Morgonen började runt 08:45 när vi samlades utanför boendet. Vi plockade på oss frukt och gick till bussen, som vi anlände en halvtimme tidigt till. "Man kunde ha sovit en hel halvtimme till!" utropade alla. Men hellre det än att komma sent. När vi väl satte oss på bussen hade vi en supertrevlig resa med sång och "vem kan nå högsta ton?"-tävling. (Överlag, som man kommer att märka senare, var sång en stor del av vår camping).

När vi anlände till Kanot Kungen fick vi en spännande förhistoria om stället, information om att vi skulle hålla utkik efter fiskgjusar, och blev skrämda med att det fanns vargar i området där vi skulle sova. Jag skulle sitta i en trebåt tillsammans med projektledaren som hade 40 timmars paddlingserfarenhet, så den första korta sträckan gick alldeles för enkelt. Men snart blev en av RAYS-eleverna sjösjuk, så vi fick byta kanoter. Nu var det tre helt oerfarna ungdomar som satt i en trekanot för nästan första gången i sina liv. Och det var då det riktiga äventyret började.

Jag är säker på att vår sträcka var tre gånger så lång som de andras, då vi zickzackade enormt mycket, aldrig fick till balansen och dessutom hade en av medkamraterna en tendens att ta bilder istället för att ro då och då, så ansträngningen blev ännu mer ihärdig. Vinden som tog oss flera meter tillbaka varje gång vi stannade för att vila var inte heller så hjälpsam. Det enda som motiverade oss att ta oss till nästa landställe (det var totalt fyra sträckor på vatten med landstigningar emellan) var en påse gifflar som en av oss hade med sig i väskan och projektledarens choklad. Men att vi ansträngde oss så mycket och la så mycket energi på att hitta den bästa strategin för hur vi ror och tar oss framåt gav till slut en stark känsla av gemenskap. Vi hade, minst sagt, mycket tid för att lära känna varandra bättre från alla sidor. Och fotografen i robåten fick faktiskt många vackra bilder, även om det var på bekostnad av min och den andras styrka:)

På plats fick vi lunch och äntligen vila vid brasan och ställa upp tält tills middagen kom. Jag måste nämna att RAYS verkligen tänker på sina elever – vi hade ett överskott av mat, man fick äta sig mätt och även för mig som äter vegetariskt fanns det obegränsat med korv och bröd.

Direkt efter middagen körde vi mafia. Jag hade aldrig spelat med fler än de klassiska rollerna, men i kombination med antalet deltagare i den rundan blev det ett riktigt mind game. Det blev en ännu större twist när det visade sig att spelledaren hade blandat ihop tecken menade för detektiven, så detektiverna i vår runda hade alltså helt fel uppfattning om vem som var god och vem som var ond. Men byborna vann!

Men den bästa delen av kvällen (och kanske av hela den första veckan på RAYS) var vår bedcheck på vattnet. Några stycken, inklusive mig, fick för sig att dagens paddling inte var tillräcklig, så vi åkte ut på vattnet och ställde upp våra kanoter (med 2-3 personer i varje) på rad bredvid varandra. Vi höll varandras kanoter med händerna så de inte skulle åka isär. Jag minns inte exakt vad vi pratade och skojade om, men det var väldigt mysigt och värmande. Helt stilla vatten, mörkgröna träd och klippor tillsammans med dämpat ljus från solnedgången var bilden som utspelades framför oss. Sedan kom sjungandet in. Variationen var stor: allt från sea shanties till "Brev från kolonien", till Frank Sinatra och "Bohemian Rhapsody".

Runt 22:30 rodde vi tillbaka in på land och efter det blev det mer tid vid brasan (med lite improviserad dans) innan jag gick och la mig efter en dag full av intryck och aktiviteter.

Vägen tillbaka var mycket enklare. Jag fick testa att ro i en tvåkanotsbåt istället och dessutom var vädret mycket snällare. Den resan blev mycket angenäm då jag fick lära känna en annan spännande människa på lägret. Resan slutade med en stor vinst för ICA, då många av oss var sugna på fika efter ansträngningen.

Överlag skulle jag säga att dagarna på RAYS känns nästan drömlika eller som om man är en karaktär i en bok. Man har plötsligt dragits ut från den "riktiga världen" till en atmosfärisk plats tillsammans med ett stort gäng av olika, färgfulla, men samtidigt likasinnade människor. En plats där det känns som att alla bilar, byggnader och människor är gjorda för RAYS-elever. Vi får möjligheten att blanda viktiga forskningsprojekt med aktiviteter som paddling och camping, vilket gör dagarna fulla av både mening och nöje. RAYS kommer att vara, eller rättare sagt, är redan en minnesvärd period.

// Snezhana