Möt en xRay: "En helt fantastisk möjlighet att utveckla sig själv"

Sofia Nordblom var en av deltagarna på Rays 2024. Hennes forskningsprojekt handlade om astronomisk klassificering, där hon analyserade data för att avgöra om ett avlägset astronomiskt objekt var en supernova eller ett svart hål.

Vad gör du just nu?

Jag studerar sista året på Naturvetenskapsprogrammet på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Där läser jag en specialiseringsinriktning i matematik. På fritiden spelar jag piano och träffar kompisar. 

Vad har hänt efter Rays?

Jag har fortsatt med mitt Raysprojekt som mitt gymnasiearbete! Mitt arbete handlade om att försöka göra en astronomisk klassificering. Mer bestämt analyserade jag data från ett avlägset astronomiskt objekt med målet att bestämma om detta var en Supernova eller ett Svart hål. Efter Rays hade jag inte kommit fram till en slutsats, vilket kändes tråkigt. Jag tyckte också att forskningsprojektet var spännande och jag gillade att arbeta med min mentor på Stockholms Universitet. Det här fick mig att kontakta henne för att fråga om hon kunde tänka sig att handleda mig lite till. Det kunde hon! 

Under hösten har jag gjort studien större och faktiskt kommit fram till en slutsats. Objektet jag observerar är inte ett svart hål. 

Vad har Rays betytt för dig?

Rays var en plats där jag verkligen kände mig som hemma. Det var ett otroligt häftigt och unikt sammanhang att vara en del av. Under mina fyra veckor blev jag väldigt inspirerad av de andra eleverna, handledarna och min mentor på Stockholms universitet. De andra eleverna bidrog till en fin gemenskap. Eftersom att handledarna bara är några år äldre kan de bidra med goda tips och erfarenheter kring framtida studier. Min mentor gav mig mycket inspiration och motivation till att fortsätta vara nyfiken. Att genomföra ett forskningsprojekt under fyra veckors tid kräver mycket arbete och disciplin, men att ha klarat av det ger ordentligt med självförtroende. 

Vad är det bästa med Rays?

Det bästa med Rays är garanterat personerna man träffar. Många har liknande intressen och erfarenheter. Därför hittar man lätt personer att prata med. Atmosfären är välkomnande och avslappnad.

Man får också möjligheten att verkligen fokusera på en enda sak, eftersom att man slipper andra krav från omgivningen. När man går i skolan har man många ämnen att fokusera på samtidigt, och då kan man inte fokusera lika mycket på en sak. På Rays har man forskningsprojektet som huvudfokus, och då får man möjligheten verkligen lära sig och bli expert på sitt område.  

Vilket är ditt allra bästa minne från Rays?

Det finns otroligt många roliga minnen från Rays, men det jag tänker tillbaka på oftast och saknar mest är vardagen man kom in i efter ett tag. I den är de andra deltagarna väldigt centrala. Jag vaknade på morgonen, åt frukost med de som var vakna och sprang in i någon som stressat letade efter en laddare. Därefter tog jag mig iväg till tågstationen i Strängnäs för att åka in till Stockholm tillsammans med fler elever. Solen sken och vi spenderade tågresan med att skratta, jobba på våra projekt eller sova. I slutet av dagen möttes vi på centralstationen i Stockholm igen och pratade om vår dag och allt spännande vi gjort!

Varför ska man söka till Rays?

Rays är en helt fantastisk möjlighet att utveckla sig själv. Självklart lär man sig hur man forskar, påriktigt, men man får också ut så mycket mer. Man blir en bättre talare, en bättre skrivare och får en bättre samarbetsförmåga. Man får helt enkelt en bredd av användbara kunskaper. 

Rays är väldigt socialt. Man umgås väldigt intensivt med de andra eleverna, något som är väldigt roligt och utvecklande! Innan jag sökte var jag orolig att det skulle vara mycket konkurrens mellan eleverna, men min upplevelse var tvärt emot. Jag upplevde att alla deltagare stöttade varandra, något som gjorde det mycket lättare att ta sig igenom forskningsarbetet. Jag har träffat väldigt bra vänner på Rays!

Det finns inga anledningar till att INTE söka till Rays

Möt en xRay: "Det kändes som att man var i en film, det var helt otroligt"

Dani Zuhair var en av deltagarna på Rays 2024. Hans forskningsprojekt handlade om att karaktärisera flera dopade kompositmaterials egenskaper på kvantnivå.

Vad gör du just nu?

Just nu studerar jag sista året på naturvetenskapslinjen på Katedralskolan i Lund. Utöver studierna så engagerar jag mig mycket i naturvetenskapliga organisationer, spelar musik, samt fortsätter att forska! Precis just nu så håller jag på att förbereda mig inför min sista tenta för denna läsperioden (tack och lov!).

