor!). Det var verkligen spännande att få gå omkring i ett labb fyllt av olika maskiner och lära mig mer om mitt ämne. Min mentor verkade även väldigt glad över att ha mig och min labbpartner Gustav Arvidsson där och de två veckorna vi ska ha tillsammans kommer nog bli lärorika och spännande!”

Nu är det bara att tagga inför vad morgondagen har att erbjuda!

Jacob Kuhlin är peppad på sitt projekt inom exprimentell matematik som han genomför på Nordita tillsammans med Samuel Selleck. 

Jacob Kuhlin är peppad på sitt projekt inom exprimentell matematik som han genomför på Nordita tillsammans med Samuel Selleck. 

Möt en xRay: "Vänner för livet!"

Cecilia Oldmark deltog i Rays 2011 och det öppnade hennes ögon för forskning.

Cecilia Oldmark deltog i Rays 2011 och det öppnade hennes ögon för forskning.

Veckorna går och går, nu är det mindre än två veckor kvar tills att ansökan stänger! Dags för Cecilia Oldmark att besvara några frågor om Rays. Cecilia deltog i Rays 2011 och studerar idag på läkarprogrammet på Karolinska Institutet.

Hur har Rays påverkat dig? Jag gör mitt examensarbete den här terminen, på ett labb som jag varit på två somrar i rad. Rays fick upp mina ögon för forskning, har redan nu bestämt att jag vill doktorera när jag tagit examen.

Vad är det bästa med Rays? Träffa underbara likasinnade vänner för livet!

Varför ska man söka till Rays? För att man tycker om skolan och älskar att lära sig saker. Man ska söka till Rays om man är redo att uppleva en av de absolut bästa månaderna i ens liv! Även om man inte vet med sig redan nu att man vill hålla på med forskning så kan Rays väcka en gnista hos en som gör att man vill det senare. Allt man behöver göra är att ge det en chans och SÖKA!

Beskriv Rays med tre ord! Det var bäst!

Möt en xRay: "Fantastiska och likasinnade människor"

Under sitt deltagande i Rays 2015 förstod Simon Sundelin hur mycket han egentligen kan åstadkomma.

Under sitt deltagande i Rays 2015 förstod Simon Sundelin hur mycket han egentligen kan åstadkomma.

Vår serie med Möt en xRay går vidare och idag har turen kommit till Simon Sunedlin, deltagare i Rays 2015. Simon går för närvarande sista året på naturlinjen vid Procivitas privata gymnasium i Helsingborg. Utöver skolan driver han dessutom företaget AppVision som levererar diverse lösningar på problem till mindre företag i form av appar för smartphones. Detta är ett projekt som Simon kommer att fortsätta med utomlands efter sommaren då han ska spendera 8 månader backpackande kring jorden innan han planerar att börja studera.

Hur har Rays påverkat dig? Efter de fyra absolut mest intensiva, lärorika och roliga veckorna i mitt liv vet jag att det inte finns mycket jag inte kan klara av. Rays har helt klart givit mig en klarare inblick i hur roligt det är att arbeta som forskare och vad jag med rätt inställning egentligen kan åstakomma!

Vad är det bästa med Rays? Möjligheten att få bidra (åtminstone försöka bidra) till riktig forskning i ett befintligt forskningsteam är helt fantastiskt. Men det bästa av allt är nog ändå att få träffa så många otroligt fantastiska och likasinnade människor som en själv!

Varför ska man söka till Rays? Om du är intresserad av naturvetenskap, sök! Om du är sugen på en riktig utmaning, sök! Om du vill uppleva fyra fantastiska veckor du aldrig kommer att glömma, SÖK!

Beskriv Rays med tre ord! Intensivt men fantastiskt!

Möt en xRay: "Öppnar så många dörrar"

Elina Richardsdotter Andersson spenderade några av sina sommarlovsveckor 2014 på Karolinska Institutet där hon forskade inom neurologi.

Elina Richardsdotter Andersson spenderade några av sina sommarlovsveckor 2014 på Karolinska Institutet där hon forskade inom neurologi.

Idag är det dags för Elina Richardssdotter Andersson att svara på några frågor och berätta mer om sina upplevelser från Rays. Elina deltog i Rays 2014 och studerar nu första terminen av läkarprogrammet på Karolinska Institutet.

Hur har Rays påverkat dig? För det första lärde månaden på Rays mig att man är kapabel till så mycket mer än vad man tror. Rays öppnade mina ögon vad gäller synen på helt främmande områden och kunskaper. Att man kan gå från att inte ha någon kunskap alls inom ett visst område till att bara några veckor senare vara ett riktigt proffs! Så länge man har intresset och viljan. Det är en fantastisk känsla!

Vad är det bästa med Rays? Det bästa med Rays är utan någon som helst tvekan de underbara människor jag fick träffa där och många av dem är nu några av mina närmsta vänner.

Varför ska man söka till Rays? För att månaden som spenderas på Rays kommer bli en av de bästa i era liv! Det är en otroligt cool och unik månad som öppnar så många olika dörrar. Både kunskapsmässigt och socialt.

Beskriv Rays med tre ord! Underbaraste upplevelsen någonsin!