Jag började dagen med en löptur för att rensa tankarna, för idag skulle vi inte bara fira midsommar, utan vi skulle också presentera de miniprojekt som vi arbetat med under tre dagar. Alla hade bytt om till finkläder så det blev en riktig repetition inför det kommande avslutningsseminariet. Miniprojekten var gjorda för att förbereda oss så bra som möjligt på vad som väntar de närmsta tre veckorna, och att få oss att lära oss så mycket som möjligt. Man säger ju att det bästa sättet att lära sig är att göra misstag och med det i åtanke tycker jag att miniprojektet och speciellt presentationerna var riktigt lyckade. Jag placerade mig ypperligt strategiskt mellan en gruppkamrat och ett bord för att begränsa min rörelsefrihet till en ungefär en kvadratmeter stor yta, finskorna gjorde ont, och den där fjärrrkontrollspekaren som aldrig funkar gjorde inte det idag heller. Så för att summera, många misstag och därmed många lärdomar.
Efter att presentationerna var avklarade började nästa utmaning. Nu var det nämligen dags att förbereda kvällens midsommarfirande. Jag var i en av de tre matlagningsgrupperna och förflyttades till en källare där tre sorters potatis och en massa annat gott skulle tillagas. Det var både många kockar och många soppor så vi fick sätta våra nyvunna ledarskapsfärdigheter från onsdagen på prov genom att utse matlagsledare som skulle styra upp alltihopa, och förutom några små missöden måste jag hävda att det gick alldeles utmärkt. Det var dock ganska utmattande så när all mat var klar lade vi oss på källargolvet och tog en liten tupplur innan vi fortsatte med förberedelserna. Näst på tur var att klä midsommarstängerna. För att slå 2021s längdrekord hade två stänger fått byggas - 4,3 respektive 4,9 meter höga (och en liten liten stång som skulle flyta på sjön). Det hämtades diverse växter (varav en möjligtvis kan ha varit en aning giftig) som sattes fast med sytråd, och här var det kanske inte riktigt lika uppstyrt som vid matlagningen men det gick bra ändå.
När stängerna var nerburna till ångbåtsbryggan, blomkransarna var bundna och maten var framtagen var det så äntligen dags för själva firandet att börja. Det blev en fantastisk tillställning med (om jag får säga det själv) ypperligt god mat, och små namnkort med personliga dinosaurier och varsitt uppdrag att utföra under kvällens gång, och uppdragen och de två excellenta toastmastrarna gjorde att kvällen blev fylld med intressanta och fruktansvärt roliga tal och ramsor och frekventa stående applåder. Men vi kunde ju inte ha en midsommar utan ett gäng små grodor. Det testades en uppsjö av metoder för att dansa runt två stänger på ett snyggt sätt, och vi fick både grodor och grisar. Enligt ryktet dök även ett par fiskar upp senare under kvällen (ej öror ej öron men fenor hava de) och dansade runt den lilla lilla flytande stången.
En dessert med gräddtårta och svenska jordgubbar (och ett glas olivolja för de som kände för det - de som vet de vet) avrundade middagen och nu var det dags att städa upp. Medan jag diskade med små grodorna fortfarande klingandes i mina öron började jag fundera över dagen som varit. Den hade varit både längre och mer arbetssam än alla midsomrar jag firat tidigare, men det var ändå den bästa jag varit med om, och jag kom fram till att man uppskattar saker mer om man själv är med och bidrar till dem. Och, så klart, att underbara vänner gör såväl vardag som fest till underbara upplevelser.
Ida