Vad har hänt efter Rays?

Efter Rays har en hel del hänt. Direkt efter Rays fick jag chansen att åka till Kanada för att fortsätta att forska inom condensed matter physics. Därefter har jag varit gästföreläsare på diverse ställen, valdes in i Astronomisk ungdoms elevförbunds förbundsstyrelse, blivit projektledare, samt startat förening. Det mest krävande jag har gjort än så länge efter Rays är att jag fick möjligheten att åka till Schweiz, till PSI, som tillhör ETH, och föra lite forskning som jag sedan använder en del av för att skriva mitt gymnasiearbete. Det coolaste jag fick vara med om efter Rays var att jag var på Nobels alla aktiviteter. Allting ifrån föreläsningarna, till prisceremonin, till banketten, till  efterfesten och massa annat under hela nobelveckan! Utöver det naturvetenskapliga har jag hållit på en del med mina hobbys, som att spela fiol, där jag spelar ibland annat en semi professionell orkester, 3d printing och modellering, fotografering, och annat smått och gott! 

Vad har Rays betytt för dig?

Rays har inte bara betytt en sak för mig. Jag har sedan tidigare doppat mina tår i forskningsvärlden och höll på med ett forskningsprojekt inom astrofysik. Jag tyckte att det var otroligt kul, men det var svårt att hålla motivationen uppe utan att ha andra som förstår en runtomkring mig. Alltid när jag pratade med folk, så verkade de ointresserade efter att jag har förklarat klart vad det var jag höll på med, eller så förstod de inte. Rays fyllde det hålet. Det var otroligt uppfriskande att få göra ett projekt tillsammans med en jämnårig och likasinnad person, och komma tillbaka till boendet och bli bemött av ännu flera jämnåriga och likasinnade personer som delar samma passion för forskning. 

Rays har också hjälpt mig att utvecklas som vetenskapsman och person. Mitt projekt under Rays handlade om att karaktärisera flera dopade kompositmaterials egenskaper på kvantnivå, genom att använda mig av olika undersökningsmetoder. Detta var ett ambitiöst projekt för tiden vi hade på oss att forska, men det gav mig mycket erfarenhet som jag nu fortsätter att använda mig av och fortsätter att utveckla i forskningen jag gör just nu. Dock utvecklade Rays inte bara mina forsknings kunskaper, utan även fördjupade mig i mycket annat tack vare föreläsningarna vi hade efter att vi var på universiteten och forskade. Dessa föreläsningar var väldigt breda i innehåll, och man fick lära sig om många olika saker. Det handlade om allt ifrån effektiv altruism, till hur man håller ett tal beroende på målgrupp, till hur man programmerar och skriver i LaTeX och massa annat. 

Rays har betytt en mängd med nya möjligheter, speciellt inom forskningsvärlden, men också så har Rays för mig betytt några av de bästa dagarna jag har fått äran att uppleva.

Vad är det bästa med Rays?

Det är en omöjlig fråga att svara på. Rays har varit en av de bästa månaderna jag har upplevt. För mig handlar det mycket om gemenskapen och människorna runt omkring en, och under Rays fick jag uppleva en gemenskap jag inte har fått vara med om tidigare. Hela Rays community är helt fantastiskt. Allting från mina meddeltagare i Rays 2024, till den fantastiska projektgruppen, till den härliga xRay communityn. Någonting som förvånade mig under Rays är hur många xRays som kommer tillbaka och hälsar på under Rays, och hur bra alla får lära känna varandra. Så pass så att man efter Rays inte bara har vänner för livet från sin egen upplaga av Rays, utan även från en massa andra upplagor av Rays! 

Det som gjorde Rays mer underbart var att utöver den härliga gemenskapen som sträcker sig upplagor genom, så fick man göra någonting man tycker är otroligt kul, tillsammans med härliga människor som delar samma åsikt. Innan Rays, var det väldigt svårt för mig att hitta en krets med människor som också forskar och tycker om att forska, precis som mig, men Rays fyllde detta hålet och många fler. 

Alla minnen från Rays, allting från äventyren, till promenaderna, till att hjälpa folk med hur man använder en tvättmaskin, till att sitta vid brygga, eller hoppa från brygga, eller slänga ner folk från bryggan (detta hände mer än en gång lol), till att tillsammans sitta och skriva på sina arbeten och ta en massa dans-pauser när man egentligen bara behöver sova och mycket mer, är vad som för mig gjorde Rays så magiskt. 

Handskakning mellan eleven Dani Zuhair och projektledare Olle Lapidus under Rays 2024, vid inlämningen av final report. Dani visar upp sin forskningsartikel.

Vilket är ditt allra bästa minne från Rays?

