Rays​ ​ söker arrangörer

Rays söker arrangörer

Rays, Research Academy for Young Scientists, är en forskarskola för elever som läser andra året på gymnasiet och som i framtiden vill bli ledare inom teknik, naturvetenskap eller matematik.

Rays finns för att Sverige skall vara en världsledande forskningsnation inom naturvetenskap och teknik och för att hjälpa unga talanger att tidigt nå sin fulla potential både som forskare och ledare.

Arrangörsgruppen består av en projektledare och tre arrangörer och har som ansvar att planera och genomföra forskarskolan.

Under året brukar arrangörsgruppen sammanträda ett antal gånger för s.k. arbetshelger under vilka Rays planeras. Ansvarsområden innefattar rekrytering av mentorer för elevernas forskningsprojekt, marknadsföring mot potentiella elever, planering av föreläsningar under första veckan på Rays samt sociala aktiviteter. Rays står för resekostnader, boende och mat under dessa arbetshelger.

Under sommaren kommer arrangörsgruppen bo med elevrna under de fyra veckorna i Strängnäs. De kommer ha ansvar för varsin handledargrupp bestående av 7-8 elever, vilka de kommer ha närmare kontakt med och stötta under programmets gång. Utöver handledargrupperna kommer arrangörerna även genomföra de sociala aktiviteterna och föreläsningarna, hålla i t.ex. midsommarfirande och kanottur, samt hjälpa eleverna med deras rapportskrivande under sista veckan av programmet. Arbetet under sommaren är avlönat.

Vid intresseanmälan får du gärna skicka CV till styrelsen@raysforexcellence.se innan 31/8 så bokar vi in en intervju. Vi uppmuntrar även att man mailar oss på samma adress eller besöker https://raysforexcellence.se/ för mer information om Rays och sommarprogrammet.

Rays Olympics

Julia, författare av blogginlägget, och hennes handledargrupp Bromance under Rays Olympics

Julia, författare av blogginlägget, och hennes handledargrupp Bromance under Rays Olympics

Med first milestone-inlämningen hängandes över en var det flera som arbetat med rapporterna ända in i småtimmarna på lördagen. En trött stämning kunde alltså skönjas vid frukostbordet på lördagsmorgonen. Trots tröttheten, eller snarare tack vare kaffet, fortsattes ändå knapprandet från datorer från tidig morgon till deadlinen, 12.00. Med ett fåtal sekunder kvar innan 12.00 och några smärre sår från upploppet mellan Technicum och Mediateket i Strängnäs, lämnades (trots, bokstavligen, blod, svett och tårar) lyckligtvis alla rapporter in i tid. Inlämningen innebar emellertid inte någon vila för oss: på eftermiddagen var det nämligen dags för Rays Olympics! Fast först, mat. Efter ett antal hektiska timmar i mediateket var vi mer än välförtjänta av att avnjuta maten från Europaskolans kök. 

Energin från maten kom väl till hands inför eftermiddagens aktivitet, Rays Olympics.

Rays Olympics bjöd på en massa skoj och skratt. Det var ett bra avbrott från vardagarna, som i övrigt huvudsakligen präglades av rapportskrivning och forskning. Rays Olympics var också ett ypperligt tillfälle att komma varandra närmare - både bokstavligt och bildligt talat. 

När vi anlände till gräsplanen utanför Strängnäs domkyrka stod fotografering högst upp på dagordningen. Det var alltså dags att visa upp vår fotogeniska skicklighet och ta kort i handledargrupperna (Jonssons Frestelse, Painapple och sist men definitivt inte minst - Bromance) tillsammans med artistiska verk som hade målats. Målningarna bjöd på allt från julmat och streckgubbar till lidande ananaser och taekwondosparkar.

Med 22 stycken vetenskapsnördar på plats för att tävla är det nästintill oundvikligt att en enda sekund ska gå utan att det snackas taktik om hur varje tävling kan optimeras för ett så snabbt och felfritt resultat som möjligt. Följaktligen var det även det som gjordes. Efter timmar av skratt med apelsin-förflyttning, tröjstafett, transport av godisnappar med hjälp av tandpetare, silvertejps-race, spelkortsöverföring, irländsk julafton, kramar på en tröja och äggkastning, var Rays Olympics slut för i år och det bar av mot badet. Med ett soligt väder och humör traskade 22 ungdomar för att svalka av sig efter eftermiddagens händelser. Väl vid havet var det full fart och lek. Volter, akrobatiska hopp samt, givetvis, bomben var olika metoder att ta sig i vattnet. Glädjen från badet gav oss hopp inför kvällens inlämning av våra slides till morgondagens presentationer.

