Rays metodikvecka rivstartade idag med två gästföreläsare. Tekniska museets intendent Nils Olander berättade om "Tekniska museer, Hur kom de till och vad används de till", och hur Tekniska museet idag arbetar för att lyfta fram naturvetenskap och teknik i samhället. Visst kan man här se vetenskapliga och tekniska utställningar som vi alla kan relatera till, men Nils visade att Tekniska museet också vågar vara en arena för all vetenskap och teknik – inklusive de mest udda specialintressen: brottningmästerskap mellan förprogrammerade robotar, till exempel. Det är just hos Tekniska museet som Rays slutpresentationer kommer att hållas den 12 juli, dit såväl vänner, föräldrar, forskningsmentorer, och allmänheten är välkomna. Efter lunch gick ordet till Stephan Pomp, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet och engagerad i föreningen Vetenskap och Folkbildning, som berättade om vetenskap och ovetenskap. Det kan vara svårt i dagens samhälle att skilja på vetenskapligt framtagna fakta, och påståenden med vetenskaplig framtoning men som egentligen inte utstått någon vetenskaplig prövning. Detta är av oerhörd vikt inte bara för framtida forskare utan också för att kunna ta rationella beslut i samhället. Vetenskapsteori något som sällan nämns i gymnasiets undervisning, så det såg vi till att bättra på direkt. Även några vetenskapsfilosofiska diskussioner utbröt emellanåt.
Dagen ledde därefter fram till en av metodikveckans höjdpunkter; Elevernas miniprojekt presenterades. Varje grupp tilldelades en frågeställning, som de på 72 timmar ska undersöka, experimentera kring, redovisa i en rapport, och presentera muntligt inför publik.
Exempel på miniprojekt var att bestämma vingfrekvensen hos valfri organism, mäta den totala solinstrålningen över Strängnäs eller att mäta höjden på Strängnäs domkyrka.
