Detta inlägg är författat av Emma Anemone Kofoed Lauridsen. Under Rays kommer hon forska på en potentiell biomarkör för predicering av utveckling av kärlsjukdomar.

Nu har klockan precis passerat tolvslaget och vi sitter ett litet gäng i köket och myser. Igår var det midsommar och det har varit en underbar första vecka på Rays sommarforskarskola.

När vi anlände till Rays var de flesta lite blyga, men det gick snabbt över och efter nästan en veckas intensivt arbete, diverse team building-lekar och midsommarfirande känner vi varandra ganska väl. Schemat har varit fullspäckat, främst på grund av våra miniprojekt som är en sorts upptakt till de riktiga forskningsprojekten på Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms universitet och Karolinska Institutet. I miniprojekten delades alla 18 elever in i grupper om 3-4 personer och alla fick varsin frågeställning att arbeta med. Min grupp trodde att vi hade fått den enklaste frågeställningen och att vi snabbt skulle vara klara. Detta visade sig vara en felaktig hypotes…

Vi skulle kalkylera höjden på Strängnäs domkyrkas torn och detta var i teorin relativt enkelt. Metodmässigt var det dock svårare. Vi spenderade otroligt mycket tid på metoden och när vi hade mindre än ett dygn kvar till inlämningen förstod vi att vi var tvungna att skriva vår rapport under natten. Detta blev inte enklare av att vi var tvungna att skriva i ett program vid namn LaTeX, som få av oss kunde från början. Vid ungefär tre på natten utnyttjade en av eleverna vid Rays att jag var fokuserad på rapporten och allmänt trött, dvs. jag åkte ut ur Assassin’s Game. Vi fortsatte dock kampen mot tiden och LaTeX. Vid ungefär halv fem på morgonen gick jag och lade mig. Sedan gick jag upp klockan sju. Vi arbetade vidare med rapporterna under dagen och vi hade även ett par föreläsningar. Med ett schema där vi är aktiva och i inlärningsfas från 08:00-20:00 var de flesta elever ganska trötta efter att ha missat en natts sömn. Men rapporterna lämnades in i tid och resten av eftermiddagen var ledig och spenderades med avslappning.

Även om det var stressigt med miniprojekten, många lärorika föreläsningar varje dag och sociala aktiviteter känns det som att jag lärt mig väldigt mycket. Jag har även lärt känna otroligt många intressanta människor på väldigt kort tid, vilket jag är tacksam för. Imorgon åker vi iväg på hajk, vilket jag ser fram emot. Men nu är klockan snart ett och sömn är något man verkligen lär sig att prioritera här på Rays…

/Emma