Rays är ju, som bekant, en sommarforskarskola där ungefär 20 av de mest motiverade eleverna från Sverige och Finland träffas för att forska på riktigt … OCH, självfallet, för att spela Minecraft. Spelandet gjorde att sammanhållningen blev ännu bättre och man kan väl inte säga något annat än I’m so proud of this community. Dagen avslutades, som vanligt, med bedcheck. Men även efter bedcheck knappade folk på sina datorer inför morgondagens första riktiga presentation av forskningsprojekten. Kort och gott - en händelserik, strålande och excellent dag!

/Julia

Scavenger Hunt

4.JPG

Sista dagen för andra veckan på Rays är nu över, och den utmärkte sig särskilt med Scavenger Hunt på eftermiddagen! Scavenger Hunt på Rays är en tävling där man ska utföra uppgifter och ta kort när man utför dem. Uppgifterna är ofta pinsamma och Raysrelaterade, och man har bara en viss tid på sig. Uppgifterna står på en lista och man ska försöka bocka av så många som möjligt. Exempel på uppgifter var när vi skulle bilda Rays’ logga med våra kroppar, eller när vi skulle dansa vals med äldre främlingar.

Tävlingen utfördes i sina handledargrupper, och det innebar tre grupper av åtta. Min grupp var redo att få revansch från tidigare tävlingar och startklara klockan 13:00 i mediateket när tävlingen skulle börja. Vi fick listan, kollade igenom de lättaste uppdragen, och satte igång omedelbart. Vårt första mål var att lyckas skrämma Saga, vår handledare. Jag smög ifrån gruppen och smet under ett bord i närheten av Saga där jag väntade på att mina lagkamrater skulle göra sig redo med kameran. Det blev väldigt lyckat, och genom att visa den bilden för Hanéle (en annan handledare) så blev hon glad och vi fick därmed checka av vårt andra uppdrag.

Eftermiddagen fortsatte med diverse uppgifter som bland annat involverade mig att ha klänning, och att stå på händer på andras ryggar för att bilda en mänsklig pyramid. En av uppgifterna som nämndes innan var att bilda Rays’ logga med oss själva. Så då lade de flesta i mitt lag sig snabbt ner och bildade bokstäverna medan jag fick, lite halvt våldsamt, korrigera Oscars ben och armar för att likna ”*” som finns i loggan. Avslutningsvis klättrade jag upp i en lyktstolpe och fotade laget.

När klockan började närma sig sitt slut sprang vi tillbaka till mediateket för att ladda upp våra bilder. Med mycket skratt gick vi igenom vad vi hade fotat under dagen och valde de bästa att lägga upp. Senare på kvällen under bedchecken när vi utvärderade dagen, kunde alla intyga att det hade varit en överraskande rolig aktivitet som våra kära handledare hade anordnat, och alla var nöjda. Med det sagt var det bara att sova ut för en ny underbar vecka med mentorskap.

Tack för mig!

/Rasmus Häggkvist

First Milestone

Klaudia Jaworska, författare av blogginlägget

Klaudia Jaworska, författare av blogginlägget

First Milestone - avklarad. Första delen av rapporten, introduktion och metod, lämnades in i lördags och presentationerna hölls på söndag morgon. En oerhört skön känsla. 

Arbetet med rapporterna började redan i måndags, första dagen på mentorskapet som Max redan har berättat om här på bloggen. I början kändes det överväldigande. Hur ska lilla jag klara av att skriva en introduktion och en metod som håller den höga standarden av en vetenskaplig rapport? Under första veckan på Rays fick jag en introduktion till LaTeX, som jag nu skulle använda till att skriva min rapport. Det kändes lite läskigt, men samtidigt väldigt spännande att få använda mina nya kunskaper. 

Jag började skriva på min rapport så fort jag bara kunde. Mitt forskningsämne, supernovor, intresserar mig extremt mycket så därför var jag ivrig med att skriva ner allt jag fått lära mig under mentorskapet. På kvällen samma dag, fick vi en gästföreläsning av Johannes Orstadius, om hur en bra introduktion bör se ut för att hålla en hög nivå och samtidigt vara lätt att förstå. Föreläsningen var väldigt inspirerande och jag blev bara ännu ivrigare att skriva på min egna rapport. 

