SVT:s vetenskapsredaktör Malin Attefall, som till vardags arbetar med Vetenskapens värld där hon bland mycket annat varje år hjälper oss att förstå de senaste Nobelprisen, är en av de föreläsare som flera somrar besökt Strängnäs för att prata med våra elever. Malins budskap handlar om hur man effektivt kommunicerar vetenskap. Vi ställde några frågor till henne:
- Varför är det viktigt att tidigt lära sig att kommunicera vetenskap på ett tydligt sätt?
Om ett träd faller i skogen och ingen ser det, har det verkligen fallit då? Ibland tycker jag att forskare underskattar värdet av att få ut sina resultat till en bred allmänhet och underskattar intresset för ny forskning hos publiken. Det är viktigt att göra bra forskning, men det är också viktigt att förändra världen med sin forskning och då är det bra om världen vet om att den finns.
- Hur upplevde du mötet med våra elever?
Jag tycker mycket om att möta de här eleverna. De är landets allra vassaste gymnasieelever inom naturvetenskap och dessutom motiverade, intresserade och snälla. För mig är det dessutom roligt att prata om något som verkligen intresserar mig – vetenskapskommunikation – med framtidens främsta forskare.
- Hur går ni på Vetenskapens värld till väga när ni ska förklara ett nytt och okänt fenomen? Kan du ge något exempel?
Jag brukar börja med att försöka förstå upptäckten på ett väldigt grundläggande plan, kan den liknas vid något? Vad förändrar den? Hur påverkar det mitt liv? Sedan diskuterar vi oftast hur det blir bra teve – vem är berörd/vem ska vi alltså filma? Finns det något man kan göra grafik av? En liknelse eller en kurva som med en bild förklarar hela upptäckten och sedan är det alltid bra att prova sin berättelse på någon. Berätta det du vill berätta för din kompis, mamma eller granne. Om denne förstår och blir lika uppspelt över det du kommit fram till är du något på spåren.
- Kan du nämna några fällor man enkelt kan undvika när man presenterar sin forskning populärvetenskapligt?
Jag tycker att det viktigaste är att definiera sin publik; alltså vem berättar jag för. Ett vanligt fel är att du berättar för din handledare eller de andra som forskar kring samma sak. Då väljer man det säkra före det osäkra, man använder termer som exkluderar alla utan förkunskap, man fokuserar på det man inte vet i stället för det man faktiskt kommit fram till och man börjar på ett för abstrakt plan. Tänk på en konkret person och skriv för denne. Då klarar du dig från de flesta blindskären. Att kommunicera om vetenskap handlar inte om att visa sig själv smart och duktig, det handlar om att bjuda in andra i den fantastiska värld som många forskare vistas i.
