Som en självutnämnd matkritiker och matentusiast i alla dess former befann jag mig under Rays på okänt territorium då jag spenderade midsommar på ett forskarläger lett av tre veganer. Hur hamnade jag här? Ja, det undrar jag med. Idag ska jag berätta om hur jag navigerade i detta okända och svårpasserade veganska landskap.

Midsommardagen började med presentation av våra miniprojekt. Sedan påbörjades midsommarkransskapandet. När vi raysare hade klätt oss i våra vackra kransar var det dags för en välbehövd lunch. Det bjöds på mackor med ett brett sortiment av veganska pålägg så som sallader, soltorkade tomater, pesto, tapenade, hummus och baba ganoush, samt veganska köttbullar med vegansk rödbetssallad. Det smakade ljuvligt och det veganska laget fick bollen rätt i krysset. Domaren blåste av och i halvtid stod det 1-0 till veganismen.

Efter ett uppfriskande bad i den gassande solen var det dags för rayseleverna att fixa saker till det stora midsommarfirandet. Några ansvarade för att dekorera matbordet med blommor, några för olika maträtter och några för att skapa en midsommarstång och här nådde ingenjörskapet nya höjder – stabilitet är överskattat…

I halvtid pratade animaliskproteinlaget ihop sig och lyckades värva de fem stjärnspelarna: gravad lax, kallrökt lax, senapssill, matjessill och skagenröra. Med dessa förstärkningar i truppen var det dags för andra halvlek. Andra spelare på planen var vegansk paj med tofu, icke-vegansk västerbottenpaj, fräscha potatissallader, lemonad samt klassisk jordgubbstårta och vegansk kladdkaka. Vilken festmåltid det var och att det var mina vänner som lagt ner sitt blod, svett och tårar i maten förhöjde smakupplevelsen ytterligare. Och tvärtemot allt sunt förnuft och universums alla naturlagar så slank även några bitar av den veganska sillen a.k.a. inlagda grönsaker ner utan några problem alls och det var till och med aptitligt. Ord som jag aldrig trodde skulle komma ur min mun.

Under middagen sjöng vi midsommarvisor à la Raysstyle dvs enhetsvisan, siffervisan och integralvisan. Sedan dansade vi runt midsommarstången. Det roliga slutade inte där. Under middagen fick varje person ett uppdrag som de andra i gruppen inte visste om t ex skulle en viss person råma som en ko då hon åt en vegansk köttbulle och en annan skulle övertyga folk om att det var astrologi och inte astronomi som var den överlägsna forskningsgrenen.


I slutet av kvällen visade det sig att inhoppen av de fem stjärnspelarna hade varit ett genidrag av animaliskproteinlaget. Matchen slutade 1-1 och alla hade för mycket matkoma för att fortsätta matchen. Därför kunde inte matchen mellan veganismen och animalisktproteinismen avgöras denna dag men det är en till match i form av en grillkväll nästa vecka. Då förväntar jag mig en enkel seger från animalisktproteinlaget men efter min utsaga om den veganska sillen har jag förmodligen förlorat all trovärdighet som matkritiker så framtiden får visa oss svaret.

Efter en dag fylld med hårt slit, svett och skratt är det nu dags för en redig dos introspektion och rannsakan så att jag kan hitta tillbaka till mig själv och mina animaliskproteinrötter. Det kan ju hända även den bäste av oss att man går vilse i detta veganska landskap.