Under hela veckan arbetade jag med mitt projekt på KTH varvat med rapportskrivning. Jag passade på att utnyttja mina duktiga kompisar här på Rays för att få respons, vilket resulterade i att min rapport blev mycket bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Att få respons kan kännas läskigt, det är att sätta sig själv i en position där andra har tillåtelse att döma och kritisera något man har arbetat hårt på. Även fast det kan kännas lite obehagligt, är det verkligen enormt fördelaktigt att ta del av andras kunskap för att kunna förbättra sin rapport. Jag hade även den stora fördelen av att min forskningsmentor läste igenom och gav respons på min introduktion och metod. Det var väldigt givande att få tips från någon man själv ser upp till. 

Nu i efterhand vill jag tacka mig själv för att jag påbörjade arbetet med rapporten i tid. Även fast jag började tidigt, fick jag någon gång stanna uppe sent för att verkligen hinna klart. Att sova är underbart, men jag uppskattar också sena kvällar med rapportskrivning, musik och gemenskap här på Rays. 

Avslutningsvis vill jag säga att jag är förvånad och nöjd över min egna prestation under First Milestone. Genom hjälp och stöd från handledare, mentor och kompisar kom jag längre än jag själv trodde att jag kunde, och det känns så härligt. Jag ser verkligen fram mot att få arbeta vidare med mitt projekt. Nya utmaningar väntar och vi här på Rays är redo att ta oss an dem, tillsammans. 

Klaudia Jaworska

Mittag-Leffler

IMG_4625.JPG

Dagen började som en vanlig dag på Rays; alla deltagare steg upp strax efter 6 på morgonen, åt frukost och begav sig till respektive institutioner att fortsätta på sina projekt. Många koppar kaffe senare var det dags för lunch, och då samlades alla Rays-eleverna som var på AlbaNova att äta lunch tillsammans. Det blev den nyligen instiftade klassikern: en så kallad influencermacka (en liten dyr smörgås med rödlök och avokado). Bristen på kalorier kompenserades därefter med ytterligare ohyggliga mängder kaffe – tur att vi får det gratis i vår korridor!

Tyvärr räcker inte kaffe hur långt som helst, så framåt eftermiddagen började alla bli ganska trötta (oavsett sömnbrist är det nog ganska logiskt då vi konstant hade matats med nya koncept och komplicerade vetenskapliga teorier flera dagar i sträck) - därför var det skönt att få en paus när handledarna besökte oss. De tog en massa bilder, ställde frågor om våra projekt, och tittade på hur vi jobbade. Av bar det därefter till Djursholm för att besöka Mittag-Leffler institutet! 

När vi efter att ha gått lite vilse i stora Stockholm äntligen kom fram till Mittag-Leffler åt vi ett snabbt mellanmål och fick sedan börja rundturen. Ingen av oss visste vad som väntade, men vi fick en väldigt grundlig rundtur i en av Sveriges främsta matematikers gamla hus. Som de naturvetenskapsnördarna vi är var höjdpunkten naturligtvis inte de gamla möblerna eller arkitekturen, utan det enorma bibliotek av matematikböcker som fanns på husets andra och tredje våning. 

När vi fick se det största biblioteksrummet och alla dess böcker blev vi helt chockade. På bordet framför oss tog bibliotekarien fram originalupplagor av bland annat Principia Mathematica och Euclides Elementa. Många av oss blev helt ställda, men efter att chocken lagt sig kunde alla gå runt och känna på och läsa i några av naturvetenskapens viktigaste verk genom tiderna. Det var en otroligt mäktig känsla. 

Helt slut efter en intensiv dag med många intryck begav vi oss hemåt för att sedan sitta uppe i mediateket och plugga på om våra projekt. Sammanfattningsvis är vi nog alla ense om att det började som en vanlig dag på Rays, men som blev någonting mycket mer – en historisk tillbakablick som fick en att känna tacksamhet. Tacksamhet över naturvetenskapens giganter som tillsammans format den grund som vi och våra projekt idag står på. All hail Sir Isaac Newton (et al.).

/Niklas Engelhardt Önne

IMG_4636.JPG

Första dagen på mentorskapet

Max Kenning, författare av blogginlägget, under midsommar.

Max Kenning, författare av blogginlägget, under midsommar.

Wow, nu är det äntligen dags. Med en veckas förberedelser i LaTeX, vetenskapligt skrivande och fantastiska gästföreläsningar var det äntligen dags att få åka till sitt universitet, få träffa sin forskningsmentor och få börja forska. Dagen dessförinnan präglades av prasslandet av papper från vetenskapliga rapporter om allt från neurologi till supernovor. Med en stark grund, och en nypa nervositet, hoppade vi på tåget vid Strängnäs station och rörde oss in mot storstaden.

