Arbetet med nästa års sommarforskarskola är redan igång och detta med nya personer med ansvaret att genomföra arbetet med Sveriges bästa sommarforskarskola.
"Jag är säker på att vi tillsammans kommer fortsätta utveckla Sveriges mest prestigefyllda forskarskola för att uppnå Rays mål om att Sverige ska vara en världsledande forskningsnation"
Läs mer om den nya arrangörsgruppen här.
De senaste dagarna har det arbetats intensivt i Strängnäs. Rays sista veckan går traditionellt under namnet "Hell week" då eleverna arbetar hårt med att sammanställa sina forskningsprojekt i rapporter. Från tidigt på morgonen till sent på natten har det hörts knatter från tangenterna och frustration har blandats med glädje. Igår klockan nio på kvällen var det äntligen dags att lämna in. Till tonerna av "The final countdown" sprang eleverna till skrivaren för att skriva ut sina arbeten och räcka över dem till projektledare Serhat Aktay. När alla tillslut lämnat in firades det med bubbel nere på ångbåtsbron. Nu återstår endast morgondagens presentationer på Tekniska museet i Stockholm, sedan är Rays 2017 över.
I söndags eftermiddag var det dags för scavenger hunt här på Rays. Scavenger hunt är en poängjakt där man samlar poäng genom att fotografera då man utföra uppgifter av olika slag. Variation av uppgifter var stor. Under eftermiddagen sågs Rayselever bada med kläder, posera med ICAs personal, dansa vals med främlingar och mycket annat skoj.
Att många poäng fanns att samla till tävlingen mellan de tre handledargrupperna var påtagligt. Tävlingsandan var på topp och en stor dos kreativitet investerades i bilderna i hopp om få ta del av de extra poäng som utlovats till de allra roligaste bilderna. I vanlig ordning vann Johans handledargrupp men ingen bitterhet tyngde de förlorande lagen, - alla hade haft en oerhört rolig eftermiddag.
Söndagens roligheter följdes upp med bildvisning under torsdagskvällen. Före det att bilderna från jakten visades upp rådde en utbredd nyfikenhet. De allra flesta var spända på att få se hur kreativa de andra lagen hade lyckats vara. Många varma skratt delades under bildspelet innan kvällens fortsatta schema tog vid.
/Linn Rydberg, Rays 2017
I helgen samlades de tre handledargrupperna för att göra upp om medaljerna i den sjunde upplagan av Rays Olympics. Det var Jaktlaget, Johans Favoritgrönsaker och Nästan kLara… som fick chansen att visa vilket lag som var bäst. Först fick de alla tid på sig att göra en poster som kännetecknade deras lag och vissa ökade även tävlingskänslan genom att krigsmåla sig. Väl framme efter vandringen till spelplanen började kampen och det tävlades i irländsk julafton, t-shirtstafett, försiktig äggkastning och flera tävlingar där ett objekt skulle transporteras genom laget. Det var en apelsin som bara fick bäras med hakan, ett spelkort som bara fick ligga mot munnen och en napp som bara fick transporteras med tandpetare som man bet i, mycket skratt och frustration när det inte gick som det skulle. Sedan byggdes mänskliga skulpturer med hjälp av instruktioner som “axel mot rygg” och “öra mot tå” men till slut tog de färdiga förslagen och spelledarens fantasi slut och just denna tävling fick sluta oavgjort. När lagen trodde att striden var över och de gick mot boendet så möttes de av gåtmästaren som stod på balkongen, redo att sätta deras klipska hjärnor på prov. Alla gåtor fick till slut ett svar, och ikväll när du ska sova, så kan ju du också fundera över följande: Varför är egentligen oändligheten längre än evigheten?
Melissa, an incredibly inspiring woman, paid us a visit last Thursday. Her simple powerpoint was accompained by her colorful and inviting stories of her journey as a reseacher as well as a student. Her journey was a source of reassuarnce that our first choices do not necessarily dictate our future . She added that our bad choices serve as a source of experience. She spoke of how persistance and determination led her to publishing a paper in a scientific journal that otherwise would not have been published. She was very clear that connections are important and large part of one's career and should therefore be taken seriously and should put an effort into. Towards the end she concluded with the idea that self belief is the basis of success, adding that if you don't believe in what you are doing yourself you cannot expect others to believe in you. Students found her stories encouraging. I, personally, was left with afterthoughts of taking chances and daring to trust my instincts.
