Med tungt hjärta lämnade jag in mitt inträdeskort och gick ut ur byggnaden SciLifeLab där jag spenderat två veckor av mitt mentorskap. SciLifeLab är ett samarbete mellan de tre universiteten Karolinska Institutet (KI), Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) samt Stockholms Universitet (SU). Jag fick möjligheten att genomföra mitt mentorskap i KTH:s avdelning hos vår fantastiska mentor, Serhat Aktay, tillsammans med min projektpartner Emelie. Serhat är en xRay och deltog i den allra första upplagan av Rays! Han har även senare varit med i arrangörsgruppen samt varit projektledare under flera år. Jag och Emelie blev hans första mentorselever, vilket har varit både roligt samt lärorikt.
Mitt projekt är inom bioteknik, specifikt bioinformatik, och handlar om att analysera hur leukemicellers genuttryck förändras vid 42॰C värmechock. Jag fick analysera celler som var single cell RNA-sekvenserade, dvs. en sekvenseringsmetod som beskriver RNA-molekylerna för individuella celler, i ett programmeringsspråk som heter R. Emelie använde samma metod, men analyserade istället hur genuttrycket förändrades vid behandling av ett cancerläkemedel vid namn Imatinib. Vårt projekt är väldigt intressant eftersom ingen cell är den andra lik trots att det är samma typ av cell och borde därmed, enligt vissa tidigare forskningar, bete sig likadant! Ingen av oss hade programmerat innan, så det var mycket nytt, men vår mentor hjälpte oss längs vägen. Vi hade även som tur var lärt oss en del programmering under Metodikveckan i Rays, vilket var oerhört användbart!
Under vårt mentorskap kom vi alltid till Stockholms centralstation relativt tidigt, så vi brukade gå en lång morgonpromenad till SciLifeLab. Ibland gick vi även för att köpa pluggsnacks till kvällen på vägen eftersom vi hade en del pengar över från matkortet vi fick. Vi blev tilldelade varsitt kontorsbord bredvid varandra i en kontorsavdelning. Där fick vi sitta och lära oss att använda programmet för att sedan applicera det till vår egen dataanalys. Trots att det inte riktigt var vår del av projektet fick vi ändå laborera i ett riktigt laboratorium med smittrisk skyddsnivå 2. Där odlade vi leukemiceller och experimenterade lite med dem. Genomgången av labbsäkerhet var ytterst viktig eftersom andra också använde laboratoriet till olika projekt!
Det har varit väldigt roligt att få en inblick av hur det är att arbeta inom forskning på riktigt, både i labb samt kontor. Alla där var trevliga och vi var väl omhändertagna av vår mentor. Det har varit ett mycket intressant samt händelsefullt mentorskap med många upp och nedgångar. Allt från lyckade experiment till fatala errors som gjort att datorn kraschade fem gånger under en dag. Det har varit två genuint fantastiska veckor!
An-Vy Nguyen