Ett singulärt bästa minne från Rays går inte att välja ut tycker jag, alla ögonblick under Rays har varit speciella på sina egna sätt. För att svara på frågan kommer jag välja ut några av de mest framstående minnen från Rays, vilket inkluderar bland annat: Hajken, midsommarfirandet, Lance föreläsningar, att spela fiol på bryggan, att bada flera gånger, varav vissa med kläder på, bed checks, dans pauser i mediateket mellan intensiva skrivstunder på rapporterna, alla karaoke sessions, avslutningen, och mycket annat. Som tidigare sagt så handlar Rays för mycket om gemenskap, och mina generella favoritminnen från Rays har varit de stunder där man får koppla av någon stund från det intensiva arbetet och njuta av sitt umgänge. Det var i dessa stunder som jag fick lära känna dessa vänner som jag förhoppningsvis kommer att ha för livet. Det var under dessa stunder man kunde slappna av och bara göra någonting bara för att det är kul, utan någon press, eller någon stress. Det var under dessa stunder som Rays blev till Rays för mig.

För att välja ut ett minne som verkligen ligger mig nära hjärtat, så hade det varit när vi under hajken åkte ut på vattnet, satte våra kanoter bredvid varandra, och snackade, hade bed check, sjöng en massa tillsammans samtidigt som det var solnedgång. Detta var en magisk upplevelse för mig. Jag hade tidigare under veckan skadat mig, och kunde därför inte paddla tillsammans med de andra deltagarna, men tack vare vår fantastiska projektledare så fick jag ändå hänga med ut på vattnet (verkligen tack Olle!). Det började med att några av oss ställde kanoterna bredvid varandra, och så höll vi i varandras kanoter för att inte flyta iväg. Sedan kom det fler och fler personer ut på vattnet, och det började bli senare och senare på kvällen. Då bestämde vi oss för att ha gemensam bed check för oss som var på vattnet, och de andra som var på land fick ha en egen bed check. Utöver den väldigt magiska stämningen på vattnet och med solnedgången, så började vi sjunga allesammans och tillsammans som en stor enhet av massa kanoter började de på ytterkanterna att paddla mot solnedgången. Det kändes som att man var i en film, det var helt otroligt. 

Varför ska man söka till Rays?

Om jag inte redan har övertygat läsaren att söka till Rays med ovanstående text, så ska jag ge det ett till försök. Rays är ett ställe som inte bara är för att forska, utan även för att göra några av de bästa kontakterna man kommer kunna göra inför livet. Du kommer att skaffa de bästa minnen från hela din ungdom, samtidigt som du får lära dig hur man forskar på riktigt, och får din egen rapport publicerad av Rays. Man får lära sig massor utöver forskningen också, som att programmera, skriva i LaTeX, hur man kan göra en förändring i världen, hur man talar för att övertyga och en massa massa annat. Om inte detta låter som någonting man inte borde missa, så vet jag inte vad jag ska säga mer, men jag vet att den som inte söker kommer att ångra sig! Jag hoppas med hela mitt hjärta att ni söker, och jag ser fram emot att träffa er på alla kommande upplagor av Rays ;)

Universums största och varmaste kramar,

Dani Zuhair :)

Sök till arrangör för Rays 2025!

Sök till Rays styrelse!

Rays söker verksamhetskoordinator

Rays söker arrangörsgrupp för 2025

Sista blogg inlägget för Rays 2024

En dag av skratt, födelsedagsfirande och fantastiska framföranden

Varje dag på Rays är en chans att uppleva något nytt och spännande. Den här dagen var inget undantag, eftersom vi både hade en talangshow och firade en deltagares födelsedag. Kort sagt var det en dag fylld av glädje, kreativitet och massor av skratt! Dagen började med en hel del rapportskrivning. Klockan 15.00 var det nämligen dags att lämna in våra Second Milestone-rapporter, som i praktiken innebar nästintill färdiga projekt. Trots att det var mycket arbete och att vi alla var lite stressade, kände vi oss stolta över våra prestationer och hur långt vi hade kommit. Samarbetet och stödet från varandra gjorde dessutom skrivandet mycket roligare. Efter inlämningen av våra Second Milestone-rapporter var det äntligen dags att fira en deltagares födelsedag. Självklart gjordes detta genom gräddtårta med bär i tre olika varianter: vegansk, laktosfri och “vanlig”, för vad vore en födelsedag utan tårta? Jag kan bara uttala mig om den veganska tårtan, men den var supergod! Vi sjöng även för födelsedagsbarnet, som också fick ett fint kort från sin handledargrupp.