/Gabriella Tesfamichael Habtezion, Rays 2017
Martin Tiberg och Paul de Font-Reaulx berättar för eleverna om varför man ska plugga utomlands och hur man går tillväga.
Efter ännu en givande dag med mentorskap var det som vanligt dags för middag, men just i tisdags hade vi nöjet att få äta middag med två gäster. Den ena var Martin Tiberg som studerat på MIT och tidigare ansvarat för skolans intervjuer för svenska elever, och den andra var Paul de Font-Reaulx som precis tagit examen från Oxford University och som även tagit den ideella organisationen Project Access till Sverige. Det var verkligen intressant och inspirerande att få diskutera utlandsstudier med människor som faktiskt vet vad det innebär – och hur man ska bära sig åt för att komma in på fantastiskt bra universitet.
Middagen följdes av en föreläsning som byggde helt på våra frågeställningar och förväntningar, och jag tror jag talar för oss alla när jag säger att det var en otroligt givande föreläsning. Vi fick svar på just de frågor som vi ville ta upp och information om Project Access som hjälper ungdomar som oss att nå sina mål när det kommer till utlandsstudier.
Sammanfattningsvis var kvällen extremt lärorik och bjöd på tips som jag tror många av oss kommer ha god nytta av efter gymnasiet. Stort tack till Martin och Paul som tog sig tiden att besöka oss!
/Ebba Örtenblad, Rays 2017
Miranda och Ebba labbar på Karolinska Institutet.
Idag är det lördag, vilket innebär att vi kan bocka av den första mentorskapsveckan. Sedan i måndags har vi alla fått vistas på antingen Karolinska Institutet, KTH eller Stockholms Universitet tillsammans med handledare från respektive universitet. Det har varit fem lärorika dagar fyllda med utmaningar och otroligt mycket nya intryck, kunskaper och kontakter.
I skrivande stund har alla kommit igång med sina projekt, som handlar om allt från mikrobiologi till kvantkryptering. Det är väldigt intensivt, men också kul, att på så kort tid få sätta sig in i ett ämne och delta i den forskning som är aktuell inom just det området som man intresserar sig för. Känslan att vara omgiven av experter inom ens område är speciell, och det är otroligt inspirerande att få ta del av den forskning som bedrivs och att faktiskt få en inblick i hur det är att arbeta som forskare.
Imorgon är det dags för vår första milestone: vi ska presentera den forskning vi gjort hittills för handledarna och de andra deltagarna. Det ska bli superspännande att höra vad alla kommit fram till och få lära sig lite nytt om alla olika ämnen!
/Ebba Örtenblad, Rays 2017
På eftermiddagen den 27:e Juni samlades alla vi Rays-elever och våra handledare utanför Mittag-Leffler Institutet i Djurgården. Institutet såg mycket speciellt ut; det liknade mer ett hem än ett stereotypiskt institut. Denna “hem-känsla” fortsatte även när vi hade gått in i huset, då det första vi kom till var en hall som ledde till ett mysigt litet vardagsrum, med bord och eldstad. I vardagsrummet träffade vi också vår guide för resten av vistelsen, som arbetade som bibliotekarie på Mittag-Leffler institutet.
Det som följde var en lång rundvisning av institutet där vi fick höra väldigt mycket om Mittag-Lefflers liv och familj. Vi fick även en förklaring till varför institutet kändes som ett hem - det hade faktiskt varit Mittag-Lefflers hem. Vi traskade runt genom hela huset och fick höra allt från hur Mittag-Lefflers mamma var en begåvad dramatiker till hur han brukade bjuda in nobelpristagare till en fest i hans hus.
Men som i många andra sammanhang sparade bibliotekarien det bästa till sist. Efter att ha gått runt i huset och bara lyssnat på bibliotekarien kom vi äntligen till biblioteket och fick se på institutets magnifika samling böcker. All såg förundrat på de bokprydda väggarna och bibliotekarien var så snäll så att han tog fram och visade några av de gamla böckerna som fanns där. Det var böcker såsom en version av Euklides Elementa tryckt på 1400-talet, originalen av Newtons Mathematica och Opticks och många fler. Tyvärr blev vår vistelse med böckerna ganska kort, då vi behövde ta ett tåg för att komma hem, men den korta stunden vi fick inspektera böckerna var väldigt rolig.
/Alexandru Golic, Rays 2017
