Äntligen här.
Efter en relativt lugn söndag med introduktioner och sällskapslekar har vi nu kommit igång med Rays på riktigt. Lektionerna drog igång 8:15 och vi lämnade knappt klassrummet före kl 21, men det kändes som att dagen slutade nästan innan den hade börjat.
Vetenskaplig metodik, hur man skriver i LaTeX och en speedrun av grunderna i python stod på schemat idag. Vi sattes på prov direkt och skulle gå fram till tavlan för att presentera kända experiment och bra frågeställningar. Om du råkade ta mer än någon enstaka minut på dig avbröt Arman mitt i en mening och schasade bort gruppen från scenen.
Vi kom snabbt igång med Miniprojekten, som verkar vara en slags uppvärmningsrunda inför vårt Rays projekt. För min (fantastiska) grupp innebar det att springa runt och filma pupiller på obehagligt nära håll. En annan grupp råkade utsätta ett bi för biblisk tortyr och en tredje fick, enligt vad jag ha hört, gå på mysig promenad och plocka blommor.
Framåt femtiden var vi alla nära att tuppa av i våra stolar efter en dag av spänd rädsla för att råka uttala LaTeX fel. Men efter en god middag och trevliga samtal var vi pigga och tillbaka i klassrummet igen för att lyssna på bästa Lance föreläsa om Hamlet. Ni kanske undrar varför vi spenderar timmar med att diskutera (för att inte tala om att läsa) Hamlet på en vetenskaplig sommarforskarskola. Tro mig, det gjorde vi också. Men Lance förklarade hur vi behöver humanioran för att förstå världen vi lever i och värdet av en varierad och inte alltför specialiserad utbildning. Jag satt iallafall som i trans och slukade upp vartenda ord om misslyckat föräldraskap och obrytbara cykler av hämnd.
Efter en trevlig wind down med sällskapsspel (som jag och mitt lag såklart vann) så tog jag på mig träningskläder och sprang en runda genom vackra Strängnäs. De gamla husen och segelbåtarna som guppade lugnt blev ett väldigt bra avslut på en väldigt bra dag. Fortsätter det såhär kommer Rays garanterat bli en av de roligaste sakerna jag någonsin gjort.