Min forskningspartner, Viktors, och min dag började tidigt. Runt 04:00 klev vi upp, gnuggade oss i ögonen och satte på en kanna kaffe. 05:00 var vi ute från boendet; 05:30 gick tåget. Trots att de allra flesta forskningsprojekten började 09:00-10:00, var vi vid KTH 07:30 – redo för dagen. Där träffade vi vår mentor, Christophe, som hjälpte oss installera all nödvändig programvara för de kommande veckorna.

Juste, kanske ska nämna det också: jag och Viktor håller på med en projekt om beräkningsströmningsdynamik (Computational Fluid Dynamics, CFD), och hur olika parametrar påverkar spridningen i en fluidlogisk oscillator (Fluidic Oscillator). Det var många nya intryck från första dagen på mekanikavdelningen på KTH, och den gick förvånadsvärt snabbt. Efter några timmar av att felsöka den avancerade simulationsmjukvaran, käkade vi lunch på en närliggande restaurang, följt av några timmar till av fortsatt felsökning. "Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge”, eller vad är det man brukar säga?

Dagens höjdpunkten var dock besöket till kvant-labbet vid Albanova som vår handedare hade ordnat. Där fick vi bland annat se Sveriges coolaste plats! Nämligen KTHs kvantkylningssystem, ett maskineri som håller dess innehåll vid ca. 20 mK. Snacka om ‘coolt’ !

Väl tillbaka på boendet, möttes vi av en god middag och en fantastisk gästföresläsning, väl kompletterat med snack om ens första dag, nya intryck, människor och alla de nya rapporter som man skulle läsa. Kort efter dagens ‘bedcheck’ samlades många taggade Rays-elever med ett glödande engagemang i en av Europaskolans lokaler för att fortsätta läsa på inför de kommande veckorna.

Det är verkligen faschinerande att få höra om vad allas projekt handlar om, allt från nedbrytningsbara plaster, till maskininlärning och självklart: strömmningsdynamik. Rays har verkligen lyckats med att matcha projekten till oss deltagarna, då de reflekterar våra intressen som gör det intressant för både oss, och de forskningsmentorer som hjälper oss på vägen.

Trots att bara en dag har gått ser jag fram emot veckorna som kommer. Genom alla intryck, all kunskap och alla människor vi träffar utvecklas vi, som framtida forskare, som nyfikna tonåringar och som människor.

Det var allt för mig!

Max Kenning

Midsommar

Årets elever och ledare samlade framför midsommarstången.

Årets elever och ledare samlade framför midsommarstången.

21 juni, midsommarafton: en dag till att glädjas åt att sommaren äntligen är här och att slappna av. Trots de konventionella konnotationerna till högtidsdagen började morgonen mycket hektiskt. Runt om i huset hördes stressat mumlande och tangentknapprande redan från tidigt tidigt på morgonen. Alla var totalt fokuserade på förberedelserna inför minipresentationerna som skulle hållas klockan 09:00 i Djäkne. 

Min grupp hade övat på vår presentation till klockan ett på natten kvällen innan och för att hinna gå igenom allting en sista gång på morgonen tog vi oss till presentationerna en minut innan de skulle börja, en mycket god tidsmarginal i Rays-sammanhang. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men jag blev riktigt förvånad över hur bra och spännande allas presentationer var trots att vi bara hade haft några timmar på oss att sammanställa dem. Alla förklarade om sina projekt på ett lättillgängligt vis och de flesta vågade bjuda på sig själva trots att sammanhanget var formellt. Men, ingenting är perfekt, och efteråt fick vi personlig kritik av handledarna där främst mic-teknik och kroppsspråk stod i fokus för förbättring. 

Med presentationerna avklarade gick vi vidare till att förbereda för midsommar. Tillredning av midsommarlunch stod först på listan över saker att göra, där vissa gjorde i ordning midsommarstången och andra förberedde pajer eller sallad. Personligen så stod jag i flera timmar och skalade och kokade potatis, en uppgift som på ytan inte ter sig särskilt underhållande men som i rätt sällskap utvecklades till en intensiv diskussion om optimeringen av potatishantering.

Efter vissa dröjsmål blev lunchen äntligen klar och hungriga gick vi ner till bryggan för att äta. Vid lunchen låg naturligtvis stort fokus på den goda maten som förberetts under förmiddagen men det som gjorde måltiden minnesvärd var samtalen: allt från raketbränsle till DNA diskuterades med glada miner och mycket skratt. 