Mot kvällen var det dags för dagens höjdpunkt: talangshowen Rays Got Talent. Kvällen fylldes av allt från roliga pjäser till fiolspel. Några av de mest minnesvärda uppträdandena var en teater som byggde på unika händelser som hade hänt gruppmedlemmarnas familjer och en teater baserad på filmen Jurassic Shark. Min handledargrupp hade ett framförande där vi (snällt) roastade alla andra deltagare och arrangörsgruppen, vilket verkar ha uppskattats. Jag hade också ett framförande tillsammans med en annan deltagare, där vi såg hur bra publiken var på att känna igen citat av Taylor Swift jämfört med andra kända personer. Fler minnesvärda nummer var ett vackert dansnummer, några roliga "katt..."-skämt och imponerande korttrick. Vi hade också en tävling mellan handledargrupperna, där vi rullade in våra handledare i toalettpapper. Min grupp fick dock rulla in projektledaren i stället, eftersom vår handledare var sjuk. Tävlingen var inte så enkel som den låter, utan en del av den var också att man skulle hitta själva toalettpappret, som var gömt på lite olika platser.

Efter Rays Got Talent avslutades kvällen med en supermysig bedcheck i den bästa handledargruppen, Viparita Adversa Virabhadrasana (VAV). Väldigt många xRays anslöt sig till vår bedcheck, vilket var härligt. Förutom att reflektera över dagen som hade gått gjorde vi också en affisch till morgondagens tävling, Rays Olympics, som är en mångkamp mellan handledargrupperna. Det var verkligen en oförglömlig dag!

Avslutningsvis vill jag ge ett stort tack till arrangörsgruppen för Rays 2024 för deras arbete med att anordna denna otroliga sommarforskarskola. Jag vill också tacka alla superhärliga deltagare som jag fick möjlighet att spendera en hel månad med. Jag saknar er alla redan (i skrivande stund har det gått ungefär tre veckor sedan Rays slutade), men är enormt tacksam för alla fina stunder med er. Tack för att ni gjort den här månaden av min sommar helt underbar! Jag hoppas att vi ses snart igen <3

//Klara Bragesjö Björkén

En sammanfattning av mentorskapet

Med tungt hjärta lämnade jag in mitt inträdeskort och gick ut ur byggnaden SciLifeLab där jag spenderat två veckor av mitt mentorskap. SciLifeLab är ett samarbete mellan de tre universiteten Karolinska Institutet (KI), Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) samt Stockholms Universitet (SU). Jag fick möjligheten att genomföra mitt mentorskap i KTH:s avdelning hos vår fantastiska mentor, Serhat Aktay, tillsammans med min projektpartner Emelie. Serhat är en xRay och deltog i den allra första upplagan av Rays! Han har även senare varit med i arrangörsgruppen samt varit projektledare under flera år. Jag och Emelie blev hans första mentorselever, vilket har varit både roligt samt lärorikt.

Mitt projekt är inom bioteknik, specifikt bioinformatik, och handlar om att analysera hur leukemicellers genuttryck förändras vid 42॰C värmechock. Jag fick analysera celler som var single cell RNA-sekvenserade, dvs. en sekvenseringsmetod som beskriver RNA-molekylerna för individuella celler, i ett programmeringsspråk som heter R. Emelie använde samma metod, men analyserade istället hur genuttrycket förändrades vid behandling av ett cancerläkemedel vid namn Imatinib. Vårt projekt är väldigt intressant eftersom ingen cell är den andra lik trots att det är samma typ av cell och borde därmed, enligt vissa tidigare forskningar, bete sig likadant! Ingen av oss hade programmerat innan, så det var mycket nytt, men vår mentor hjälpte oss längs vägen. Vi hade även som tur var lärt oss en del programmering under Metodikveckan i Rays, vilket var oerhört användbart!

Under vårt mentorskap kom vi alltid till Stockholms centralstation relativt tidigt, så vi brukade gå en lång morgonpromenad till SciLifeLab. Ibland gick vi även för att köpa pluggsnacks till kvällen på vägen eftersom vi hade en del pengar över från matkortet vi fick. Vi blev tilldelade varsitt kontorsbord bredvid varandra i en kontorsavdelning. Där fick vi sitta och lära oss att använda programmet för att sedan applicera det till vår egen dataanalys. Trots att det inte riktigt var vår del av projektet fick vi ändå laborera i ett riktigt laboratorium med smittrisk skyddsnivå 2. Där odlade vi leukemiceller och experimenterade lite med dem. Genomgången av labbsäkerhet var ytterst viktig eftersom andra också använde laboratoriet till olika projekt!

Det har varit väldigt roligt att få en inblick av hur det är att arbeta inom forskning på riktigt, både i labb samt kontor. Alla där var trevliga och vi var väl omhändertagna av vår mentor. Det har varit ett mycket intressant samt händelsefullt mentorskap med många upp och nedgångar. Allt från lyckade experiment till fatala errors som gjort att datorn kraschade fem gånger under en dag. Det har varit två genuint fantastiska veckor!

An-Vy Nguyen