Efter en lång dag med mentorskap och en svettig bussresa satt vi i på en gräsmatta utanför Mittag-Leffler institutet på Djursholm och väntade på att handledarna skulle komma och släppa in oss. När vi alla var där fick vi våra kvällsbaguetter. Alla slängde i sig dem och äntligen gick vi in på institutet.
Efter ha gått igenom hallen och lite osäkert frågat om man verkligen fick ha ytterskor på mattan stod vi strax i vad man kanske kan kalla en foajé. Där berättade en engagerad och väldigt kunnig guide om hur institutet byggdes och lite om arkitekturen bakom det. Dessutom fick vi en liten introduktion till mannen bakom det hela, Gösta Mittag-Leffler. Bilden som växte fram om honom var den av en speciell och rätt envis man med många kontakter. Allt ifrån att kräva en tågstation rakt nedanför huset till att dra i lite strängar för att se till att Marie Curie fick nobelpriset tillsammans med sin man visar på det, för att inte tala om att instifta ett matematiskt institut i sitt hem och starta tidskriften Acta Mathematica.
Guiden som visade oss runt var också en speciell man. Han verkade tycka att allt var väldigt spännande, och vissa av oss elever höll med. För de, inklusive mig, tyckte dessama gjorde det guidningen intressant och lärorik. För de som inte gjorde det, låt oss bara säga att efter att ha sagt ”Tyvärr har vi inte tid att prata om Sofia Kovalevskaja” så berättade guiden om hur Mittag-Leffler hjälpte henne att bli professor på Stockholms Högskola. Det tog ungefär tio minuter.
Huset i sig själv var rätt unikt. Det bestod av tre våningar, varav de övre två i princip bara av bibliotek. Där fanns allt ifrån ”Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann” till alla utgåvor av Acta Mathematica till tyska böcker om relativitetsteorin från 1920 talet. Dessutom fanns det ett runt torn, om nu inte allt skulle vara unikt nog. Efter att guiden avslutade på tredje våningen med att berätta om hur det hölls ståtliga nobelmiddagar där i biblioteket så fick vi lite egen tid att utforska huset själva. Många stannade kvar i biblioteket och kollade igenom vad som fanns där, medan andra gick upp på taket för att titta på utsikten. Bara genom att kolla ut genom fönstren kunde man se varför Mittag-Leffler valde just den platsen för sin villa, man kunde se långt ut över vattnet.
Efter ett tag blev vi dock alla tillbakakallade till bordet i mitten av biblioteket för vad många nog skulle kalla höjdpunkten på besöket; att få se några värdefulla böcker från Mittag-Leffler’s personliga samling. Framme låg böcker tryckta för hundratals år sedan, bland annat den första tryckta utgåvan av Euklides Elementa, Newtons Principa Mathematica och boken med de första logaritmerna. Att få röra de här böckerna, bläddra igenom de så försiktigt man kunde för att inte förstöra något som har hållit så länge, kändes näst intill overkligt. Det vore like enkelt att beskriva det som att dela med noll. Om någon hade tvivlat på vilka sorts människor som kommer in på Rays så skulle det ha räckt att se minerna och lyssna på samtalen som hölls när alla var fascinerade av de här gamla texterna.
Allt roligt har dock ett slut, och efter en alldeles för kort tid för att kolla igenom böckerna var vi tvungna att gå för att hinna med bussen hem. En sista rush mellan tågen och vi var tillbaka efter en lång men intressant dag.
/Annie Andersson
