Rays är ju ett vetenskapsläger, men trots det hade vi fyra lektioner i humanitära ämnen med professorn i litteratur på Washington University, Lance Rhodes. Eleverna hade i förväg läst Mary Shelleys Frankenstein i originalutgåva från 1818, och på lektionerna diskuterades alla möjliga ämnen med boken som underlag. Lance utmanade oss samtidigt som han berättade om de viktigaste subtila detaljerna som gör Frankenstein så intressant, och frågeställningarna vi skulle besvara var allt annat än enkla.
Lektion ett hade vi en djupgående genomgång av karaktärerna i boken, och hur dessa karaktärer relaterar till varandra. Utöver det fick vi en del grundläggande kuriosa om boken och författaren för att det skulle sjunka in hur chockerande boken egentligen var när den kom ut. Lektionen var i grund och botten bara ett underlag på vilket vi skulle komma att basera de kommande lektionerna. I läxa fick vi att ta ställning till en moralisk fråga i boken, så att vi skulle inleda nästa lektion med att diskutera våra svar.
Lektion två var enligt mig personligen den mest intressanta. Hela lektionen diskuterade och filosoferade vi kring temat mänsklighet, och frågor rörande vad som är mänskligt, vad som gör monstret i boken till ett monster och vad som kan anses vara mänskligt i monstret. Inga lätta svar minsann.
Lektion tre spann vidare på temat etik. Lance drog till med något rätt så spännande: han tog ned en elev bredvid sig, och spelade ett rollspel: eleven blev en humanoid robot, och lance var robotens skapare. Lance marknadsförde sedan sin “robot” som den mest villiga, intelligenta och perfekta tjänaren man kan ha, och svarade på elevernas frågor gällande tjänarens egna vilja, syfte, vad tjänaren har för rättigheter mm.
Den fjärde och sista lektionen såg vi på film, och hade en kort reflektion kring hur skräck blir komedi. Filmen var baserad på Frankenstein, men den var en komedi med humor som lite påminde om Monty Python på sina ställen. Filmen var en fin avslutning på några av de mest intressanta filosofiska diskussionerna jag haft, och personligen kom jag till några insikter jag inte glömmer i första taget. Stort tack till Lance och arrangörsgruppen som fixat hit honom.
/Otto Stenman