Efter lunchen blev det dans kring midsommarstången, en aktivitet jag under hela mitt liv har avskytt. Att hoppa runt som en groda fick mig först att dö lite på insidan men pinsamheten ersattes snabbt av en känsla av gemenskap och sommar. Jag kan inte säga att det var roligt, men vedervärdigt plågsamt var det i alla fall inte.

Sen blev det snabbt dags för att förbereda midsommarmiddagen. Denna gång fick jag baka en vegansk kladdkaka, men fortfarande med min huvudsakliga potatisskalarkompanjon, Filippa, som partner. Vi skulle göra en dubbel sats och låt oss säga att den andra satsen blev… annorlunda. Vi glömde sockret och de ingredienser vi rört ner blev till en mystisk deg. Lyckligtvis räddade vi situationen genom lite improviserade tillägg till smeten och ett rejält mått socker som stälde allt till rätta.

Midsommarmiddagen var fantastiskt rolig! Alla hade fått hemliga uppdrag skrivna på små lappar under sin tallrik vilket bland annat resulterade i ett frieri, ett tal om svett och ett helt ensemblespel. Jag utförde min plikt som Hampus livvakt vilket resulterade i att jag jagade ut honom på bryggan så att han inte skulle klämmas i ytterdörren, skyddade honom mot alla hotfulla Rays-elever och i allmänhet förhindrade att han dog på annat vis. Hampus verkade aningen frustrerad över mitt utmärkta arbete, men som sagt, jag var bara plikttrogen min lapp.

Dagen avslutades med den kryptiska aktiviteten “midsummer fun” och jag och några andra satte oss för att spelade kort. Ingen bedcheck men alla gick i sängs utmattade och glada, redo för att gå upp tidigt dagen därpå för att dra ut på hajk. 

Nora Svensson Hahr


HAjk (och midsommar)

En del av eleverna framför brasan under hijken.

En del av eleverna framför brasan under hijken.

Efter en engagerande men dock något hektisk vecka (där dessutom en majoritet redan hade sovit för lite) är det nog ingen underdrift om jag påstår att alla såg fram emot att få koppla av till helgen, fira midsommar tillsammans och åka på hajk. Föga anade vi det program som komma skulle...

Midsommarfirandet präglades i stort av en sak: mat. Oavsett om man just då lagade mat i någon form, åt mat som man tidigare hade lagat eller om man just höll på att smälta den hemlagade maten man tidigare hade ätit så var mat en del av aktiviteten. I mitt fall innebar det under dagens första del att skära, panera och steka nio stycken auberginer. Dessa fyllde efter cirka tre timmars arbete lite drygt fyra serveringsfat och ställdes fram till lunchen. När maten hade ätits (och alla var proppmätta) fortsatte dagen i liknande stil, det vill säga med mer matlagning.

Ett gäng hade under förmiddagendagen tillverkat Strängnäs’ genom historien praktfullaste midsommarstång, och runt den dansades innan lunchen på ångbåtsbryggan till takten av allt från ”små grodorna” till ”björnen sover”. En händelserik middag följde på kvällen. Efter flera incidenter som innefattade såväl frierier, svaret på livets viktigaste fråga och mycket sång, så avslutades dagen med limbo, dans och ett improviserat ingenjörsvetenskapligt midsommarexperiment.

Nästa morgon var det tidig uppstigning: då stod paddlingshajk på tur. Några smärre missöden skedde: busstrafiken hade insjuknat i ett svårt fall av helgtrafiksparalys och gick alltså inte förrän nån timme senare än planen, och jag (som skulle visa upp mina scoutiga kanotskills) lyckades tappa en kanot i marken det första jag gjorde. Totalt sett trivdes dock alla ute i det varma vädret, den svalkande vinden och den friska luften.

Kvällens och eftermiddagens bad, korvgrillning, marshmallowsgrillning, mafiaspel och stämningsfulla bedcheck gav alla deltagare en superchans att bonda ännu mer än de redan hade gjort under den föregående veckan. Många tyckte stämningen var så bra att de stannade uppe sent (i efterhand kanske till och med senare än de borde...) för att prata och umgås. Nästa dags paddling tillbaka, bussresa hem och städning av boendet skedde följaktligen under lugnare och klart tröttare former än gårdagen. Allt i allt ett trött och prima avslut på en krävande men spännande första vecka!

Felix Steinberger Eriksson