Efter tredje dagen har diskussionerna laborationspartners emellan fördjupats. Att skriva inledningen till en rapport kräver full kontroll på vilka frågeställningar som är centrala respektive perifera. Vissa av grupperna har redan gjort överraskande framsteg: Anna och Mårten som experimenterar kring framställning av nya, förnybara material baserade på cellulosa, hoppade närmast upp och ned av tillförsikt under kvällen, och Niklas och Dennis, vars uppdrag är att bygga en segway-prototyp i lego som själv kan hålla balansen samt ta färdkommandon via Bluetooth, hade redan fått sina farkoster att kunna balansera på två hjul självständigt. Men framsteg efter tre dagar är likväl otänkbart för de flesta, då bara uppställning av experimenten och förståelse för teorin ofta tar längre tid än så.

Under kvällen fick vi besök av dagens kvällsföreläsare, Hanno Essén. Hanno är docent i teoretisk fysik på KTH samt tidigare ordförande för föreningen Vetenskap och Folkbildning, och berättade för eleverna om sin forskning och att det roligste inom vetenskapen ofta är att angripa det område där forskare idag förstår allra minst. Han pratade dessutom om pseudovetenskap, dvs icke-vetenskap som felaktigt utger sig för att vara vetenskap. Exempel han tog upp var bl.a. homeopati, kristallhealing, biodynamik, astrologi, kreationism, zonterapi, m.fl. som alla saknar vetenskapligt stöd, dvs. de har testats vetenskapligt men inte funnits ha någon positiv effekt utöver placebo (dvs de är likvärdiga med sockerpiller, men avsevärt dyrare).

Våra elever lärde sig mycket inom den viktiga kunskapen att känna igen pseudovetenskap i alla dess former, även i en så relativt stringent vetenskap som fysik.

DSC_8528

DSC_8544