Hej bloggen!
På Rays känns det som att tiden sprintar fram likt Usain Bolt på hundra meter, dagarna susar förbi snabbare än vi ibland hinner uppfatta. Vi befinner oss nu i forskarskolans andra vecka, och i skuggan av våra snabbt förflutna dagar tar vi en välbehövlig paus för att reflektera över de äventyr vi har upplevt tillsammans. Och vilket äventyr kan vara mer minnesvärt än den dagen vi ersatte rapportskrivning och inläsningsmaterial med skog och paddlar? I detta inlägg ska jag försöka ge er en glimt av just den dagen, en berättelse om utmaningar, och otaliga stunder av skratt och vänskap som bara kan hända här på Rays.
Soluppgången grydde ljus och tidig, och medan de flesta andra kanske var djupt nedsjunkna i sömn, var vi på Rays vakna och redo. Trots att vi fortfarande var lite sömniga och blinkade mot morgonens första strålar, fanns det en tydlig atmosfär av förväntan i luften. Vi samlades vid busstationen, var och en släpandes på sovsäck och ryggsäckar som var packade till brädden. I dessa väskor fanns allt från nödvändiga överlevnadsverktyg till de mest skiftande personliga ting - kanske inte alla strikt nödvändiga för vårt äventyr, men definitivt viktiga för att skapa den rätta stämningen. Och ingen resa skulle vara komplett utan den trofasta digestivekexen som många av oss ansåg vara en oumbärlig del av vår överlevnadsutrustning!
Vid ankomst till sjön hälsades vi välkomna av den ena och enda kanotkungen, en källa till lokalhistoria och kunskap, som gav oss en introduktion till platsen och några värdefulla tips om bästa rutten att ta - inklusive varningen om den skrämmande tunneln. Med stor glädje kastade vi oss in i vattnet, parades slumpmässigt med en annan person, redo att gemensamt lära oss mer om varandra - förhoppningsvis utan att hamna i vattnet! Det var en otroligt spännande utmaning för mig, särskilt eftersom jag bara har kanotat några få gånger tidigare.
Några timmar senare, anlände vi slutligen till vår destination. Uttröttade men hungriga, kastade vi oss över maten. På Rays, hittar vi alltid något sätt att omvandla även en jobbig aktivitet som att bygga tält till ett roligt spel. När solen nådde sin zenit och värmen blev för intensiv, var vi alla redo för ett uppfriskande dopp i sjön. Några vågade sig på att hoppa från de högre klipporna, medan andra som jag avnjöt solens strålar från strandkanten.
På Rays är det aldrig brist på underhållning, även något så trivialt som att sätta upp ett tält kan förvandlas till en lek. Flera minispel följde och när solen började bli obehagligt stark, sökte vi alla tillflykt i sjön. Några vågade sig på att hoppa från de högre klipporna, medan andra som jag avnjöt solens strålar från strandkanten. Vi hängav oss även åt mer kanotpaddling och så kallat "kanotvältning" (de som vet, de vet…). Dagen kulminerade runt vår ”lägereld”. Jag använder ordet i citationstecken eftersom det rådde eldningsförbud, men tack vare den kreativa lösningen med tacochips på grillen och eldljud, kunde vi alla föreställa oss att vi satt runt en knastrande lägereld. Kvällen avslutades med en ny version av Mafiaspelet, nu med en extra karaktär - den minnesvärda korvgubben. Trots att vi kanske stannade uppe lite för länge, och jag gick ut ur spelet först var det väl värt det för alla skratt och goda minnen vi skapade.
Även om kvällen kom med en känsla av utmattning, med trötta ben och värkande ryggar, skulle vi inte ha omformulerat en sekund av vår dag. Vi samsades om varje upplevelse, delade varje skratt och mötte tröttheten tillsammans. Dessa ögonblick av sammanhållning är vad som skapar den ovärderliga och minnesvärda tiden här på Rays.
Att öppet och ostört kunna samtala med varandra, det var en av dagens stora höjdpunkter för mig, och säkert för många andra. Det är vårt signum, denna tillitsfulla och stödjande atmosfär. Vi startade dagen som ett team och avslutade den som en än mer sammansvetsad enhet, berikade av de gemensamma upplevelserna och minnen som vi kommer att ta med oss långt efter forskarskolan är över.
Daria Chamoun